07 apr 2016 06:00

07 apr 2016 06:00

Jag är inte feminist

Debatt:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Kampen om väljarna är intensiv. Inför kommande riksdagsval smider nu alla politiska partier strategiska planer. Idag är det åtta partier som i huvudsak lyfts fram i opinionsundersökningarna och mitt eget parti, Kristdemokraterna, kämpar runt fyra-procentspärren.

Det finns de som menar att partierna blivit otydliga och att det är svårt att se deras unika bidrag. Den debatten pågår också bland kristdemokrater.

Det används många begrepp inom politiken. Man sätter gärna etiketter både på sig själva och på andra. Självklart är det den ideologiska grunden som är det viktigaste för ett parti, men samtidigt ser vi också att förtroendet för enskilda politiker ofta avgör vem som får väljarnas röst. Partivalen verkar få stå tillbaka för personvalen. Särskilt då man uppfattar att många partier liknar varandra. Samtidigt så är det en positiv trend för det handlar om att få väljarnas förtroende, att bli förtroendevald.

Det verkar som att många anser att allt måste vara politiskt korrekt. PK-stämpeln används så ofta att det snarare leder till otydlighet och något slags allt-blir-tillåtet. Som förtroendevald handlar det främst om att kämpa för värden, åtminstone borde detta vara drivkraften för varje enskild politiker.

Det goda samhället byggs inte genom lagstiftning eller regler uppifrån. De viktiga värden som frihet, trygghet, solidaritet och ansvarstagande utgör, fostras fram i de små och nära gemenskaperna. Det är inte särskilt politiskt korrekt idag att tala om familjens betydelse. Men jag är övertygad om att det är i den lilla och nära gemenskapens mittfåra som den verkliga kärnan för samhällsgemenskapen mejslas fram.

Ett annat, närmast obligatoriskt begrepp, är att en politiker måste deklarera sig själv som feminist. Jag tillhör de som inte är feminist, däremot har jag i samband med mina studier, sysslat med feministisk filmteori. Efter att ha ägnat många timmar i den feministiska litteraturen avstår jag konsekvent från att använda ett sådant uttryck. Däremot är jag för jämställdhet och driver frågor som handlar om alla människors lika värde, det omfattar alltså både män och kvinnor. Vi har till och med hört att dagens regering är en feministisk regering. Men vad det innebär verkar få kunna svara på.

Kvotering eftersträvas och fler vill lagstifta. Jag tillhör ett parti som inte utropat sig som feministiskt och gillar inte kvoteringar. Vi har en kvinna som partiledare, partisekreteraren är kvinna och ungdomsförbundet leds av en kvinna. Vår valkrets har en kvinnlig riksdagsledamot som också är ansvarig för vårt distrikt. I Skövde har vår lokalavdelning en kvinna. Vår gruppledare i regionen är en kvinna. Om KD kan lyfta fram kvinnor och ge dem ledande befattningar, baserat på kompetens och inte kön, så undrar vi varför de feministiska partierna inte kan klara det?

Jag tror på väljarnas förmåga att göra de val som de anser är det bästa för dem. Ingen vill kasta bort sin röst utan man lägger den på de som bäst för ens talan. Den som i kommande val ska rösta på kristdemokraterna ska göra det därför att det är ett parti som talar om etik och moral, om hållbara värden, om solidaritet men också egenansvar, om vikten av att göra rätt för sig, och att våga ta ställning även i frågor som inte alltid betecknas som politiskt korrekta.

Conny Brännberg (KD)

kommun- och regionpolitiker

Kampen om väljarna är intensiv. Inför kommande riksdagsval smider nu alla politiska partier strategiska planer. Idag är det åtta partier som i huvudsak lyfts fram i opinionsundersökningarna och mitt eget parti, Kristdemokraterna, kämpar runt fyra-procentspärren.

Det finns de som menar att partierna blivit otydliga och att det är svårt att se deras unika bidrag. Den debatten pågår också bland kristdemokrater.

Det används många begrepp inom politiken. Man sätter gärna etiketter både på sig själva och på andra. Självklart är det den ideologiska grunden som är det viktigaste för ett parti, men samtidigt ser vi också att förtroendet för enskilda politiker ofta avgör vem som får väljarnas röst. Partivalen verkar få stå tillbaka för personvalen. Särskilt då man uppfattar att många partier liknar varandra. Samtidigt så är det en positiv trend för det handlar om att få väljarnas förtroende, att bli förtroendevald.

Det verkar som att många anser att allt måste vara politiskt korrekt. PK-stämpeln används så ofta att det snarare leder till otydlighet och något slags allt-blir-tillåtet. Som förtroendevald handlar det främst om att kämpa för värden, åtminstone borde detta vara drivkraften för varje enskild politiker.

Det goda samhället byggs inte genom lagstiftning eller regler uppifrån. De viktiga värden som frihet, trygghet, solidaritet och ansvarstagande utgör, fostras fram i de små och nära gemenskaperna. Det är inte särskilt politiskt korrekt idag att tala om familjens betydelse. Men jag är övertygad om att det är i den lilla och nära gemenskapens mittfåra som den verkliga kärnan för samhällsgemenskapen mejslas fram.

Ett annat, närmast obligatoriskt begrepp, är att en politiker måste deklarera sig själv som feminist. Jag tillhör de som inte är feminist, däremot har jag i samband med mina studier, sysslat med feministisk filmteori. Efter att ha ägnat många timmar i den feministiska litteraturen avstår jag konsekvent från att använda ett sådant uttryck. Däremot är jag för jämställdhet och driver frågor som handlar om alla människors lika värde, det omfattar alltså både män och kvinnor. Vi har till och med hört att dagens regering är en feministisk regering. Men vad det innebär verkar få kunna svara på.

Kvotering eftersträvas och fler vill lagstifta. Jag tillhör ett parti som inte utropat sig som feministiskt och gillar inte kvoteringar. Vi har en kvinna som partiledare, partisekreteraren är kvinna och ungdomsförbundet leds av en kvinna. Vår valkrets har en kvinnlig riksdagsledamot som också är ansvarig för vårt distrikt. I Skövde har vår lokalavdelning en kvinna. Vår gruppledare i regionen är en kvinna. Om KD kan lyfta fram kvinnor och ge dem ledande befattningar, baserat på kompetens och inte kön, så undrar vi varför de feministiska partierna inte kan klara det?

Jag tror på väljarnas förmåga att göra de val som de anser är det bästa för dem. Ingen vill kasta bort sin röst utan man lägger den på de som bäst för ens talan. Den som i kommande val ska rösta på kristdemokraterna ska göra det därför att det är ett parti som talar om etik och moral, om hållbara värden, om solidaritet men också egenansvar, om vikten av att göra rätt för sig, och att våga ta ställning även i frågor som inte alltid betecknas som politiskt korrekta.

Conny Brännberg (KD)

kommun- och regionpolitiker

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.