23 aug 2016 06:00

23 aug 2016 06:00

För vem agerar Miljöpartiet?

Debattreplik:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Miljöpartiet påstår att man vill bevara Sveriges ängs- och betesmarker. Vi i Landsbygdspartiet oberoende ifrågasätter er ärliga vilja att göra något åt orsakerna till att dessa unika biotoper försvinner.

De marker som ni säger er vilja bevara finns inom Sveriges skogs- och mellanbygder. Inte på slättmarkerna i söder, där det gäller att inte försämra jordbrukets konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv. I skogs- och mellanbygderna krävs andra åtgärder. Skiftena är små och orationella att sköta, man klarar inte konkurrensen, varken internationellt eller nationellt, om man vill driva jordbruk som en heltidssysselsättning. I kombination med skogsbruk eller lönearbete är det ändå många som kämpar för att hålla sina bygder vid liv.

LRF drev en gång linjen att mjölkproduktionen skulle förläggas till skogs- och mellanbygder, eftersom ”det kvittar korna om skiftena är små och steniga”. Slättmarkerna skulle reserveras för storskalig spannmålsproduktion, oljeväxter, potatis etc. Utvecklingen efter EU-inträdet har ju blivit en helt annan. I takt med att mjölkgårdar läggs ner, så blir det allt olönsammare för dem som försöker klamra sig kvar.

Visst vore det bra om det var lättare att investera i moderna ladugårdar, men det kräver en viss storlek på besättningen för att bli lönsamt. I den lilla skalan, som gäller i skogs- och mellanbygder, är det bättre om människor kunde använda alla de gamla stallar som redan finns, utan att komma i konflikt med djurskyddsreglerna.

Om man vill rädda våra ängs- och betesmarker, så går det endast med hjälp av frigående ungdjur och amkor av köttdjursras eller med hjälp av får.

Var finns då hoten mot denna enda räddning?

• Veganrörelsen och alla kampanjer mot köttätande – utan någon som helst hänsyn till om köttet kommer från svenska naturbetesdjur eller från osäker import.

• Oseriösa påståenden om att fisande och rapande nötkreatur förstör vår miljö.

• Konflikten med varg. Vartefter vargen sprider sig, minskar antalet betesdjur.

• Byråkratin kring EU-stöd, miljöregler, djurskyddsregler etc. som får människor att tappa arbetslusten.

Vi menar att veganrörelsen, rovdjursföreningarna, djurskyddsföreningarna och miljörörelserna totalt har ett stort ansvar för att ängs- och betesmarkerna minskar. Alla dessa har skaffat sig ett politiskt inflytande, som vore otänkbart för bara något årtionde sedan.

Rädda betesdjuren och småbrukarna så räddar ni även betesmarkernas biotoper! Hela Sverige skall vara i bruk, något annat sätt finns inte!

För Landsbygdspartiet oberoende (LPo)

Arne Gunnarsson, Strömsnäsbruk

Erika Sörengård, Ervalla

Magnus Malmsten, Norrtälje

Tjern Inga Wall, Särna

Pia-Maria Johansson, Nora

Pierre Ländell, Horn

Hans Boström, Hallen

Claes Littorin, Knutby

Åke Karlsson, Kolmården

Gunilla Fluur, Näsåker

Cecilia Kähäri, Storfors

Miljöpartiet påstår att man vill bevara Sveriges ängs- och betesmarker. Vi i Landsbygdspartiet oberoende ifrågasätter er ärliga vilja att göra något åt orsakerna till att dessa unika biotoper försvinner.

De marker som ni säger er vilja bevara finns inom Sveriges skogs- och mellanbygder. Inte på slättmarkerna i söder, där det gäller att inte försämra jordbrukets konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv. I skogs- och mellanbygderna krävs andra åtgärder. Skiftena är små och orationella att sköta, man klarar inte konkurrensen, varken internationellt eller nationellt, om man vill driva jordbruk som en heltidssysselsättning. I kombination med skogsbruk eller lönearbete är det ändå många som kämpar för att hålla sina bygder vid liv.

LRF drev en gång linjen att mjölkproduktionen skulle förläggas till skogs- och mellanbygder, eftersom ”det kvittar korna om skiftena är små och steniga”. Slättmarkerna skulle reserveras för storskalig spannmålsproduktion, oljeväxter, potatis etc. Utvecklingen efter EU-inträdet har ju blivit en helt annan. I takt med att mjölkgårdar läggs ner, så blir det allt olönsammare för dem som försöker klamra sig kvar.

Visst vore det bra om det var lättare att investera i moderna ladugårdar, men det kräver en viss storlek på besättningen för att bli lönsamt. I den lilla skalan, som gäller i skogs- och mellanbygder, är det bättre om människor kunde använda alla de gamla stallar som redan finns, utan att komma i konflikt med djurskyddsreglerna.

Om man vill rädda våra ängs- och betesmarker, så går det endast med hjälp av frigående ungdjur och amkor av köttdjursras eller med hjälp av får.

Var finns då hoten mot denna enda räddning?

• Veganrörelsen och alla kampanjer mot köttätande – utan någon som helst hänsyn till om köttet kommer från svenska naturbetesdjur eller från osäker import.

• Oseriösa påståenden om att fisande och rapande nötkreatur förstör vår miljö.

• Konflikten med varg. Vartefter vargen sprider sig, minskar antalet betesdjur.

• Byråkratin kring EU-stöd, miljöregler, djurskyddsregler etc. som får människor att tappa arbetslusten.

Vi menar att veganrörelsen, rovdjursföreningarna, djurskyddsföreningarna och miljörörelserna totalt har ett stort ansvar för att ängs- och betesmarkerna minskar. Alla dessa har skaffat sig ett politiskt inflytande, som vore otänkbart för bara något årtionde sedan.

Rädda betesdjuren och småbrukarna så räddar ni även betesmarkernas biotoper! Hela Sverige skall vara i bruk, något annat sätt finns inte!

För Landsbygdspartiet oberoende (LPo)

Arne Gunnarsson, Strömsnäsbruk

Erika Sörengård, Ervalla

Magnus Malmsten, Norrtälje

Tjern Inga Wall, Särna

Pia-Maria Johansson, Nora

Pierre Ländell, Horn

Hans Boström, Hallen

Claes Littorin, Knutby

Åke Karlsson, Kolmården

Gunilla Fluur, Näsåker

Cecilia Kähäri, Storfors

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.