12 mar 2016 06:00

12 mar 2016 06:00

Livet är aldrig millimeterrättvist

BARNKALAS

Replik. Angående insändare om barnkalas (SLA 10/3).
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Man kan ”vända på kakan” och se saken från födelsedagsbarnets sida. Det kanske är så att den familjen varken har plats eller råd att bjuda alla barnen, utan har varit tvungna att välja mellan att fira sitt barns födelsedag med några kompisar eller inte alls. Hur tror du födelsedagsbarnet skulle känna om inga kompisar kunde bjudas??

En annan aspekt på det hela kan ju vara så enkel som att födelsedagsbarnet inte vill bjuda alla i dagisgruppen (eller hela klassen). Det måste väl ändå vara barnets önskan som gäller för vilka gäster som ska bjudas på hans/hennes kalas, inte föräldrars ”curlande” även på detta område, eller? I det här aktuella fallet så är det ju inte bara ett av barnen som inte är bjudet, utan det finns fler barn i gruppen som inte är bjudna.

Detta med att inte bli bjuden är ju inget nytt fenomen, men jag tycker det verkar som en del föräldrar ”gör en höna av en fjäder” och tror att detta skadar barnen. Mina, nu vuxna barn, har upplevt detta att inte bli bjudna på kalas, och de har ändå vuxit upp och klarat sig bra, utan ”men för livet” på grund av dessa uteblivna kalasinbjudningar.

Skulle du själv tycka om att anordna kalas och känna dig tvingad att bjuda alla dina arbetskamrater, ”bara för att ingen ska bli ledsen och känna sig utanför”? Livet är ju aldrig millimeterrättvist.

Mamma

Man kan ”vända på kakan” och se saken från födelsedagsbarnets sida. Det kanske är så att den familjen varken har plats eller råd att bjuda alla barnen, utan har varit tvungna att välja mellan att fira sitt barns födelsedag med några kompisar eller inte alls. Hur tror du födelsedagsbarnet skulle känna om inga kompisar kunde bjudas??

En annan aspekt på det hela kan ju vara så enkel som att födelsedagsbarnet inte vill bjuda alla i dagisgruppen (eller hela klassen). Det måste väl ändå vara barnets önskan som gäller för vilka gäster som ska bjudas på hans/hennes kalas, inte föräldrars ”curlande” även på detta område, eller? I det här aktuella fallet så är det ju inte bara ett av barnen som inte är bjudet, utan det finns fler barn i gruppen som inte är bjudna.

Detta med att inte bli bjuden är ju inget nytt fenomen, men jag tycker det verkar som en del föräldrar ”gör en höna av en fjäder” och tror att detta skadar barnen. Mina, nu vuxna barn, har upplevt detta att inte bli bjudna på kalas, och de har ändå vuxit upp och klarat sig bra, utan ”men för livet” på grund av dessa uteblivna kalasinbjudningar.

Skulle du själv tycka om att anordna kalas och känna dig tvingad att bjuda alla dina arbetskamrater, ”bara för att ingen ska bli ledsen och känna sig utanför”? Livet är ju aldrig millimeterrättvist.

Mamma

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.