21 mar 2016 08:30

21 mar 2016 08:30

Skillnad på pensionär och pensionär

Att erbjudas pension redan vid 59 års ålder på grund av arbetsbrist är inte vad de flesta önskar sig. Speciellt inte om man saknar efterfrågad unik utbildning, rejäl tjänstepension eller fallskärm.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vårt samhälle är och har aldrig varit rättvist oavsett vilket parti som styrt landet. Det finns idag i Sverige ett relativt stort antal pensionärer som är födda på 1920- och 1930-talet. De har en bakgrund och historia som yngre medborgare borde lyssna till i dessa dagar. Denna generation vet verkligen vad ordet plikt innebär.

Att studera efter avslutad 6-årig folkskola var inte alla förunnat att kunna göra på den tiden. De flesta fick börja arbeta och bidra till familjens försörjning redan vid 13 års ålder. Lärlingsjobb, långa slitsamma arbetsdagar, 6 dagar i veckan med låga ingångslöner var mer regel än undantag. Trots låg utbildning har dock de flesta ändå kunnat försörja sig på sina arbetsinkomster och även lagt grunden till många framgångrika företag. De har pliktskyldigt bidragit till att bygga upp vårt lands välfärd med över 50 års arbetsinsatser. Dagens arbetsmarknad kräver högre utbildning, ofta även eftergymnasial. Det innebär att ett stort antal medborgare kommer att börja arbeta och bidra först när de närmar sig 30-årsdagen. De lär nog få jobba fram till 80-årsdagen för att motsvarande kunna bidra till landets framtida välfärd. Men med de relativt höga ingångslöner och andra förmåner som tillämpas idag torde ganska många ändå kunna njuta pension betydligt snabbare än tidigare generationer kunnat göra. Det förutsätter naturligtvis att individen tar sitt eget ansvar och inte förlitar sig till fagra politikerlöften. Det är inte konstigt att en del pensionärer födda på 1920- och 1930-talet känner sig svikna när de från pensionsmyndigheten får sitt årsbesked om kommande månatlig utbetalning. Som ett exempel får en ensamstående pensionär idag en pension på lite drygt 5000 kronor per månad. Detta ska då räcka till hyra, mat, kläder, hushållsartiklar, försäkringar, lokaltidning, telefon, TV-avgift, äldreomsorgsavgift, dyra mediciner och avgifter vid eventuella sjukhusvistelser. Trots ett bostadstillägg på lite drygt 3000 kronor räcker inte detta till att täcka de månatliga kostnaderna. Det är alltså belöningen de får för över 50 års plikt, kollektivt ansvar och byggandet av vårt lands välfärd!

Man kan förstå att det finns pensionärer som funderar ett och annat nu när Migrationsverket ständigt begär in nya miljarder. Sänk inte våra pensionärer som tappert kämpat och byggt upp vår välfärd! De förtjänar ett betydligt bättre avslut än detta!

Pelle Leijon

Småföretagare

Vårt samhälle är och har aldrig varit rättvist oavsett vilket parti som styrt landet. Det finns idag i Sverige ett relativt stort antal pensionärer som är födda på 1920- och 1930-talet. De har en bakgrund och historia som yngre medborgare borde lyssna till i dessa dagar. Denna generation vet verkligen vad ordet plikt innebär.

Att studera efter avslutad 6-årig folkskola var inte alla förunnat att kunna göra på den tiden. De flesta fick börja arbeta och bidra till familjens försörjning redan vid 13 års ålder. Lärlingsjobb, långa slitsamma arbetsdagar, 6 dagar i veckan med låga ingångslöner var mer regel än undantag. Trots låg utbildning har dock de flesta ändå kunnat försörja sig på sina arbetsinkomster och även lagt grunden till många framgångrika företag. De har pliktskyldigt bidragit till att bygga upp vårt lands välfärd med över 50 års arbetsinsatser. Dagens arbetsmarknad kräver högre utbildning, ofta även eftergymnasial. Det innebär att ett stort antal medborgare kommer att börja arbeta och bidra först när de närmar sig 30-årsdagen. De lär nog få jobba fram till 80-årsdagen för att motsvarande kunna bidra till landets framtida välfärd. Men med de relativt höga ingångslöner och andra förmåner som tillämpas idag torde ganska många ändå kunna njuta pension betydligt snabbare än tidigare generationer kunnat göra. Det förutsätter naturligtvis att individen tar sitt eget ansvar och inte förlitar sig till fagra politikerlöften. Det är inte konstigt att en del pensionärer födda på 1920- och 1930-talet känner sig svikna när de från pensionsmyndigheten får sitt årsbesked om kommande månatlig utbetalning. Som ett exempel får en ensamstående pensionär idag en pension på lite drygt 5000 kronor per månad. Detta ska då räcka till hyra, mat, kläder, hushållsartiklar, försäkringar, lokaltidning, telefon, TV-avgift, äldreomsorgsavgift, dyra mediciner och avgifter vid eventuella sjukhusvistelser. Trots ett bostadstillägg på lite drygt 3000 kronor räcker inte detta till att täcka de månatliga kostnaderna. Det är alltså belöningen de får för över 50 års plikt, kollektivt ansvar och byggandet av vårt lands välfärd!

Man kan förstå att det finns pensionärer som funderar ett och annat nu när Migrationsverket ständigt begär in nya miljarder. Sänk inte våra pensionärer som tappert kämpat och byggt upp vår välfärd! De förtjänar ett betydligt bättre avslut än detta!

Pelle Leijon

Småföretagare

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.