23 okt 2015 06:01

23 okt 2015 06:01

Vad är det som är välskött?

SJUKVÅRDEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Replik. Till Ulla-Britt Hagström (FP) angående ditt svar till Årsmodell 1945 (SLA 20/10). Jag tycker det var ett mindre bra bemötande av en väljare/kund. Allas åsikter borde tillvaratas och värdesättas.

Jag arbetar som sjuksköterska på Skas, måste tyvärr meddela att mina kollegor är utsjasade, lider av ständig samvetsstress, p.g.a. den orimliga arbetsbördan.

Undrar nu vad som är välskött? Tänker vi kvantitet eller kvalitet?

Arbetsmiljöverket ansåg att Skas brast på diverse punkter avseende arbetsmiljö. Det har använts två år till att överklaga beslut och fortfarande har inga åtgärder vidtagits.

Sjukhuset blöder, sjuksköterskor orkar/vill ej vara kvar, sjukskrivningar, studenter vill inte komma till Skas, överläkare larmar om brist på patientsäkerhet.

Beläggningen på en del kliniker ligger statiskt på minst 100 procent, rekommenderat är 80 procent!

Hur kvalitetssäkras vården och arbetsmiljön förutom de årliga enkäterna och kaffestunden i entréhallen?

Jag initierade för ett par år sedan ”gå en dag i mina skor” och bjöd in Linn Brandström (M), ett projekt som vårdförbundet tillämpar på sjukhus i hela landet, för att politiker ska få en inblick i vården. Detta stoppades. Varför? Får vi inte visa hur dagarna ser ut? Får vi inte berätta om alla livsöden vi möter, om vår otillräcklighet när patienter vill ha vård men inga platser finns att tillgå, då vi måste prioritera bort viktig omvårdnad då vi drunknar i administration?

Det är inte ni politiker som går in till patienter och meddelar att de tyvärr måste vända om eller att de inte längre kan vara kvar p.g.a. platsbrist.

Det är inte ni som ligger sömnlösa för att ni en kväll och många andra kvällar inte hann titta till alla tillräckligt ofta, för att ni inte minns om ni gjort allt som skulle ha gjorts på ert pass. Ni tvingas inte heller gå vidare efter varje tragiskt dödsfall för att springa fortare, producera mer och gud vet allt. Det är inte ni som lägger tid på att lära upp kollega efter kollega som en efter en går vidare ... Jag är ledsen men för mig är inte personalvården välskött.

Det är roligt att ni rekryterar från utlandet, kanske skulle personalen glädjas med er om ni värnade om dem som redan finns på plats, som sliter med sin hälsa som insats för att de valt ett yrke där de vill hjälpa människor. Som tänker att de någon gång kan få upp sina löner i proportion till det arbete som utförs och att någon vill satsa på dem för att de ska orka vara kvar. Istället vänder ni dem ryggen och tar flyget till Spanien. Detta sker några dagar efter att sjuksköterskestudenter gör uppror och kräver en ökning av ingångslönen med 1 000 kronor. Förstår ni vad det signalerar? Tror ni att de kommer att köa till Skas i sommar?

Är glad att ni träffar så många positiva patienter och anhöriga, jag träffar ofta dem som gråter, som är desperata, som känner sig maktlösa och som kastas fram och tillbaka i den fantastiska vårdkedjan.

En anhörig sa till mig häromveckan: ”Lokalerna är fina men det hjälper inte om man inte har något att stoppa i dem”.

Så ser min/vår värld ut.

Viveka Karlberg

sjuksköterska och skyddsombud Skas Skövde

Replik. Till Ulla-Britt Hagström (FP) angående ditt svar till Årsmodell 1945 (SLA 20/10). Jag tycker det var ett mindre bra bemötande av en väljare/kund. Allas åsikter borde tillvaratas och värdesättas.

Jag arbetar som sjuksköterska på Skas, måste tyvärr meddela att mina kollegor är utsjasade, lider av ständig samvetsstress, p.g.a. den orimliga arbetsbördan.

Undrar nu vad som är välskött? Tänker vi kvantitet eller kvalitet?

Arbetsmiljöverket ansåg att Skas brast på diverse punkter avseende arbetsmiljö. Det har använts två år till att överklaga beslut och fortfarande har inga åtgärder vidtagits.

Sjukhuset blöder, sjuksköterskor orkar/vill ej vara kvar, sjukskrivningar, studenter vill inte komma till Skas, överläkare larmar om brist på patientsäkerhet.

Beläggningen på en del kliniker ligger statiskt på minst 100 procent, rekommenderat är 80 procent!

Hur kvalitetssäkras vården och arbetsmiljön förutom de årliga enkäterna och kaffestunden i entréhallen?

Jag initierade för ett par år sedan ”gå en dag i mina skor” och bjöd in Linn Brandström (M), ett projekt som vårdförbundet tillämpar på sjukhus i hela landet, för att politiker ska få en inblick i vården. Detta stoppades. Varför? Får vi inte visa hur dagarna ser ut? Får vi inte berätta om alla livsöden vi möter, om vår otillräcklighet när patienter vill ha vård men inga platser finns att tillgå, då vi måste prioritera bort viktig omvårdnad då vi drunknar i administration?

Det är inte ni politiker som går in till patienter och meddelar att de tyvärr måste vända om eller att de inte längre kan vara kvar p.g.a. platsbrist.

Det är inte ni som ligger sömnlösa för att ni en kväll och många andra kvällar inte hann titta till alla tillräckligt ofta, för att ni inte minns om ni gjort allt som skulle ha gjorts på ert pass. Ni tvingas inte heller gå vidare efter varje tragiskt dödsfall för att springa fortare, producera mer och gud vet allt. Det är inte ni som lägger tid på att lära upp kollega efter kollega som en efter en går vidare ... Jag är ledsen men för mig är inte personalvården välskött.

Det är roligt att ni rekryterar från utlandet, kanske skulle personalen glädjas med er om ni värnade om dem som redan finns på plats, som sliter med sin hälsa som insats för att de valt ett yrke där de vill hjälpa människor. Som tänker att de någon gång kan få upp sina löner i proportion till det arbete som utförs och att någon vill satsa på dem för att de ska orka vara kvar. Istället vänder ni dem ryggen och tar flyget till Spanien. Detta sker några dagar efter att sjuksköterskestudenter gör uppror och kräver en ökning av ingångslönen med 1 000 kronor. Förstår ni vad det signalerar? Tror ni att de kommer att köa till Skas i sommar?

Är glad att ni träffar så många positiva patienter och anhöriga, jag träffar ofta dem som gråter, som är desperata, som känner sig maktlösa och som kastas fram och tillbaka i den fantastiska vårdkedjan.

En anhörig sa till mig häromveckan: ”Lokalerna är fina men det hjälper inte om man inte har något att stoppa i dem”.

Så ser min/vår värld ut.

Viveka Karlberg

sjuksköterska och skyddsombud Skas Skövde

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.