18 dec 2015 06:00

18 dec 2015 06:00

Kulturarvet måste bli tillgängligt för alla

Debatt:

Tillgången till kulturarvet är en mänsklig rättighet och en grundläggande förutsättning för ett samhälle där alla kan vara delaktiga. En av de största utmaningarna är att göra historiska platser och byggnader tillgängliga för alla. Västra Götaland har de senaste åren kommit en bit på väg.

Arbetet för ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning har gått framåt de senaste åren. Ett bra exempel på det är samarbetsprojektet Funktek som leds av Göteborgs stadsmuseum. I projektet rekryteras Funktek-piloter som kontinuerligt hjälper till att utvärdera Göteborgs stadsmuseum utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Andra positiva exempel är hällristningsområdena vid världsarvet Tanum och vid Flyhov i Götene.

Många aktörer är engagerade i att undanröja hinder, minska diskrimineringen och skapa möjligheter för att fler ska kunna ta del av vår rika historia. Länsstyrelser, museer och hembygdsföreningar gör betydande insatser för att bevara och göra vårt gemensamma kulturarv tillgängligt.

Men på många områden går det fortfarande trögt. Kulturrådets undersökningar visar att en stor del av de kulturella verksamheterna i landet bedrivs i lokaler med brister i tillgängligheten. Myndigheten för delaktighet har gjort jämförelser som visar att många statliga museer och andra kulturinstitutioner har stora behov av förbättringar. Lokaler behöver göras mer tillgängliga, liksom webbsidor och trycksaker.

Det finns även en seglivad myt om att äldre byggnader och miljöer inte får förändras. Det används ibland som ett svepskäl för att undvika kostnader för att åtgärda brist på tillgänglighet. Det är inte acceptabelt. Den äldre bebyggelsen måste användas och utvecklas i takt med samhället. Bara då finns förutsättningar för ett hållbart bevarande. Här har Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna en viktig roll att se till att åtgärder genomförs på rätt sätt med hänsyn till de kulturhistoriska värdena.

Vi får inte riskera att kulturarvet betraktas som en krånglig och kostsam börda, utan som den resurs för turism, upplevelser och kunskap som det faktiskt är. Tillsammans med länsstyrelserna prioriterar Riksantikvarieämbetet nu tillgänglighetsinsatser när bidrag fördelas. Den digitala tekniken ger också fantastiska möjligheter att ta del av historien på nya sätt.

Ansvaret för att åtgärda de olika hindren delas av fastighetsägare, byggherrar och beslutsfattare på olika nivåer, men också av alla verksamma inom kulturområdet. Genom att följa fastställda krav och rekommendationer och ta stöd av funktionshindersrörelsens erfarenheter kan vi se till att kulturarvet är tillgängligt och medverka till ett bättre samhälle, för alla. Alla har rätt till vårt gemensamma kulturarv!

Lars Amréus

riksantikvarie

Tillgången till kulturarvet är en mänsklig rättighet och en grundläggande förutsättning för ett samhälle där alla kan vara delaktiga. En av de största utmaningarna är att göra historiska platser och byggnader tillgängliga för alla. Västra Götaland har de senaste åren kommit en bit på väg.

Arbetet för ökad tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning har gått framåt de senaste åren. Ett bra exempel på det är samarbetsprojektet Funktek som leds av Göteborgs stadsmuseum. I projektet rekryteras Funktek-piloter som kontinuerligt hjälper till att utvärdera Göteborgs stadsmuseum utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Andra positiva exempel är hällristningsområdena vid världsarvet Tanum och vid Flyhov i Götene.

Många aktörer är engagerade i att undanröja hinder, minska diskrimineringen och skapa möjligheter för att fler ska kunna ta del av vår rika historia. Länsstyrelser, museer och hembygdsföreningar gör betydande insatser för att bevara och göra vårt gemensamma kulturarv tillgängligt.

Men på många områden går det fortfarande trögt. Kulturrådets undersökningar visar att en stor del av de kulturella verksamheterna i landet bedrivs i lokaler med brister i tillgängligheten. Myndigheten för delaktighet har gjort jämförelser som visar att många statliga museer och andra kulturinstitutioner har stora behov av förbättringar. Lokaler behöver göras mer tillgängliga, liksom webbsidor och trycksaker.

Det finns även en seglivad myt om att äldre byggnader och miljöer inte får förändras. Det används ibland som ett svepskäl för att undvika kostnader för att åtgärda brist på tillgänglighet. Det är inte acceptabelt. Den äldre bebyggelsen måste användas och utvecklas i takt med samhället. Bara då finns förutsättningar för ett hållbart bevarande. Här har Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna en viktig roll att se till att åtgärder genomförs på rätt sätt med hänsyn till de kulturhistoriska värdena.

Vi får inte riskera att kulturarvet betraktas som en krånglig och kostsam börda, utan som den resurs för turism, upplevelser och kunskap som det faktiskt är. Tillsammans med länsstyrelserna prioriterar Riksantikvarieämbetet nu tillgänglighetsinsatser när bidrag fördelas. Den digitala tekniken ger också fantastiska möjligheter att ta del av historien på nya sätt.

Ansvaret för att åtgärda de olika hindren delas av fastighetsägare, byggherrar och beslutsfattare på olika nivåer, men också av alla verksamma inom kulturområdet. Genom att följa fastställda krav och rekommendationer och ta stöd av funktionshindersrörelsens erfarenheter kan vi se till att kulturarvet är tillgängligt och medverka till ett bättre samhälle, för alla. Alla har rätt till vårt gemensamma kulturarv!

Lars Amréus

riksantikvarie

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.