17 feb 2016 06:00

17 feb 2016 06:00

Vad finns kvar av mänsklig värdighet?

Värdighet. FN:s rättighetsdokument säger ” Alla människor är födda fria och lika i vad avser värdighet och mänskliga rättigheter. De är begåvade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.”

Familjer har sprängts i bitar av oljefatsbomber, människors värdighet har bombats all världens väg. Värdigheten har våldtagits, värdigheten har halshuggits av IS. Krig,svält och fattigdom har skapat ett jordiskt helvete.

Med Europas politikers goda minne har familjer med barn, ofta spädbarn, i skräck, förnedring och utmattning tvingats sätta sig i undermåliga, överfulla gummibåtar för att med livet som insats försöka skaffa sig ett liv i fred och frihet. Tusentals har drunknat, barn och vuxna har flutit i land likt spillror från skeppsbrutna fartyg.

På ön Lesbos i Grekland finns det en ” flytvästkyrkogård” som tonar upp sig som ett röd-orange berg mot himlen. Ett minnesmärke över alla de som klarat resan, men även över de som dött. Flytvästar som varit fyllda med skrik, gråt, skratt och död.

Efter månader av kamp för sin överlevnad kommer de till ett Europa som gör allt för att hindra dem att söka den lagliga asyl som länderna har skrivit under i FN. Med sig i det själsliga bagaget har de förnedring och kränkt värdighet, vilket ytterligare späs på av Europas länder. Men inte bara flyktingarnas värdighet är förlorad.

Vilka människor är vi när flyktingkrisen har tonat ut? Vad finns kvar av mänsklig värdighet? Vad gör vi med vår egen förlorade värdighet, vi som med alla medel har försökt skydda oss mot barn och vuxna som flytt från krig och förföljelse, med murar, stängsel, ID-kontroller och en urholkad asylrätt? Som har satt vår levnadsstandard före andras rätt till liv. Politiker har stulit vanliga människors värdighet, alla de som visar medkänsla men som inte kan påverka besluten eller har möjlighet att hjälpa flyktingarna.

Jag högaktar alla de hjälporganisationer, volontärer och människorättsorganisationer som visar sin medmänsklighet i denna vår dystra tid. De som aldrig ger upp och visar att det finns människor som är bättre än den tid vi lever i. Jag är övertygad om att de goda människorna är i majoritet, men att de också måste höja sina röster!

Ödesfrågan för mänskligheten som politiker och vi alla måste svara på när allt har lugnat ner sig är: Vilka människor har vi blivit p.g.a. flyktingkrisen och vad gör vi med all förlorad värdighet?

Leif Norén

 

Familjer har sprängts i bitar av oljefatsbomber, människors värdighet har bombats all världens väg. Värdigheten har våldtagits, värdigheten har halshuggits av IS. Krig,svält och fattigdom har skapat ett jordiskt helvete.

Med Europas politikers goda minne har familjer med barn, ofta spädbarn, i skräck, förnedring och utmattning tvingats sätta sig i undermåliga, överfulla gummibåtar för att med livet som insats försöka skaffa sig ett liv i fred och frihet. Tusentals har drunknat, barn och vuxna har flutit i land likt spillror från skeppsbrutna fartyg.

På ön Lesbos i Grekland finns det en ” flytvästkyrkogård” som tonar upp sig som ett röd-orange berg mot himlen. Ett minnesmärke över alla de som klarat resan, men även över de som dött. Flytvästar som varit fyllda med skrik, gråt, skratt och död.

Efter månader av kamp för sin överlevnad kommer de till ett Europa som gör allt för att hindra dem att söka den lagliga asyl som länderna har skrivit under i FN. Med sig i det själsliga bagaget har de förnedring och kränkt värdighet, vilket ytterligare späs på av Europas länder. Men inte bara flyktingarnas värdighet är förlorad.

Vilka människor är vi när flyktingkrisen har tonat ut? Vad finns kvar av mänsklig värdighet? Vad gör vi med vår egen förlorade värdighet, vi som med alla medel har försökt skydda oss mot barn och vuxna som flytt från krig och förföljelse, med murar, stängsel, ID-kontroller och en urholkad asylrätt? Som har satt vår levnadsstandard före andras rätt till liv. Politiker har stulit vanliga människors värdighet, alla de som visar medkänsla men som inte kan påverka besluten eller har möjlighet att hjälpa flyktingarna.

Jag högaktar alla de hjälporganisationer, volontärer och människorättsorganisationer som visar sin medmänsklighet i denna vår dystra tid. De som aldrig ger upp och visar att det finns människor som är bättre än den tid vi lever i. Jag är övertygad om att de goda människorna är i majoritet, men att de också måste höja sina röster!

Ödesfrågan för mänskligheten som politiker och vi alla måste svara på när allt har lugnat ner sig är: Vilka människor har vi blivit p.g.a. flyktingkrisen och vad gör vi med all förlorad värdighet?

Leif Norén

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.