07 jul 2016 06:00

07 jul 2016 06:00

Ett av de största svikna vallöftena

Brunkolet:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det har varit förvånansvärt tyst på debattsidorna om att regeringen säljer Vattenfalls brunkolsgruvor i Tyskland. Ett av de största svikna vallöftena i modern tid som kommer att drabba våra kommande generationers miljö och hälsa. Jag och min fru funderar på vad vi ska säga till våra barnbarn när de blir äldre, att vi inte förstod bättre, att vi blev lurade, att det var en bra affär?

Det nämndes inga ägardirektiv när Gustav Fridolin i valrörelsen visade upp sin kolbit och lovade att kolet skulle stanna i gruvorna, det nämndes inte heller någonting om Vattenfalls möjligheter till försäljning och expansion. Det som finns är en formulering att ”en miljömässig hållbar energiproduktion ska vara vägledande för bolaget” vilket tydligen nu är uppfyllt enligt regeringen. Nu är gruvorna sålda till EPH, ett tjeckiskt bolag som inte får utvidga sin kolverksamhet i Tjeckien men nu kan expandera i Tyskland tack vare Sverige. Se checklista som regeringen tog hänsyn till, eller inte, på bilden här intill.

Nu ska regeringen införa ett program som ska köpa och annullera utsläppsrätter för 300 miljoner per år. Med lite enkel matematik så blir det cirka sju miljoner ton koldioxid per år som köps upp och ”eventuellt” inte släpps ut i miljön. Eventuellt därför att det finns ett överskott på utsläppsrätter inom EU på 1,85 miljarder ton. Under januari – november 2012 omsattes drygt sex miljarder utsläppsrätter vilket är en ökning med 14 procent jämfört med samma period 2011. Men om vi i sann EU-gemenskap ska ta bort överskottet och få någon form av miljöeffekt så ska varje medlemsland i EU köpa och annullera 66 miljoner ton koldioxid till en kostnad av tre miljarder per år, eller helt enkelt göra om systemet för utsläppsrätter.

Sveriges regering med Miljöpartiet (lustigt namn på ett parti som inte är ett miljöparti) i spetsen har en ambition att ”eventuellt” kunna hindra 0,3 procent av de överskotten, ett slag i luften.

Vid nästa val 2018 får ”Miljöpartiet” definitivt inte vår röst.

John och Jane Doe

Det har varit förvånansvärt tyst på debattsidorna om att regeringen säljer Vattenfalls brunkolsgruvor i Tyskland. Ett av de största svikna vallöftena i modern tid som kommer att drabba våra kommande generationers miljö och hälsa. Jag och min fru funderar på vad vi ska säga till våra barnbarn när de blir äldre, att vi inte förstod bättre, att vi blev lurade, att det var en bra affär?

Det nämndes inga ägardirektiv när Gustav Fridolin i valrörelsen visade upp sin kolbit och lovade att kolet skulle stanna i gruvorna, det nämndes inte heller någonting om Vattenfalls möjligheter till försäljning och expansion. Det som finns är en formulering att ”en miljömässig hållbar energiproduktion ska vara vägledande för bolaget” vilket tydligen nu är uppfyllt enligt regeringen. Nu är gruvorna sålda till EPH, ett tjeckiskt bolag som inte får utvidga sin kolverksamhet i Tjeckien men nu kan expandera i Tyskland tack vare Sverige. Se checklista som regeringen tog hänsyn till, eller inte, på bilden här intill.

Nu ska regeringen införa ett program som ska köpa och annullera utsläppsrätter för 300 miljoner per år. Med lite enkel matematik så blir det cirka sju miljoner ton koldioxid per år som köps upp och ”eventuellt” inte släpps ut i miljön. Eventuellt därför att det finns ett överskott på utsläppsrätter inom EU på 1,85 miljarder ton. Under januari – november 2012 omsattes drygt sex miljarder utsläppsrätter vilket är en ökning med 14 procent jämfört med samma period 2011. Men om vi i sann EU-gemenskap ska ta bort överskottet och få någon form av miljöeffekt så ska varje medlemsland i EU köpa och annullera 66 miljoner ton koldioxid till en kostnad av tre miljarder per år, eller helt enkelt göra om systemet för utsläppsrätter.

Sveriges regering med Miljöpartiet (lustigt namn på ett parti som inte är ett miljöparti) i spetsen har en ambition att ”eventuellt” kunna hindra 0,3 procent av de överskotten, ett slag i luften.

Vid nästa val 2018 får ”Miljöpartiet” definitivt inte vår röst.

John och Jane Doe

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.