19 dec 2015 06:00

19 dec 2015 06:00

Jobbigt i skolan för dyslektiker

SKOLAN

Hej alla läsare!
Jag är en elev i Skövde kommun och jag har dyslexi vilket innebär läs- och skrivsvårigheter till största delen.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Hela dagarna i skolan oroar jag mig för att jag inte ska bli godkänd, jag måste hela tiden försöka att plugga på allt så jag klarar mig eftersom lektionerna är stökiga.

Jag har alltid haft det lite jobbigt i skolan men det har blivit värre sedan jag började på högstadiet. Dels på grund av en stökig klass som jag går i men även att vissa lärare inte har allt material inläst åt mig så att jag kan få det uppläst för mig.

Även så har lärare svårt att förstå mig när jag skriver på grund av stavfel, jag har rättighet att göra prov muntligt men ändå kan skolan inte uppfylla detta i vissa fall. De behandlar mig som om jag vore dum i huvudet ibland, vilket jag inte är. Jag är fullt förstående vad som händer runt omkring mig, jag tar in allt genom att lyssna, så min klass måste respektera detta vilket de inte gör i nuläget.

Mina föräldrar gör allt för att jag ska lyckas och må bra, men ändå ibland kan jag komma hem gråtande från skolan på grund av att en annan elev kan ha kommenterat någon felstavning. Trots att jag har berättat för dem kommer det kommentarer ändå.

Jag blir även irriterad på när lärare inte ger mig rätt förutsättningar i skolan, jag tar varje möjlighet jag får för att förbättra mina betyg.

Eftersom vi bor i Skövde kommun så får vi inte hjälp med några hjälpmedel utan mina föräldrar måste betala alla hjälpmedel ur egen ficka om jag ska ha några, men om vi hade bott någon annanstans i Sverige hade det varit skillnad, till exempel i Stockholm där alla hjälpmedel är gratis.

Vardag för en dyslektiker

Hela dagarna i skolan oroar jag mig för att jag inte ska bli godkänd, jag måste hela tiden försöka att plugga på allt så jag klarar mig eftersom lektionerna är stökiga.

Jag har alltid haft det lite jobbigt i skolan men det har blivit värre sedan jag började på högstadiet. Dels på grund av en stökig klass som jag går i men även att vissa lärare inte har allt material inläst åt mig så att jag kan få det uppläst för mig.

Även så har lärare svårt att förstå mig när jag skriver på grund av stavfel, jag har rättighet att göra prov muntligt men ändå kan skolan inte uppfylla detta i vissa fall. De behandlar mig som om jag vore dum i huvudet ibland, vilket jag inte är. Jag är fullt förstående vad som händer runt omkring mig, jag tar in allt genom att lyssna, så min klass måste respektera detta vilket de inte gör i nuläget.

Mina föräldrar gör allt för att jag ska lyckas och må bra, men ändå ibland kan jag komma hem gråtande från skolan på grund av att en annan elev kan ha kommenterat någon felstavning. Trots att jag har berättat för dem kommer det kommentarer ändå.

Jag blir även irriterad på när lärare inte ger mig rätt förutsättningar i skolan, jag tar varje möjlighet jag får för att förbättra mina betyg.

Eftersom vi bor i Skövde kommun så får vi inte hjälp med några hjälpmedel utan mina föräldrar måste betala alla hjälpmedel ur egen ficka om jag ska ha några, men om vi hade bott någon annanstans i Sverige hade det varit skillnad, till exempel i Stockholm där alla hjälpmedel är gratis.

Vardag för en dyslektiker

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.