19 jan 2016 06:00

19 jan 2016 06:00

Vi har aldrig varit neutrala

NATO

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Replik till Åsa Lindestam (S) (SLA 16/1).

Vi har en lång tradition av att ha en säkerhetspolitisk doktrin som innebär att vi skall vara alliansfria i fred och neutrala i krig. Nyckeln till att denna doktrin skall fungera är att den är trovärdig i vår omgivnings ögon.

Problemet med denna doktrin är dock att Sverige aldrig, sedan andra världskriget, har kunnat vara neutrala i krig. Den enkla anledningen till detta är att vi inte hade/har ett neutralt militäroperativt läge på vår plats på jorden. Den enda militära hotbild som fanns och finns mot oss kom och kommer från WP/Sovjet/ Ryssland. Det är och var bara att sätta sig in i hur den militäroperativa situationen, militära hotbilden, i vårt närområde är och var, för att lätt inse detta. Men det verkar som om inte våra politiker har kunskap om detta läge. Varför, förstår jag inte. Men en sak skall man vara säker på och det är att man begrep detta i Moskva. Ryssarna tror eller trodde aldrig ett dugg på vår neutralitetsdeklaration. Den skulle aldrig hålla oss utanför ett angrepp, om kriget skulle utbryta i Europa. Det är bara att göra en militäroperativ analys av hur WP/Ryssland har utgångsgrupperat sina styrkor, för att begripa detta.

Säkerhetspolitik är ett samlande överordnat begrepp för försvars-, utrikes- och den del av utrikeshandelspolitiken som berör export och import av krigsmaterial. Det verkar som om många journalister, politiker och politiska tjänstemän inte känner till detta. I debatten blandas begreppen på ett sätt som ger ett dilettantiskt, förvirrat intryck. Detta belyses väl i en floskelspäckad och ologiskt disponerad insändare av vice ordföranden i försvarsutskottet Åsa Lindestam (S) (SLA 16/1).

De ingående delarna i säkerhetspolitiken måste vara logiskt, konsekvent samordnad för att ge vår säkerhetspolitik trovärdighet. Att som vi har fört en försvarspolitik, där den militäroperativa krigsplanläggningen ensidigt gick ut på försvar mot ett angrepp från öst och samtidigt fört en utrikespolitik som gick ut på att försöka vara neutrala. Öst och Väst är lika stora skurkar (Kålsupardoktrinen), går inte ihop om vi skall vara trovärdiga. För den nödvändiga samordningen av de i säkerhetspolitiken ingående delarna har statsministern det yttersta ansvaret. Ingen vettig säkerhetspolitisk kunnig analytiker i vår omvärld trodde eller tror ett dugg på vår alliansfria/ neutrala säkerhetspolitiska doktrin. De enda som vår politiska ledning, oavsett partifärg, lyckades föra bakom ljuset om neutralitetspolitiken förträfflighet var och är det svenska folket.

Eftersom vi inte är och kan bli trovärdigt alliansfria/neutrala är den enda vettiga säkerhetspolitiska vägen att ta, den som leder fram till ett Nato-medlemskap.

Torbjörn Birgerson

fd överstelöjtnant i Pansartrupperna och lärare i strategi (säkerhetspolitik) på Militärhögskolan (Försvarshögskolan).

Replik till Åsa Lindestam (S) (SLA 16/1).

Vi har en lång tradition av att ha en säkerhetspolitisk doktrin som innebär att vi skall vara alliansfria i fred och neutrala i krig. Nyckeln till att denna doktrin skall fungera är att den är trovärdig i vår omgivnings ögon.

Problemet med denna doktrin är dock att Sverige aldrig, sedan andra världskriget, har kunnat vara neutrala i krig. Den enkla anledningen till detta är att vi inte hade/har ett neutralt militäroperativt läge på vår plats på jorden. Den enda militära hotbild som fanns och finns mot oss kom och kommer från WP/Sovjet/ Ryssland. Det är och var bara att sätta sig in i hur den militäroperativa situationen, militära hotbilden, i vårt närområde är och var, för att lätt inse detta. Men det verkar som om inte våra politiker har kunskap om detta läge. Varför, förstår jag inte. Men en sak skall man vara säker på och det är att man begrep detta i Moskva. Ryssarna tror eller trodde aldrig ett dugg på vår neutralitetsdeklaration. Den skulle aldrig hålla oss utanför ett angrepp, om kriget skulle utbryta i Europa. Det är bara att göra en militäroperativ analys av hur WP/Ryssland har utgångsgrupperat sina styrkor, för att begripa detta.

Säkerhetspolitik är ett samlande överordnat begrepp för försvars-, utrikes- och den del av utrikeshandelspolitiken som berör export och import av krigsmaterial. Det verkar som om många journalister, politiker och politiska tjänstemän inte känner till detta. I debatten blandas begreppen på ett sätt som ger ett dilettantiskt, förvirrat intryck. Detta belyses väl i en floskelspäckad och ologiskt disponerad insändare av vice ordföranden i försvarsutskottet Åsa Lindestam (S) (SLA 16/1).

De ingående delarna i säkerhetspolitiken måste vara logiskt, konsekvent samordnad för att ge vår säkerhetspolitik trovärdighet. Att som vi har fört en försvarspolitik, där den militäroperativa krigsplanläggningen ensidigt gick ut på försvar mot ett angrepp från öst och samtidigt fört en utrikespolitik som gick ut på att försöka vara neutrala. Öst och Väst är lika stora skurkar (Kålsupardoktrinen), går inte ihop om vi skall vara trovärdiga. För den nödvändiga samordningen av de i säkerhetspolitiken ingående delarna har statsministern det yttersta ansvaret. Ingen vettig säkerhetspolitisk kunnig analytiker i vår omvärld trodde eller tror ett dugg på vår alliansfria/ neutrala säkerhetspolitiska doktrin. De enda som vår politiska ledning, oavsett partifärg, lyckades föra bakom ljuset om neutralitetspolitiken förträfflighet var och är det svenska folket.

Eftersom vi inte är och kan bli trovärdigt alliansfria/neutrala är den enda vettiga säkerhetspolitiska vägen att ta, den som leder fram till ett Nato-medlemskap.

Torbjörn Birgerson

fd överstelöjtnant i Pansartrupperna och lärare i strategi (säkerhetspolitik) på Militärhögskolan (Försvarshögskolan).

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.