19 apr 2016 06:00

19 apr 2016 06:00

Järnvägsfientligheten växer

KARLSBORGSBANAN

Ann-Charlotte Eriksson hade påbörjat en åtgärdsvalstudie om vad man skulle göra med trafiken mellan Skövde och Karlsborg och hon skulle ha utrett både väg och järnväg.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Hon är långtidssjukskriven. Trafikverkschefen Henrik Zetterquist i region Väst satte stopp. Åtgärdsvalsstudien skulle bara gälla vägen. Karlsborgsbanan är nedlagd sedan 2008. Vilket inte är sant, den har inte blivit officiellt nedlagd eller ordentligt utredd för det.

Det är inte heller utrett vad en upprivning av banan skulle kosta. Tillfrågade på Trafikverket har lämnat olika höftningar från 50 miljoner kronor till 150 miljoner kronor och uppåt. Det sista om det finns miljöförorenande massor i bankroppen. Vilket det gör. Då närmar man sig vad det skulle kosta att återställa banan från 200 miljoner kronor och uppåt, beroende på vilken standard man vill ha. Skall vägen rustas upp för kommande trafikbehov utan järnväg är det fråga om tiodubbla kostnaden.

Simrishamnsbanan har ungefär samma längd och befolkningsunderlag men hade sämre standard innan den upprustades. Karlsborgsbanan byggdes som stambana för att Karlsborg skulle bli vår reservhuvudstad. Nu har Simrishamnsbanan 1,2 miljoner resande per år. Med buss tar det en timme mellan Karlsborg och Skövde, med tåg hade det tagit en halvtimme att resa dit för arbete och utbildning. När Västra Götalandsbanan bildades antogs ett mål att regionhuvudorten skulle nås inom en halvtimme från kringliggande kommuner och Göteborg inom en och en halv timme, med järnväg, en målprecisering som nu släppts. Det hade nåtts med Karlsborgsbanan.

Den här järnvägsfientligheten, som om den får fortsätta, kommer inte bara att innebära upprivning av Karlsborgsbanan utan också av Kinnekullebanan, Viskadalsbanan, Norra Bohusbanan, DVVJ och Lysekilsbanan. Inställningen på central nivå på Trafikverket är inte bättre. Förslaget till infrastrukturplan för 2018–2029 säger att vi måste våga prioritera och satsa på buss och att bara de stora banorna till och mellan storstadsområdena kan få återställt underhåll. Lastbilstrafiken och flyget skall öka. Tvärtemot alla klimatmål och vad kommande fossilbränslebrist kräver.

Hans Sternlycke

Ordförande för Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Hon är långtidssjukskriven. Trafikverkschefen Henrik Zetterquist i region Väst satte stopp. Åtgärdsvalsstudien skulle bara gälla vägen. Karlsborgsbanan är nedlagd sedan 2008. Vilket inte är sant, den har inte blivit officiellt nedlagd eller ordentligt utredd för det.

Det är inte heller utrett vad en upprivning av banan skulle kosta. Tillfrågade på Trafikverket har lämnat olika höftningar från 50 miljoner kronor till 150 miljoner kronor och uppåt. Det sista om det finns miljöförorenande massor i bankroppen. Vilket det gör. Då närmar man sig vad det skulle kosta att återställa banan från 200 miljoner kronor och uppåt, beroende på vilken standard man vill ha. Skall vägen rustas upp för kommande trafikbehov utan järnväg är det fråga om tiodubbla kostnaden.

Simrishamnsbanan har ungefär samma längd och befolkningsunderlag men hade sämre standard innan den upprustades. Karlsborgsbanan byggdes som stambana för att Karlsborg skulle bli vår reservhuvudstad. Nu har Simrishamnsbanan 1,2 miljoner resande per år. Med buss tar det en timme mellan Karlsborg och Skövde, med tåg hade det tagit en halvtimme att resa dit för arbete och utbildning. När Västra Götalandsbanan bildades antogs ett mål att regionhuvudorten skulle nås inom en halvtimme från kringliggande kommuner och Göteborg inom en och en halv timme, med järnväg, en målprecisering som nu släppts. Det hade nåtts med Karlsborgsbanan.

Den här järnvägsfientligheten, som om den får fortsätta, kommer inte bara att innebära upprivning av Karlsborgsbanan utan också av Kinnekullebanan, Viskadalsbanan, Norra Bohusbanan, DVVJ och Lysekilsbanan. Inställningen på central nivå på Trafikverket är inte bättre. Förslaget till infrastrukturplan för 2018–2029 säger att vi måste våga prioritera och satsa på buss och att bara de stora banorna till och mellan storstadsområdena kan få återställt underhåll. Lastbilstrafiken och flyget skall öka. Tvärtemot alla klimatmål och vad kommande fossilbränslebrist kräver.

Hans Sternlycke

Ordförande för Föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.