20 nov 2015 06:01

20 nov 2015 06:01

Vi är inte "lata idioter"

ARBETSLÖSHET

Man ser hur människors ansiktsuttryck förvrängs, de nästan tar ett steg tillbaka, som om man vore en obehaglig sjukdom, innan de mentalt finner den etikett som de satt på en några minuter tidigare. Från att vara ”varm, trevlig och ödmjuk” så blir man plötsligt ”lat eller idiot”. Varför? Jo, därför att man berättat att man för tillfället lever på bistånd från samhället.

Vi ungdomar vars livssituation inte faller inom samhällets stereotypiska normer där studier eller arbete kombinerat med mängder av alkohol och sociala interaktioner ingår kategoriseras allt som oftast som ”lata idioter som inte vill ha ett arbete”.

På arbetsförmedling och socialtjänst så möts vi av bleka lokaler med tunga låsta dörrar som ska separera det ”fina” folket (handläggarna) från oss lata idiotiska ungdomar, en slags andra klassens medborgare. Oftast finns från myndighetssidan varken ork eller tid att engagera sig i oss eller vår livssituation, istället så ska vi kallt och kliniskt få från systemet det lagen kräver, innan vi så snabbt som möjligt ska slussas ut i samhället igen. Fortfarande utan syfte, ofta med sämre självkänsla eftersom myndighetsbesöket bara påmint oss om att vi inte uppnått det som samhället anser att vi ska uppnå.

Nej, vi ungdomar som av olika anledningar lever på bidrag är inte ”lata idioter som inte vill ha ett arbete”. Vi är ett gäng genuina, godhjärtade unga människor som av någon anledning hamnat snett i livet. De flesta av oss söker febrilt efter någon typ av arbete eller praktik, där vi förhoppningsvis kan hitta egen försörjning samtidigt som vi kan få det sammanhang och syfte som vi så desperat behöver.

Men i och med att kategoriseringen av oss som ”lata idioter” fortsätter så vill ju väldigt få människor ge oss en riktig chans! Inte bara i arbetssammanhang utan även när det gäller sociala relationer. Låt inte en tillfällig livssituation helt avgöra er definition av oss som människor, försök se oss för vad vi är, människor! Människor med både goda och dåliga kvalitéer.

Av myndigheterna så har vi ett stort behov av stöd, av att bli sedda, av en handläggare som tror på oss och som ser oss för den unika människa som vi är. Vi kommer att fortsätta kämpa, kämpa för att hitta en väg som passar för oss, kanske faller våra val inte inom de stereotypiska normerna men det innebär väl inte att vi är sämre människor?

Ung i Skövde

Man ser hur människors ansiktsuttryck förvrängs, de nästan tar ett steg tillbaka, som om man vore en obehaglig sjukdom, innan de mentalt finner den etikett som de satt på en några minuter tidigare. Från att vara ”varm, trevlig och ödmjuk” så blir man plötsligt ”lat eller idiot”. Varför? Jo, därför att man berättat att man för tillfället lever på bistånd från samhället.

Vi ungdomar vars livssituation inte faller inom samhällets stereotypiska normer där studier eller arbete kombinerat med mängder av alkohol och sociala interaktioner ingår kategoriseras allt som oftast som ”lata idioter som inte vill ha ett arbete”.

På arbetsförmedling och socialtjänst så möts vi av bleka lokaler med tunga låsta dörrar som ska separera det ”fina” folket (handläggarna) från oss lata idiotiska ungdomar, en slags andra klassens medborgare. Oftast finns från myndighetssidan varken ork eller tid att engagera sig i oss eller vår livssituation, istället så ska vi kallt och kliniskt få från systemet det lagen kräver, innan vi så snabbt som möjligt ska slussas ut i samhället igen. Fortfarande utan syfte, ofta med sämre självkänsla eftersom myndighetsbesöket bara påmint oss om att vi inte uppnått det som samhället anser att vi ska uppnå.

Nej, vi ungdomar som av olika anledningar lever på bidrag är inte ”lata idioter som inte vill ha ett arbete”. Vi är ett gäng genuina, godhjärtade unga människor som av någon anledning hamnat snett i livet. De flesta av oss söker febrilt efter någon typ av arbete eller praktik, där vi förhoppningsvis kan hitta egen försörjning samtidigt som vi kan få det sammanhang och syfte som vi så desperat behöver.

Men i och med att kategoriseringen av oss som ”lata idioter” fortsätter så vill ju väldigt få människor ge oss en riktig chans! Inte bara i arbetssammanhang utan även när det gäller sociala relationer. Låt inte en tillfällig livssituation helt avgöra er definition av oss som människor, försök se oss för vad vi är, människor! Människor med både goda och dåliga kvalitéer.

Av myndigheterna så har vi ett stort behov av stöd, av att bli sedda, av en handläggare som tror på oss och som ser oss för den unika människa som vi är. Vi kommer att fortsätta kämpa, kämpa för att hitta en väg som passar för oss, kanske faller våra val inte inom de stereotypiska normerna men det innebär väl inte att vi är sämre människor?

Ung i Skövde

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.