16 mar 2016 06:00

16 mar 2016 06:00

Värmland + VGR + Halland = Sant?

Debatt:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Då kom förslaget från regeringens tillsatta indelningskommitté till slut. För den oinvigde tycks förslagen harmlösa och kanske delvis spännande. I verkligheten är förslagen allt annat än spännande.

Sverigedemokraterna i Västra Götalandsregionen motsätter sig att vår region leds in i en ny påtvingad megaregion. Vi ser risker med att bryta våra unika utvecklingspotential och försöka foga samman dem till en enhetlig. T.ex. har vår region länge lobbat mot riksdagsmakthavare att stärka stråket Oslo–Göteborg medan Värmland lobbat hårt för att stärka Oslo–Stockholm.

Genom maktcentraliseringar förringas båda våra olika ambitioner. Det blir svårare att finna gemensamma nämnare med brett politisk stöd. Men vem vet, det kanske är därför förslaget läggs?

Man kan överlag se dessa presenterade förslag som en strategi av fortgående maktcentralisering i det svenska samhället. En gradvis förändring av hela Sverige till en slags storregion i en europeisk, toppstyrd superstat där vi på sikt kommer se regionerna bli motsvarigheter till kommuner. Nu när det knakar i fogarna för den gigantiska kolossen EU, känner jag ingen större vilja att springa dess ärenden.

Intill denna process har Västra Götalandsregionen fungerat som ambassadör för regionbildningar och varit indelningskommittén behjälplig med att sprida goda erfarenheter vi lärt oss. Uppdraget som ambassadör kändes harmlöst för vår del, det syntes vara av goda skäl och man kunde kanske rent av förhindrat påtvingade äktenskap.

Men låt oss studera förslaget från kommittén närmare: Från Värmlands nordligaste till Hallands sydligaste punkt mäter ett avstånd av 60 mil. Tillsammans skulle regionen bli landets befolkningsmässigt största med 2,2 miljoner invånare. Vilket i sig på pappret skapar förutsättningar och kan svinga vår region ur den svåra framtida ekonomiska situation VGR står inför. Tidigare i år visade tjänstemän en ekonomisk kurva som jämförde den demografiska utvecklingen jämte kostnadsupptakt och intäktstakt inom hälso- och sjukvård, om inget görs hamnar vår region i en negativ spiral från 2017 till att landa på minusresultat om 16 mdr 2031.

Om viljan är att finna nya spår utan närtida skattehöjningar eller ovilja av rationaliseringar bland regionbidragen så är steget tämligen enkelt att skjuta problemen till framtiden med en ny regionbildning. Släng därefter in lite fler centraliseringar och voilá så har man vunnit några år till.

Nej, en förlovning med våra grannar Halland och Värmland kan vänta anser jag. Jag vitsordar inte att göra avstånden längre mellan parlament och medborgare. Vi gillar våra grannar, men vi tror att vi kan samarbeta utan gemensamma parlament och gemensamma administrationer. Vi gillar i grunden närheten till väljarna. Men låt oss odla vidare våra unika utvecklingsområden oförändrat från nya regionbildningar.

Det blir en spännande period framöver att följa debatten i Sverige nu när förslagen väl är presenterade. Men överlag kan eller bör inte heller dessa förslag beslutas någonstans i hela Sverige utan vägledande folkomröstningar.

Heikki Klaavuniemi (SD)

regionråd VGR

Då kom förslaget från regeringens tillsatta indelningskommitté till slut. För den oinvigde tycks förslagen harmlösa och kanske delvis spännande. I verkligheten är förslagen allt annat än spännande.

Sverigedemokraterna i Västra Götalandsregionen motsätter sig att vår region leds in i en ny påtvingad megaregion. Vi ser risker med att bryta våra unika utvecklingspotential och försöka foga samman dem till en enhetlig. T.ex. har vår region länge lobbat mot riksdagsmakthavare att stärka stråket Oslo–Göteborg medan Värmland lobbat hårt för att stärka Oslo–Stockholm.

Genom maktcentraliseringar förringas båda våra olika ambitioner. Det blir svårare att finna gemensamma nämnare med brett politisk stöd. Men vem vet, det kanske är därför förslaget läggs?

Man kan överlag se dessa presenterade förslag som en strategi av fortgående maktcentralisering i det svenska samhället. En gradvis förändring av hela Sverige till en slags storregion i en europeisk, toppstyrd superstat där vi på sikt kommer se regionerna bli motsvarigheter till kommuner. Nu när det knakar i fogarna för den gigantiska kolossen EU, känner jag ingen större vilja att springa dess ärenden.

Intill denna process har Västra Götalandsregionen fungerat som ambassadör för regionbildningar och varit indelningskommittén behjälplig med att sprida goda erfarenheter vi lärt oss. Uppdraget som ambassadör kändes harmlöst för vår del, det syntes vara av goda skäl och man kunde kanske rent av förhindrat påtvingade äktenskap.

Men låt oss studera förslaget från kommittén närmare: Från Värmlands nordligaste till Hallands sydligaste punkt mäter ett avstånd av 60 mil. Tillsammans skulle regionen bli landets befolkningsmässigt största med 2,2 miljoner invånare. Vilket i sig på pappret skapar förutsättningar och kan svinga vår region ur den svåra framtida ekonomiska situation VGR står inför. Tidigare i år visade tjänstemän en ekonomisk kurva som jämförde den demografiska utvecklingen jämte kostnadsupptakt och intäktstakt inom hälso- och sjukvård, om inget görs hamnar vår region i en negativ spiral från 2017 till att landa på minusresultat om 16 mdr 2031.

Om viljan är att finna nya spår utan närtida skattehöjningar eller ovilja av rationaliseringar bland regionbidragen så är steget tämligen enkelt att skjuta problemen till framtiden med en ny regionbildning. Släng därefter in lite fler centraliseringar och voilá så har man vunnit några år till.

Nej, en förlovning med våra grannar Halland och Värmland kan vänta anser jag. Jag vitsordar inte att göra avstånden längre mellan parlament och medborgare. Vi gillar våra grannar, men vi tror att vi kan samarbeta utan gemensamma parlament och gemensamma administrationer. Vi gillar i grunden närheten till väljarna. Men låt oss odla vidare våra unika utvecklingsområden oförändrat från nya regionbildningar.

Det blir en spännande period framöver att följa debatten i Sverige nu när förslagen väl är presenterade. Men överlag kan eller bör inte heller dessa förslag beslutas någonstans i hela Sverige utan vägledande folkomröstningar.

Heikki Klaavuniemi (SD)

regionråd VGR

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.