05 feb 2016 06:00

05 feb 2016 06:00

Arbetsgivarnas krav är provocerande

Debatt:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Årets avtalsrörelse kan närmast liknas vid ett hela havet stormar. Mycket står på spel. LO-samordningen gick om intet. Sifferlösa avtal utmanar vår lönebildningsmodell, där den internationellt konkurrensutsatta industrin ska sätta märket.

Arbetsgivarna, med Teknikarbetsgivarna och IKEM i spetsen, är dessutom på krigsstigen och vill genomföra stora försämringar för industriarbetarna.

Det känns minst sagt osäkert hur årets avtalsrörelse kommer att sluta. Kommer nya avtal att tecknas den 1 april, eller kommer den ena konflikten att avlösa den andra?

Arbetsgivarnas krav, när det gäller löner och arbetstid, kan minst sagt beskrivas som provocerande. Parterna – fack och arbetsgivare – står långt ifrån varandra.

Teknikarbetsgivarna vill inte garantera några löneökningar. Med krav om att göra riksavtalet dispositivt, vill de att arbetsgivarna lokalt ska kunna förhandla fram lägre löneökningar. Så vill de pressa det lokala facket och medlemmarna till lönesänkningar.

Deras kategoriska nej till individuella garantier för löneökningar innebär att någon, några eller flera ska stå utan påökt i plånboken.

Under flagg om flexibilitet vill Teknikarbetsgivarna dessutom utöka den tillgängliga arbetstiden till gagn för arbetsgivarna. Fritt vill de kunna lägga ut arbetstiden till fem timmars arbete på lördagar, utan att betala extra. Trots att vi avskaffade lördagsarbete för väldigt länge sedan vill de nu ta makten över din fritid.

Detta är några av alla de krav som arbetsgivarna driver i år. Och det handlar om maktförskjutningar till arbetsgivarnas fördel.

Mot dessa krav står en stark facklig organisation. Vi har en hög organisationsgrad, kanske världens bästa. Arbetarna vet att det är det fackliga medlemskapet som gör skillnaden när vi sitter vid förhandlingsbordet.

Ytterst handlar kollektivavtalet om en byteshandel mellan arbetsgivare och den fackliga organisationen. Förenklat kan man säga att arbetsgivarna köper sig fredsplikt, och priset för arbetsfreden görs upp i riksavtalsförhandlingarna.

Teknikarbetsgivarnas krav saknar antydan om att man vill betala något för den fredsplikten. Tvärtom vill de ta tillbaka villkor som arbetstagarna har kommit överens om i tidigare avtal.

Därför är det så viktigt att alla är med i facket. Att välja att stå utanför underminerar nämligen kollektivavtalets värde – och därmed allas rätt till schyssta arbetsvillkor och löner.

Innan kollektivavtalen fanns kunde arbetsgivarna utnyttja den konkurrenssituation som uppstod mellan arbetarna, när löner och villkor inte fanns reglerat. De kunde ge jobbet till den som accepterade lägst lön. Dit ska vi inte igen. Vi tänker inte acceptera att vi ska backa in i framtiden, via arbetsgivarnas krav om återinförande av ”gratis” lördagsarbete.

Vi har lagt ansvarsfulla lönekrav i årets avtalsrörelse. Vi kräver reallöneökningar och utökad delpension, systematiskt jämställdhetsarbete och bättre arbetsmiljö. Mot våra krav står arbetsgivarnas. Med press på våra löner och villkor.

Lars Ask

ordförande för verkstadsklubben Volvo Skövde

Årets avtalsrörelse kan närmast liknas vid ett hela havet stormar. Mycket står på spel. LO-samordningen gick om intet. Sifferlösa avtal utmanar vår lönebildningsmodell, där den internationellt konkurrensutsatta industrin ska sätta märket.

Arbetsgivarna, med Teknikarbetsgivarna och IKEM i spetsen, är dessutom på krigsstigen och vill genomföra stora försämringar för industriarbetarna.

Det känns minst sagt osäkert hur årets avtalsrörelse kommer att sluta. Kommer nya avtal att tecknas den 1 april, eller kommer den ena konflikten att avlösa den andra?

Arbetsgivarnas krav, när det gäller löner och arbetstid, kan minst sagt beskrivas som provocerande. Parterna – fack och arbetsgivare – står långt ifrån varandra.

Teknikarbetsgivarna vill inte garantera några löneökningar. Med krav om att göra riksavtalet dispositivt, vill de att arbetsgivarna lokalt ska kunna förhandla fram lägre löneökningar. Så vill de pressa det lokala facket och medlemmarna till lönesänkningar.

Deras kategoriska nej till individuella garantier för löneökningar innebär att någon, några eller flera ska stå utan påökt i plånboken.

Under flagg om flexibilitet vill Teknikarbetsgivarna dessutom utöka den tillgängliga arbetstiden till gagn för arbetsgivarna. Fritt vill de kunna lägga ut arbetstiden till fem timmars arbete på lördagar, utan att betala extra. Trots att vi avskaffade lördagsarbete för väldigt länge sedan vill de nu ta makten över din fritid.

Detta är några av alla de krav som arbetsgivarna driver i år. Och det handlar om maktförskjutningar till arbetsgivarnas fördel.

Mot dessa krav står en stark facklig organisation. Vi har en hög organisationsgrad, kanske världens bästa. Arbetarna vet att det är det fackliga medlemskapet som gör skillnaden när vi sitter vid förhandlingsbordet.

Ytterst handlar kollektivavtalet om en byteshandel mellan arbetsgivare och den fackliga organisationen. Förenklat kan man säga att arbetsgivarna köper sig fredsplikt, och priset för arbetsfreden görs upp i riksavtalsförhandlingarna.

Teknikarbetsgivarnas krav saknar antydan om att man vill betala något för den fredsplikten. Tvärtom vill de ta tillbaka villkor som arbetstagarna har kommit överens om i tidigare avtal.

Därför är det så viktigt att alla är med i facket. Att välja att stå utanför underminerar nämligen kollektivavtalets värde – och därmed allas rätt till schyssta arbetsvillkor och löner.

Innan kollektivavtalen fanns kunde arbetsgivarna utnyttja den konkurrenssituation som uppstod mellan arbetarna, när löner och villkor inte fanns reglerat. De kunde ge jobbet till den som accepterade lägst lön. Dit ska vi inte igen. Vi tänker inte acceptera att vi ska backa in i framtiden, via arbetsgivarnas krav om återinförande av ”gratis” lördagsarbete.

Vi har lagt ansvarsfulla lönekrav i årets avtalsrörelse. Vi kräver reallöneökningar och utökad delpension, systematiskt jämställdhetsarbete och bättre arbetsmiljö. Mot våra krav står arbetsgivarnas. Med press på våra löner och villkor.

Lars Ask

ordförande för verkstadsklubben Volvo Skövde

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.