27 maj 2016 06:00

27 maj 2016 06:00

Visst finns det godhet

Hjälpsamhet

Vi kom till Malmö centralstation efter en bussrundtur i Europa, min reskompis och jag. Vi är båda 87 år. Trots att vi inte känner oss så gamla så syns det tydligen, för när tåget kom in till perrongen klev där fram en kraftig ung man och sa resolut att han skulle lyfta upp våra resväskor. Detta blytunga resgods som vi hade släpat på var, i hans armar, ”dinky toys”.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

På Skövde central, som var vår ändstation, kom ytterligare en ung man och erbjöd oss sina tjänster. Där var också min dotter, Maria, som skulle köra oss den sista biten i sin bil. En lång och hög rulltrappa skulle slutligen bli den dramatiska avslutningen på en fantastisk upplevelse i Europa. Maria står högst upp med den tyngsta väskan och några steg nedanför står jag med den näst tyngsta, och längst ned min reskompis. Jag sneglar bakåt och ser att hon ramlar och skyndar mig nedåt, och förlorar balansen, och störtar på rygg nedför rulltrappan. En rådig ung man stoppar maskineriet och springer ned till oss där vi ligger helt utslagna med det ”Warantunna” blodet ymnigt droppande från min skalle. Att lyfta en nittio kilo tung gubbe som ligger med huvudet ned och benen upp i en trappa kräver resurser och där kom många utsträckta händer. Oron och omtanken var stor.

Dramatik i vardagslivet. Naturligtvis inget att jämföra med allt det elände som vi matas med varje dag. Men också en gnutta ljus på all den godhet denna värld rymmer.

Kurt Andersson

Grästorp

På Skövde central, som var vår ändstation, kom ytterligare en ung man och erbjöd oss sina tjänster. Där var också min dotter, Maria, som skulle köra oss den sista biten i sin bil. En lång och hög rulltrappa skulle slutligen bli den dramatiska avslutningen på en fantastisk upplevelse i Europa. Maria står högst upp med den tyngsta väskan och några steg nedanför står jag med den näst tyngsta, och längst ned min reskompis. Jag sneglar bakåt och ser att hon ramlar och skyndar mig nedåt, och förlorar balansen, och störtar på rygg nedför rulltrappan. En rådig ung man stoppar maskineriet och springer ned till oss där vi ligger helt utslagna med det ”Warantunna” blodet ymnigt droppande från min skalle. Att lyfta en nittio kilo tung gubbe som ligger med huvudet ned och benen upp i en trappa kräver resurser och där kom många utsträckta händer. Oron och omtanken var stor.

Dramatik i vardagslivet. Naturligtvis inget att jämföra med allt det elände som vi matas med varje dag. Men också en gnutta ljus på all den godhet denna värld rymmer.

Kurt Andersson

Grästorp

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.