09 maj 2016 06:00

09 maj 2016 06:00

Höghastighetståg – för vem?

Höghastighetståg

Regeringen vill bygga en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö till en kostnad av uppemot 330 miljarder kronor enligt Trafikverkets senaste prognos. Tidsvinsten beräknas bli marginell och priserna höga, det kommer att kosta varje skattebetalare ungefär 46 000 kronor. Detta kan vara århundradets skatteslöseri.

Den sammanlagda klimatnyttan av höghastighetstågen är försumbar, likaså tidsvinsten. Höghastighetstågen kommer att gynna några få resenärer mellan storstadsregionerna, men slå negativt mot lokalt och regionalt resande på andra ställen i landet.

Det hela hade varit en klok investering – om Sverige hade haft 100 miljoner invånare. KTH-professorn Roland Andersson har räknat ut att det krävs en befolkning tio gånger så stor som Sveriges för att megaprojektet ska bära sig.

I värsta fall blir projektet en nitlott även för storstadsborna. Tanken med höghastighetstågen är att de ska ha första tjing på lediga spår, pendeltågen riskerar således att hamna sist i kön. De senaste 25 åren har regionaltrafiken i Sverige tredubblats. Det är alltså de korta resrutterna som behöver trimmas.

Behovet för både väg- och järnvägssystemet är väsentligt högre än ramarna i gällande nationell plan. Under kommande år krävs drastiska prioriteringar och kanske avveckling av vissa järnvägssträckor. Samtidigt behövs rejäla budgetförstärkningar för att vägar och räls inte ska förfalla.

Staten lägger nu ned 9 miljarder kronor om året på underhåll av järnvägen. Den summan skulle behöva öka till 13 miljarder kronor om året för att vi under de kommande åren ska ha samma nivå på järnvägen som i dag. Utan en höjning kommer standarden på järnvägen att efterhand försämras allt mer och det blir ännu fler störningar.

Borde vi inte i stället satsa på andra projekt och prioritera fler bostäder? Sverige genomgår en snabb befolkningsökning och Boverket räknar med att det behöver byggas 700 000 bostäder de kommande tio åren.

Hur kan politiker i regering, riksdag och regionerna försvara en satsning som ger så lite för så få, när landet är i behov av stora investeringar inom bostadsbyggandet, men även inom skolan, vården och äldreomsorgen?

Alltmer framstår höghastighetsbanorna som ett transportpolitiskt slukhål. Regeringen borde så snart som möjligt lägga idén i malpåse.

Senast den sista december 2017 ska Sverigeförhandlingens förhandlare lägga fram sin slutrapport, som ska utgöra underlag för regeringens beslut om höghastighetsbanan.

Det är kanske dags nu att politiker i regering, riksdag och regionerna tänker efter före och fattar ett beslut som gagnar alla i hela landet – inte bara de som skulle ha råd och möjlighet att låta sig transporteras av höghastighetstågen!

Gun Svahn

Regeringen vill bygga en höghastighetsjärnväg mellan Stockholm, Göteborg och Malmö till en kostnad av uppemot 330 miljarder kronor enligt Trafikverkets senaste prognos. Tidsvinsten beräknas bli marginell och priserna höga, det kommer att kosta varje skattebetalare ungefär 46 000 kronor. Detta kan vara århundradets skatteslöseri.

Den sammanlagda klimatnyttan av höghastighetstågen är försumbar, likaså tidsvinsten. Höghastighetstågen kommer att gynna några få resenärer mellan storstadsregionerna, men slå negativt mot lokalt och regionalt resande på andra ställen i landet.

Det hela hade varit en klok investering – om Sverige hade haft 100 miljoner invånare. KTH-professorn Roland Andersson har räknat ut att det krävs en befolkning tio gånger så stor som Sveriges för att megaprojektet ska bära sig.

I värsta fall blir projektet en nitlott även för storstadsborna. Tanken med höghastighetstågen är att de ska ha första tjing på lediga spår, pendeltågen riskerar således att hamna sist i kön. De senaste 25 åren har regionaltrafiken i Sverige tredubblats. Det är alltså de korta resrutterna som behöver trimmas.

Behovet för både väg- och järnvägssystemet är väsentligt högre än ramarna i gällande nationell plan. Under kommande år krävs drastiska prioriteringar och kanske avveckling av vissa järnvägssträckor. Samtidigt behövs rejäla budgetförstärkningar för att vägar och räls inte ska förfalla.

Staten lägger nu ned 9 miljarder kronor om året på underhåll av järnvägen. Den summan skulle behöva öka till 13 miljarder kronor om året för att vi under de kommande åren ska ha samma nivå på järnvägen som i dag. Utan en höjning kommer standarden på järnvägen att efterhand försämras allt mer och det blir ännu fler störningar.

Borde vi inte i stället satsa på andra projekt och prioritera fler bostäder? Sverige genomgår en snabb befolkningsökning och Boverket räknar med att det behöver byggas 700 000 bostäder de kommande tio åren.

Hur kan politiker i regering, riksdag och regionerna försvara en satsning som ger så lite för så få, när landet är i behov av stora investeringar inom bostadsbyggandet, men även inom skolan, vården och äldreomsorgen?

Alltmer framstår höghastighetsbanorna som ett transportpolitiskt slukhål. Regeringen borde så snart som möjligt lägga idén i malpåse.

Senast den sista december 2017 ska Sverigeförhandlingens förhandlare lägga fram sin slutrapport, som ska utgöra underlag för regeringens beslut om höghastighetsbanan.

Det är kanske dags nu att politiker i regering, riksdag och regionerna tänker efter före och fattar ett beslut som gagnar alla i hela landet – inte bara de som skulle ha råd och möjlighet att låta sig transporteras av höghastighetstågen!

Gun Svahn

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.