05 jul 2016 06:00

05 jul 2016 06:00

Inte bara en osmaklig grabbkultur

DEBATT: Könsnormer

När du är på festival ska det vara en upplevelse fylld av gemenskap och glädje, något som du gör tillsammans med dina kompisar långt ifrån den gråa slentrianmässiga vardagen. En chans att kravlöst släppa loss för ett par dagar under ytterst primitiva förhållanden. Du träffar människor från hela världen, ni utbyter idéer, upplevelser och ibland känslor. Så gott som oavsett i vilket läger du hamnar så får du ett gott bemötande.

Med anledning av dessa upplevelser smärtar det mig nu något fruktansvärt när det efter de senaste veckornas nyhetsrapportering börjat gå upp för mig att dessa festivalminnen är ett privilegium knutet till mitt kön.

Det är för mig som man främmande att jag skulle behöva oroa mig för vart på festivalen jag ska gå, om det kommer att vara mörkt där eller vilka personer som kommer att finnas i närheten.

Det känns så långt bort att på denna glädjescen, som festivaler för mig ändå har varit, behöva tänka efter före varje beslut för att inte riskera att hamna i obekväma situationer som du frivilligt inte kan ta dig ur.

I den strukturella könsnorm som finns i samhället legitimeras ett beteende där vi tillåts göra skillnad på kvinnor och män. Vi kan se det beteendet på mansdominerade arbetsplatser eller i stora grabbgäng, jargonger med en nedvärderande syn på kvinnor där det till och med skrattas åt våldtäktsskämt.

Hur mycket vi än tror att det enbart är en osmaklig grabbkultur så möjliggör den kulturen ett vakuum där det finns utrymme för alltifrån ofredanden till sjuka fantasier som blir verklighet. Fantasier som alldeles för ofta går ut över unga kvinnor i utsatta situationer.

Strängare straff i all ära, men det löser inte problemen. Problemen är strukturellt uppkomna och behöver därför bemötas när de visar sig, om det så är på arbetsplatser eller i kompisgäng. Ute på stan eller på festival.

Adam Stensson (S)

 

Med anledning av dessa upplevelser smärtar det mig nu något fruktansvärt när det efter de senaste veckornas nyhetsrapportering börjat gå upp för mig att dessa festivalminnen är ett privilegium knutet till mitt kön.

Det är för mig som man främmande att jag skulle behöva oroa mig för vart på festivalen jag ska gå, om det kommer att vara mörkt där eller vilka personer som kommer att finnas i närheten.

Det känns så långt bort att på denna glädjescen, som festivaler för mig ändå har varit, behöva tänka efter före varje beslut för att inte riskera att hamna i obekväma situationer som du frivilligt inte kan ta dig ur.

I den strukturella könsnorm som finns i samhället legitimeras ett beteende där vi tillåts göra skillnad på kvinnor och män. Vi kan se det beteendet på mansdominerade arbetsplatser eller i stora grabbgäng, jargonger med en nedvärderande syn på kvinnor där det till och med skrattas åt våldtäktsskämt.

Hur mycket vi än tror att det enbart är en osmaklig grabbkultur så möjliggör den kulturen ett vakuum där det finns utrymme för alltifrån ofredanden till sjuka fantasier som blir verklighet. Fantasier som alldeles för ofta går ut över unga kvinnor i utsatta situationer.

Strängare straff i all ära, men det löser inte problemen. Problemen är strukturellt uppkomna och behöver därför bemötas när de visar sig, om det så är på arbetsplatser eller i kompisgäng. Ute på stan eller på festival.

Adam Stensson (S)

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.