01 sep 2016 06:00

01 sep 2016 06:00

Ambulanserna som försvann

Sjukvården:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

En svårt sjuk patient ska med ambulans från Skövde till Göteborg för bedömning om fortsatt vård. Tid att passa i Göteborg; 09.45. Alltså bör avfärd ske från Skövde vid 07.30-tiden. Tiden hinner med råge passera 07.30, och inget meddelande om varför försening uppstått. Cirka 09.15, alltså en halvtimma innan vi skall vara i Göteborg, infinner sig ambulanspersonalen, som om ingenting har hänt. Anländer Göteborg 11.15. Telefonsamtal till Göteborg om försening, har skett från avdelningen på Skas Skövde. Tid hos läkare och narkospersonal i Göteborg; cirka 30 minuter.

Hemfärd. Bokad och beställd till 15.30. Klockan blir 15.30. Kommer det någon ambulans då? Nej, inte heller denna gång. Vi börjar ana det värsta, och dessa farhågor besannas. Samma visa igen. Vi, är alltså frun till patienten, och två söner. Klockan blir 16.00, fortfarande inga besked, via exempelvis telefon från transportörerna. Kontakt med personalen på Sahlgrenska, vilka via ett antal telefonnummer till sist får tag på en person som säger att ambulansen anländer inom en halvtimma.

Vid 17-tiden tröttnar vi och en av sönerna hämtar sin privata bil, den svårt sjuke patienten sätter sig i baksätet, jag bredvid med de instrument jag behöver, och färden börjar mot Skövde. Anländer dit vid 20-tiden. Ingen har dessutom ringt från transportörerna och undrat var patienten tog vägen!

En makalös nonchalans från dem som sköter om transporterna, inte de som transporterar mellan, i detta fall, Skövde och Göteborg. Hur ser det ut på andra ställen?

En svårt sjuk patient tillbringar nästan tolv timmar, dels på en brits i en korridor och i en bil, tur och retur Skövde–Göteborg.

Attityden är smaklös.

Conny Östling

En svårt sjuk patient ska med ambulans från Skövde till Göteborg för bedömning om fortsatt vård. Tid att passa i Göteborg; 09.45. Alltså bör avfärd ske från Skövde vid 07.30-tiden. Tiden hinner med råge passera 07.30, och inget meddelande om varför försening uppstått. Cirka 09.15, alltså en halvtimma innan vi skall vara i Göteborg, infinner sig ambulanspersonalen, som om ingenting har hänt. Anländer Göteborg 11.15. Telefonsamtal till Göteborg om försening, har skett från avdelningen på Skas Skövde. Tid hos läkare och narkospersonal i Göteborg; cirka 30 minuter.

Hemfärd. Bokad och beställd till 15.30. Klockan blir 15.30. Kommer det någon ambulans då? Nej, inte heller denna gång. Vi börjar ana det värsta, och dessa farhågor besannas. Samma visa igen. Vi, är alltså frun till patienten, och två söner. Klockan blir 16.00, fortfarande inga besked, via exempelvis telefon från transportörerna. Kontakt med personalen på Sahlgrenska, vilka via ett antal telefonnummer till sist får tag på en person som säger att ambulansen anländer inom en halvtimma.

Vid 17-tiden tröttnar vi och en av sönerna hämtar sin privata bil, den svårt sjuke patienten sätter sig i baksätet, jag bredvid med de instrument jag behöver, och färden börjar mot Skövde. Anländer dit vid 20-tiden. Ingen har dessutom ringt från transportörerna och undrat var patienten tog vägen!

En makalös nonchalans från dem som sköter om transporterna, inte de som transporterar mellan, i detta fall, Skövde och Göteborg. Hur ser det ut på andra ställen?

En svårt sjuk patient tillbringar nästan tolv timmar, dels på en brits i en korridor och i en bil, tur och retur Skövde–Göteborg.

Attityden är smaklös.

Conny Östling