08 mar 2016 06:00

08 mar 2016 06:00

Nej tack till ingenjörsjulgran

HERTIG JOHANS TORG

I en insändare (SLA 5/3) om den tilltänkta förändringen av Hertig Johans torg nämner Skövdes samhällsplanerare Anna Möller ordet modern två gånger.

Då bör varningsklockorna ringa.

Stadsplanerare och arkitekter ägnar sig åt nyproduktion. Ofta skäms de över gammalt och välkänt – sådant är i vägen. De talar om förnyelse och förtätning, rationalisering och sanering.

Med det menar de rivning.

Om något nytt skall upp i stället så ska det vara grått: betong, stål, sten. Eller svart asfalt, som senast (på 1970-talet) när de historiska kullerstenarna på Hertig Johans torg skulle begravas under en asfaltmatta. Folkstorm, då som nu, hindrade tilltaget. De beslutande ville ha ett mer lättgånget torg och kompromissade: en del kullerstenar fick bli kvar, kompletterade av gångstråk med släta gatstenar. Men torgbeläggningen skall väl inte förnyas nu heller – eller?

Ledsamt är att den anlitade arkitekten, som bör ha läst konsthistoria också, är så historielös att hen anser Livets brunn inte är i samklang med samtiden. Var går åldersgränsen? Får vi behålla Yxmannen utanför Kulturhuset? Cavallobrunnen vid Resecentrum? Carl Milles flöjtspelande ängel i Garpaparken? Stadshuset? Helénsgården?

Varje tid har sina uttryck. Om vi utifrån dagens trender skulle värdera gångna tiders skapelser så blev vi snabbt både kulturfattiga och historielösa. Och utan att kunna sin historia kan man inte skapa en hållbar framtid.

En passus i Anna Möllers skrivelse inger hopp: än finns det bara en idé om hur Hertig Johans torg kan göras om. Så: begrav denna befängda idé i nedersta skrivbordslådan, lås lådan och släng nyckeln!

Om torget måste förnyas: ta växterna från den planerade skövlingen av Tingshusparken och plantera dem på torget! Med blommor, buskar och träd plus många fler bänkar (och bord) kan området bli en inbjudande mötesplats. Ett motto för ett vänligare, mänskligare Skövde borde vara: ett borttaget träd skall ersättas av två nya.

Och låt oss slippa skrivbordskonstruktionen ingenjörsjulgran: en teknikers självändamålsenliga pillande med en ofunktionell idé eller produkt som bara hen själv har glädje av. Livets brunn är ett av få levande särmärken för Skövde. Låt Livet leva!

Freddie Johansson

I en insändare (SLA 5/3) om den tilltänkta förändringen av Hertig Johans torg nämner Skövdes samhällsplanerare Anna Möller ordet modern två gånger.

Då bör varningsklockorna ringa.

Stadsplanerare och arkitekter ägnar sig åt nyproduktion. Ofta skäms de över gammalt och välkänt – sådant är i vägen. De talar om förnyelse och förtätning, rationalisering och sanering.

Med det menar de rivning.

Om något nytt skall upp i stället så ska det vara grått: betong, stål, sten. Eller svart asfalt, som senast (på 1970-talet) när de historiska kullerstenarna på Hertig Johans torg skulle begravas under en asfaltmatta. Folkstorm, då som nu, hindrade tilltaget. De beslutande ville ha ett mer lättgånget torg och kompromissade: en del kullerstenar fick bli kvar, kompletterade av gångstråk med släta gatstenar. Men torgbeläggningen skall väl inte förnyas nu heller – eller?

Ledsamt är att den anlitade arkitekten, som bör ha läst konsthistoria också, är så historielös att hen anser Livets brunn inte är i samklang med samtiden. Var går åldersgränsen? Får vi behålla Yxmannen utanför Kulturhuset? Cavallobrunnen vid Resecentrum? Carl Milles flöjtspelande ängel i Garpaparken? Stadshuset? Helénsgården?

Varje tid har sina uttryck. Om vi utifrån dagens trender skulle värdera gångna tiders skapelser så blev vi snabbt både kulturfattiga och historielösa. Och utan att kunna sin historia kan man inte skapa en hållbar framtid.

En passus i Anna Möllers skrivelse inger hopp: än finns det bara en idé om hur Hertig Johans torg kan göras om. Så: begrav denna befängda idé i nedersta skrivbordslådan, lås lådan och släng nyckeln!

Om torget måste förnyas: ta växterna från den planerade skövlingen av Tingshusparken och plantera dem på torget! Med blommor, buskar och träd plus många fler bänkar (och bord) kan området bli en inbjudande mötesplats. Ett motto för ett vänligare, mänskligare Skövde borde vara: ett borttaget träd skall ersättas av två nya.

Och låt oss slippa skrivbordskonstruktionen ingenjörsjulgran: en teknikers självändamålsenliga pillande med en ofunktionell idé eller produkt som bara hen själv har glädje av. Livets brunn är ett av få levande särmärken för Skövde. Låt Livet leva!

Freddie Johansson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.