27 nov 2015 17:37

27 nov 2015 17:37

Oroväckande aningslöshet

TERRORISM

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Stefan Löven säger att Sverige varit naivt vad det gäller risken för terrorism inom Sveriges gränser. När han säger Sverige så måste han ändå mena de folkvalda politikerna, inte svenska folket. Sveriges befolkning har alltid vetat att det funnits och kommer att finnas ett potentiellt hot, att det alltid funnits och kommer att finnas element i vårt samhälle som inte delar våra värderingar av mänskliga rättigheter.

Sveriges befolkning har alltid efterlyst en stark stat som kan tillgodose deras behov av skydd från yttre och inre hot mot vårt demokratiska samhälle. Det var så vi byggde folkhemmet och undvek att invaderas av nazisterna under andra världskriget. När förslaget kom att erbjuda återvändande terrorister utbildning, vård, boende m.m. så satte många medborgare kaffet i vrångstrupen. Varför ska vi särbehandla och välkomna terrorister och sympatisörer med IS när vi inte gör det med krigsförbrytare från Balkankriget eller Rwanda? Helt obegripligt! Denna aningslöshet hos våra folkvalda är oroväckande.

Nu har dock Sveriges regering äntligen valt att inte vända andra kinden till. Nu ska vi bekämpa terrorism med lagstiftning som kriminaliserar deltagande, rekrytering, finansiering och organisering av terrorism. Ge dessutom polis och underrättelsetjänst större befogenheter till bättre gränskontroller och större grad av avlysning och övervakning. Historien visar att Sverige genom åren har monterat ned skyddsfunktionerna till ett minimum, och de som finns kvar begränsar Polisens arbete mer än de hjälper.

De som står på barrikaderna och varnar för att den personliga integriteten skadas gör det fram tills de själva drabbas av våldet, måste det gå så långt? Hans Brun, forskare på kontraterrorism, säger: ”Det är inte med öppenhet som man bekämpar terrorism långsiktigt och framgångsrikt. Det krävs en genomtänkt och fungerande strategi. Det eftersom jihadism är ett globalt fenomen, den kan inte bara bemötas nationellt.”

John Doe

Stefan Löven säger att Sverige varit naivt vad det gäller risken för terrorism inom Sveriges gränser. När han säger Sverige så måste han ändå mena de folkvalda politikerna, inte svenska folket. Sveriges befolkning har alltid vetat att det funnits och kommer att finnas ett potentiellt hot, att det alltid funnits och kommer att finnas element i vårt samhälle som inte delar våra värderingar av mänskliga rättigheter.

Sveriges befolkning har alltid efterlyst en stark stat som kan tillgodose deras behov av skydd från yttre och inre hot mot vårt demokratiska samhälle. Det var så vi byggde folkhemmet och undvek att invaderas av nazisterna under andra världskriget. När förslaget kom att erbjuda återvändande terrorister utbildning, vård, boende m.m. så satte många medborgare kaffet i vrångstrupen. Varför ska vi särbehandla och välkomna terrorister och sympatisörer med IS när vi inte gör det med krigsförbrytare från Balkankriget eller Rwanda? Helt obegripligt! Denna aningslöshet hos våra folkvalda är oroväckande.

Nu har dock Sveriges regering äntligen valt att inte vända andra kinden till. Nu ska vi bekämpa terrorism med lagstiftning som kriminaliserar deltagande, rekrytering, finansiering och organisering av terrorism. Ge dessutom polis och underrättelsetjänst större befogenheter till bättre gränskontroller och större grad av avlysning och övervakning. Historien visar att Sverige genom åren har monterat ned skyddsfunktionerna till ett minimum, och de som finns kvar begränsar Polisens arbete mer än de hjälper.

De som står på barrikaderna och varnar för att den personliga integriteten skadas gör det fram tills de själva drabbas av våldet, måste det gå så långt? Hans Brun, forskare på kontraterrorism, säger: ”Det är inte med öppenhet som man bekämpar terrorism långsiktigt och framgångsrikt. Det krävs en genomtänkt och fungerande strategi. Det eftersom jihadism är ett globalt fenomen, den kan inte bara bemötas nationellt.”

John Doe

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.