02 sep 2016 06:00

02 sep 2016 06:00

Akutmottagningen är till för akut svårt sjuka

Debatt:

Med anledning av ökande patientflöden på akutmottagningen säger min verksamhetschef, i en intervju i SLA den 25 augusti, att en stor del av de akut vårdsökande har lindriga krämpor som skulle kunna hanteras av primärvården, samtidigt som han inte vill klandra någon enskild som åker till akuten för att få hjälp.

Den enskilde bör inte klandras men måste acceptera längre väntetider för lindriga åkommor. De flesta människor torde acceptera någon dags extra väntan för att få ett hudutslag bedömt om man vet att det innebär att ens gamla multisjuka mor inte behöver vänta 1½ år innan hon får träffa läkare eller att en cancerutredning inte drar ut på tiden.

Jag har full förståelse för att den som nattetid insjuknar med t.ex. trängningar och sveda vid vattenkastning inte vill vänta till dagen efter för att få antibiotika mot urinvägsinfektionen utan få tabletterna omgående för snabb symptomlindring. Det hade också jag velat om resurserna hade varit obegränsade, men sjukvårdens möjligheter och befolkningens behov ökar snabbare än den ekonomiska tillväxten och vi måste därför prioritera.

Jag har arbetat på Skaraborgs Sjukhus sedan 1981 och senaste åren erfarit hur löften om ökad tillgänglighet resulterat i en resursöverföring från vården av kroniskt sjuka patienter till akut omhändertagande av människor med mindre allvarliga åkommor. Detta har skett inte bara på sjukhuset utan även i primärvården: Eftersom vårdcentralerna för att överleva ekonomiskt är tvungna att hålla vårdgarantierna (exempelvis nybesök inom sju dagar oavsett orsak) hinner distriktsläkarna inte följa bl.a. äldre multisjuka patienter vars planerade återbesök förskjuts eftersom den förseningen inte påverkar vårdgarantin.

Akutmottagningen på ett sjukhus är avsedd och utrustad för omhändertagande av akuta, livshotande, eller på annat sätt allvarliga sjukdomstillstånd. Ett flertal av de ärenden som handläggs jourtid på sjukhusens akutmottagningar utgörs dock av åkommor som inte kräver dess resurser. Många är dessutom inte i medicinskt motiverat behov av bedömning mitt i natten.

Jag vill föreslå remisstvång för besök till akutmottagningen för alla utom de svårt påverkade eller med symptom tydande på sjukdomar där urakut behandling har betydelse för prognosen till exempel hjärtinfarkt och stroke. Det förutsätter, efter alla år med tillgänglighetslöften, att beslutsfattarna vågar tänka om. Vi måste också få med oss allmänheten.

Och primärvården. Den är redan överbelastad, Sverige har för få distriktsläkare som dessutom också är tvungna att prioritera tillgänglighet före medicinskt behov. I väntan på en långsiktig lösning av dessa problem kunde vi använda remisstvångsinstrumentet för att förbättra vården för de svårast sjuka patienterna. På vår akutmottagning med uppskattningsvis 20–40 primärvårdsfall per dygn skulle det innebära 1–2 extra besök per vårdcentral och dygn. De flesta av dessa patienter skulle hanteras hos distriktsläkaren och slippa åka till en akutmottagning skapad för att ta hand om helt andra patientkategorier.

Men först måste politikerna sluta utfärda orealistiska vårdgarantier och allmänheten acceptera att omedelbar vård inte alltid kan erbjudas.

Eric Bertholds

överläkare, Medicinkliniken

Skaraborgs Sjukhus

Den enskilde bör inte klandras men måste acceptera längre väntetider för lindriga åkommor. De flesta människor torde acceptera någon dags extra väntan för att få ett hudutslag bedömt om man vet att det innebär att ens gamla multisjuka mor inte behöver vänta 1½ år innan hon får träffa läkare eller att en cancerutredning inte drar ut på tiden.

Jag har full förståelse för att den som nattetid insjuknar med t.ex. trängningar och sveda vid vattenkastning inte vill vänta till dagen efter för att få antibiotika mot urinvägsinfektionen utan få tabletterna omgående för snabb symptomlindring. Det hade också jag velat om resurserna hade varit obegränsade, men sjukvårdens möjligheter och befolkningens behov ökar snabbare än den ekonomiska tillväxten och vi måste därför prioritera.

Jag har arbetat på Skaraborgs Sjukhus sedan 1981 och senaste åren erfarit hur löften om ökad tillgänglighet resulterat i en resursöverföring från vården av kroniskt sjuka patienter till akut omhändertagande av människor med mindre allvarliga åkommor. Detta har skett inte bara på sjukhuset utan även i primärvården: Eftersom vårdcentralerna för att överleva ekonomiskt är tvungna att hålla vårdgarantierna (exempelvis nybesök inom sju dagar oavsett orsak) hinner distriktsläkarna inte följa bl.a. äldre multisjuka patienter vars planerade återbesök förskjuts eftersom den förseningen inte påverkar vårdgarantin.

Akutmottagningen på ett sjukhus är avsedd och utrustad för omhändertagande av akuta, livshotande, eller på annat sätt allvarliga sjukdomstillstånd. Ett flertal av de ärenden som handläggs jourtid på sjukhusens akutmottagningar utgörs dock av åkommor som inte kräver dess resurser. Många är dessutom inte i medicinskt motiverat behov av bedömning mitt i natten.

Jag vill föreslå remisstvång för besök till akutmottagningen för alla utom de svårt påverkade eller med symptom tydande på sjukdomar där urakut behandling har betydelse för prognosen till exempel hjärtinfarkt och stroke. Det förutsätter, efter alla år med tillgänglighetslöften, att beslutsfattarna vågar tänka om. Vi måste också få med oss allmänheten.

Och primärvården. Den är redan överbelastad, Sverige har för få distriktsläkare som dessutom också är tvungna att prioritera tillgänglighet före medicinskt behov. I väntan på en långsiktig lösning av dessa problem kunde vi använda remisstvångsinstrumentet för att förbättra vården för de svårast sjuka patienterna. På vår akutmottagning med uppskattningsvis 20–40 primärvårdsfall per dygn skulle det innebära 1–2 extra besök per vårdcentral och dygn. De flesta av dessa patienter skulle hanteras hos distriktsläkaren och slippa åka till en akutmottagning skapad för att ta hand om helt andra patientkategorier.

Men först måste politikerna sluta utfärda orealistiska vårdgarantier och allmänheten acceptera att omedelbar vård inte alltid kan erbjudas.

Eric Bertholds

överläkare, Medicinkliniken

Skaraborgs Sjukhus

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.