09 jan 2016 06:00

09 jan 2016 06:00

Inget systemskifte har skett

STRAFF: replik

Replik med anledning av debattartikel av Helena, angående straff och psykiatriska störningar i SLA 4/1.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Om man läser 30:e kapitlet 6:e paragrafen i brottsbalken med tillhörande proposition (som finns fritt tillgängliga på internet) framgår att den som begår ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning i första hand ska dömas till annan påföljd än fängelse.

Detta innebär för det första att om rättspsykiatrisk vård ska komma i fråga så måste brottet begåtts under påverkan av den allvarliga psykiska störningen. Alltså måste domstolen först avgöra om så är fallet, för att det ens ska vara tal om att använda bestämmelsen. Det andra som måste konstateras är att den psykiska störningen ska vara allvarlig. Vi talar alltså inte här om psykiska funktionsnedsättningar som t.ex. ADHD eller ADD, utan om svåra psykiska åkommor t.ex. om svår schizofreni eller svåra depressioner med allvarliga självmordstankar. Dessutom finns det alltså möjlighet att döma till fängelse fastän någon har en psykisk störning, under de förutsättningar som nämns i paragrafen, t.ex. om gärningspersonen saknar behov av rättspsykiatrisk vård.

Jag skulle därför vilja understryka att det inte är lätt för en brottsling att komma undan genom att hävda psykisk störning. Faktum är att det visat sig att brottslingar som döms till fängelse kommer ut i friheten snabbare än brottslingar som döms till rättspsykiatrisk vård. Myten om att spela psykiskt sjuk för att komma undan är alltså inte något som går hem särskilt ofta i våra domstolar, och inte heller är det en god idé om man som brottsling vill komma ut i det fria så snabbt man kan.

När det rör sig om allvarliga psykiska störningar ligger det i sakens natur att man ofta inte är lämpad att själv avgöra om man handlat under en psykisk störning eller inte. Att en brottsling då säger att hen inte begick brottet under påverkan av en sådan allvarlig störning kan naturligtvis inte tas för godo, utan måste analyseras med hjälp av psykiatrisk expertis.

Slutligen ska sägas att bestämmelsen om allvarlig psykisk störning har funnits sedan 1991, och det har i svensk rätt länge funnits möjlighet att döma till rättspsykiatrisk vård. Därför är det en märklig sak att påstå att det sker eller har skett ett systemskifte där domstolarna inte håller personer ansvariga för sina handlingar.

Edvin Johansson

Om man läser 30:e kapitlet 6:e paragrafen i brottsbalken med tillhörande proposition (som finns fritt tillgängliga på internet) framgår att den som begår ett brott under påverkan av en allvarlig psykisk störning i första hand ska dömas till annan påföljd än fängelse.

Detta innebär för det första att om rättspsykiatrisk vård ska komma i fråga så måste brottet begåtts under påverkan av den allvarliga psykiska störningen. Alltså måste domstolen först avgöra om så är fallet, för att det ens ska vara tal om att använda bestämmelsen. Det andra som måste konstateras är att den psykiska störningen ska vara allvarlig. Vi talar alltså inte här om psykiska funktionsnedsättningar som t.ex. ADHD eller ADD, utan om svåra psykiska åkommor t.ex. om svår schizofreni eller svåra depressioner med allvarliga självmordstankar. Dessutom finns det alltså möjlighet att döma till fängelse fastän någon har en psykisk störning, under de förutsättningar som nämns i paragrafen, t.ex. om gärningspersonen saknar behov av rättspsykiatrisk vård.

Jag skulle därför vilja understryka att det inte är lätt för en brottsling att komma undan genom att hävda psykisk störning. Faktum är att det visat sig att brottslingar som döms till fängelse kommer ut i friheten snabbare än brottslingar som döms till rättspsykiatrisk vård. Myten om att spela psykiskt sjuk för att komma undan är alltså inte något som går hem särskilt ofta i våra domstolar, och inte heller är det en god idé om man som brottsling vill komma ut i det fria så snabbt man kan.

När det rör sig om allvarliga psykiska störningar ligger det i sakens natur att man ofta inte är lämpad att själv avgöra om man handlat under en psykisk störning eller inte. Att en brottsling då säger att hen inte begick brottet under påverkan av en sådan allvarlig störning kan naturligtvis inte tas för godo, utan måste analyseras med hjälp av psykiatrisk expertis.

Slutligen ska sägas att bestämmelsen om allvarlig psykisk störning har funnits sedan 1991, och det har i svensk rätt länge funnits möjlighet att döma till rättspsykiatrisk vård. Därför är det en märklig sak att påstå att det sker eller har skett ett systemskifte där domstolarna inte håller personer ansvariga för sina handlingar.

Edvin Johansson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.