23 dec 2015 15:52

23 dec 2015 15:52

Bara hårda klappar för Löfven

Statsminister Stefan Löfven får varken en vit eller en lätt julhelg.

Kamp. Året som skulle bli regeringens revansch efter en, snällt uttryckt, dålig start blev istället en utdragen kamp mot verkligheten. Under statsministerns gran ligger inte så mycket klappar som en bunt hårda smällar.

Förtroendet för Socialdemokraterna har fortsatt att dala. Partiets förhoppning att bara regeringsmakten återerövrades så skulle svenska folket komma ihåg att Socialdemokraterna minsann är statsbärande och ansvarstagande. Så skedde inte. Det är nu inte svenska folkets fel utan beror huvudsakligen på att S har betett sig ansvars- och hågslöst.

Krissituationer innebär ofta att sittande regering stärks. Partisekreterare Carin Jämtin påpekar att det inte är en naturlag, vilket är helt sant. Det är strikt beroende av att regeringen kliver fram, tar ansvar och hanterar krisen –om så sker brukar väljarna svara positivt på det. När så inte sker minskar istället förtroendet för regeringen snabbare än om krisen inte inträffat. Det är därför socialdemokraterna fortsätter sin bana ned mot 20-procentsstrecket. Det finns dock inget som säger att väljarstödet kommer att stanna där, det kan mycket väl sjunka ännu lägre.

Föga förvånande sjunker även förtroendet för Stefan Löfven personligen. Såväl Moderaternas Anna Kinberg Batra som Centerpartiets Annie Lööf åtnjuter större förtroende än statsministern. Löfven får försöka trösta sig med att väljarna har ännu lägre förtroende för Miljöpartiets ministrar.

Efter att konsekvent ha försökt lyfta över ansvaret för att hantera migrationskrisen på alltifrån olika myndigheter till Europeiska Unionen hade det varit ett mirakel om väljarnas förtroende för regeringen hade ökat. Löfven kan mycket väl vara beviset på att Socialdemokraternas storhetstid är över. Håkan Juholt var inte en bottennotering utan bara en anhalt på partiets långa resa mot botten.

Nyligen presenterades också färsk statistik från Sifo över LO-medlemmarnas politiska preferenser. Organisationen stödjer visserligen Socialdemokraterna alltsedan den hotades in i Rörelsen vid tillkomsten, men med drygt 31 procent av medlemmarna i ryggen är det Sverigedemokraterna som är största parti i LO-leden. Då ingenting tyder på att regeringens kompetens kommer att öka lär trenden med minskat S-stöd i LO fortsätta. Tveklöst en julklapp som Löfven hade kunnat klara sig utan.

Det är dock ett av statsministerns minsta problem. Även inom Socialdemokraterna är kritiken mot Löfven hård. ”Man håller inte inne längre, det är som en tsunami av kritik”, säger en partikälla till Aftonbladet. Regeringen och partiledningen uppfattas med rätta som handlingsförlamad, i avsaknad av riktning, dåligt samordnad –vilket snarast är att betrakta som en underdrift –och utan kontakt med resten av partiet. Kritiken kommer från alla delar av partiet och har funnits ett längre tag men blivit alltmer högljudd på senare tid.

Är det något statsministern inte har är det tid för långhelg.

Daniel Persson/SNB

Kamp. Året som skulle bli regeringens revansch efter en, snällt uttryckt, dålig start blev istället en utdragen kamp mot verkligheten. Under statsministerns gran ligger inte så mycket klappar som en bunt hårda smällar.

Förtroendet för Socialdemokraterna har fortsatt att dala. Partiets förhoppning att bara regeringsmakten återerövrades så skulle svenska folket komma ihåg att Socialdemokraterna minsann är statsbärande och ansvarstagande. Så skedde inte. Det är nu inte svenska folkets fel utan beror huvudsakligen på att S har betett sig ansvars- och hågslöst.

Krissituationer innebär ofta att sittande regering stärks. Partisekreterare Carin Jämtin påpekar att det inte är en naturlag, vilket är helt sant. Det är strikt beroende av att regeringen kliver fram, tar ansvar och hanterar krisen –om så sker brukar väljarna svara positivt på det. När så inte sker minskar istället förtroendet för regeringen snabbare än om krisen inte inträffat. Det är därför socialdemokraterna fortsätter sin bana ned mot 20-procentsstrecket. Det finns dock inget som säger att väljarstödet kommer att stanna där, det kan mycket väl sjunka ännu lägre.

Föga förvånande sjunker även förtroendet för Stefan Löfven personligen. Såväl Moderaternas Anna Kinberg Batra som Centerpartiets Annie Lööf åtnjuter större förtroende än statsministern. Löfven får försöka trösta sig med att väljarna har ännu lägre förtroende för Miljöpartiets ministrar.

Efter att konsekvent ha försökt lyfta över ansvaret för att hantera migrationskrisen på alltifrån olika myndigheter till Europeiska Unionen hade det varit ett mirakel om väljarnas förtroende för regeringen hade ökat. Löfven kan mycket väl vara beviset på att Socialdemokraternas storhetstid är över. Håkan Juholt var inte en bottennotering utan bara en anhalt på partiets långa resa mot botten.

Nyligen presenterades också färsk statistik från Sifo över LO-medlemmarnas politiska preferenser. Organisationen stödjer visserligen Socialdemokraterna alltsedan den hotades in i Rörelsen vid tillkomsten, men med drygt 31 procent av medlemmarna i ryggen är det Sverigedemokraterna som är största parti i LO-leden. Då ingenting tyder på att regeringens kompetens kommer att öka lär trenden med minskat S-stöd i LO fortsätta. Tveklöst en julklapp som Löfven hade kunnat klara sig utan.

Det är dock ett av statsministerns minsta problem. Även inom Socialdemokraterna är kritiken mot Löfven hård. ”Man håller inte inne längre, det är som en tsunami av kritik”, säger en partikälla till Aftonbladet. Regeringen och partiledningen uppfattas med rätta som handlingsförlamad, i avsaknad av riktning, dåligt samordnad –vilket snarast är att betrakta som en underdrift –och utan kontakt med resten av partiet. Kritiken kommer från alla delar av partiet och har funnits ett längre tag men blivit alltmer högljudd på senare tid.

Är det något statsministern inte har är det tid för långhelg.

Daniel Persson/SNB

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.