29 jan 2016 06:00

29 jan 2016 06:00

Kommuners byråkrati försämrar företagarklimatet

Debatt:

Långa väntetider och skenande plan- och bygglovsavgifter slår inte endast mot bostadssökande i desperat jakt efter någonstans att bo, utan också mot företagare som inte ges möjlighet att expandera sin verksamhet. Till exempel caféet som gick miste om hela turistsäsongen för att tillståndet att bygga en lokal på tomten dröjde ett år längre än vad kommunen först uppgav.

Företag som vill bygga ut finner sig ofta i en utsatt situation. Kommunala politiker har ofta bara tid att behandla varje planändringsärende under några få minuter. Tjänstemännens beredning och utlåtande är därför avgörande för om det blir ett ja eller nej till ansökan.

Det är inte svårt för kommunens tjänstemän att hitta anledningar till att neka bygglov. De kan exempelvis övernitiskt hänvisa till kulturvärden eller strandskyddsbestämmelser.

Kommunen kan således dra ut på processen och begära kompletteringar tills varje sten är vänd. Den som drabbas av byråkratins saktfärdighet är företagaren som snällt får vänta och se på medan verksamheten blir lidande.

Kommunens tjänstemän ska se till att regelverket följs men de ska även utföra en tjänst som kommunen tar betalt för. Eftersom kommunala taxor ska vara självkostnadsbaserade så finns det incitament för kommunen att debitera så många timmar som möjligt i syfte att kunna upprätthålla en stor organisation.

Nyligen publicerade Kungliga Tekniska Högskolan tillsammans med Trä- och möbelföretagen en rapport som går igenom hur kommunernas avgifter för byggnationer har förändrats mellan 1990–2015. Och det är inte småpengar det handlar om.

I rapporten framkommer det att plan- och byggnadsavgifter i en del kommuner mer än fyrdubblats under perioden, från cirka 25 000 kronor till 110 000 kronor. Under samma period har också avgiften för en VA-anslutning ökat från cirka 60 000 kronor till 130 000 kronor. Samma skenande trend syns också för elanslutningsavgifter liksom markpriser.

Alla monopol kan missbrukas. Det gäller även det kommunala planmonopolet. Det är värt att fråga sig om avgiftshöjningarna skulle kunna motiveras utifrån en högre servicenivå och motiverade omkostnader från kommunernas sida. Motiveringen behöver vara stark. Företagare upplever nämligen att byråkratin och kostnaderna försämrar företagarklimatet. Det byråkratiska självintresset anses alltför ofta stå över företagens behov.

För att klara sysselsättningsmålen behöver Sverige fler företag som expanderar verksamheten. Kommunpolitiker har en stor möjlighet att påverka företagarklimatet i endera riktning. Väljer ni att hjälpa eller motarbeta de företag som skapar arbetstillfällen och välstånd?

Adam Rydström

Företagarombudsmannen tankesmedjan Den Nya Välfärden

Långa väntetider och skenande plan- och bygglovsavgifter slår inte endast mot bostadssökande i desperat jakt efter någonstans att bo, utan också mot företagare som inte ges möjlighet att expandera sin verksamhet. Till exempel caféet som gick miste om hela turistsäsongen för att tillståndet att bygga en lokal på tomten dröjde ett år längre än vad kommunen först uppgav.

Företag som vill bygga ut finner sig ofta i en utsatt situation. Kommunala politiker har ofta bara tid att behandla varje planändringsärende under några få minuter. Tjänstemännens beredning och utlåtande är därför avgörande för om det blir ett ja eller nej till ansökan.

Det är inte svårt för kommunens tjänstemän att hitta anledningar till att neka bygglov. De kan exempelvis övernitiskt hänvisa till kulturvärden eller strandskyddsbestämmelser.

Kommunen kan således dra ut på processen och begära kompletteringar tills varje sten är vänd. Den som drabbas av byråkratins saktfärdighet är företagaren som snällt får vänta och se på medan verksamheten blir lidande.

Kommunens tjänstemän ska se till att regelverket följs men de ska även utföra en tjänst som kommunen tar betalt för. Eftersom kommunala taxor ska vara självkostnadsbaserade så finns det incitament för kommunen att debitera så många timmar som möjligt i syfte att kunna upprätthålla en stor organisation.

Nyligen publicerade Kungliga Tekniska Högskolan tillsammans med Trä- och möbelföretagen en rapport som går igenom hur kommunernas avgifter för byggnationer har förändrats mellan 1990–2015. Och det är inte småpengar det handlar om.

I rapporten framkommer det att plan- och byggnadsavgifter i en del kommuner mer än fyrdubblats under perioden, från cirka 25 000 kronor till 110 000 kronor. Under samma period har också avgiften för en VA-anslutning ökat från cirka 60 000 kronor till 130 000 kronor. Samma skenande trend syns också för elanslutningsavgifter liksom markpriser.

Alla monopol kan missbrukas. Det gäller även det kommunala planmonopolet. Det är värt att fråga sig om avgiftshöjningarna skulle kunna motiveras utifrån en högre servicenivå och motiverade omkostnader från kommunernas sida. Motiveringen behöver vara stark. Företagare upplever nämligen att byråkratin och kostnaderna försämrar företagarklimatet. Det byråkratiska självintresset anses alltför ofta stå över företagens behov.

För att klara sysselsättningsmålen behöver Sverige fler företag som expanderar verksamheten. Kommunpolitiker har en stor möjlighet att påverka företagarklimatet i endera riktning. Väljer ni att hjälpa eller motarbeta de företag som skapar arbetstillfällen och välstånd?

Adam Rydström

Företagarombudsmannen tankesmedjan Den Nya Välfärden

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.