12 sep 2016 06:00

12 sep 2016 06:00

Vårdföretagarna ägnar sig åt siffertrixande

Debatt:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Personlig assistent är ett enormt viktigt arbete. Det är förutsättningen för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett fungerande liv när det gäller allt ifrån personlig omvårdnad till att kunna ha en meningsfull fritid. För individen, anhöriga och samhället är den personliga assistenten ovärderlig. Men arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna värderar dem tydligen så lågt att de inte ens vill betala de löneökningar som alla andra på arbetsmarknaden kan förvänta.

Den 1 september varslade Kommunal om konflikt för de personliga assistenterna. Från den 13 september råder nyanställningsblockad inom de privata assistansbolagen eftersom förhandlingarna med arbetsgivarna i Vårdföretagarna har strandat. Orsaken: De anser sig inte ha råd att betala de löneökningar som alla andra grupper på arbetsmarknaden får.

Kommunals lönekrav på 2,2 procent motsvarar 487 kronor i månaden på en genomsnittlig heltid. Arbetsgivarens bud på 0,8 procent motsvarar 177 kronor i månaden fram till årsskiftet.

Vårdföretagarna slingrar sig och försöker göra årets avtalsrörelse till en politisk kampanj riktad mot regeringen. De hänvisar till att assistensersättningen ”bara” höjs med 1,4 procent och att de därför inte kan betala de 2,2 procent som är industrinormens märke.

Men sanningen är att de ägnar sig åt siffertrixande. Höjningen av schablonbeloppet motsvarar 4 kronor per timme från den 1 januari och löneökningarna som vi kräver från 1 juli innebär 2.83 kronor per timme om märket följs. Branschen har alltså med råge råd att betala löneökningar i nivå med alla andra. Men arbetsgivarna ber alltså istället de personliga assistenterna att bjuda dem på rättmätiga löneökningar som motsvarar 72 miljoner kronor fram till årsskiftet.

Det är upprörande. Assistenter i privat verksamhet har redan idag sämre villkor än de flesta andra på arbetsmarknaden. Jourersättningen är låg och uppsägningstiden är i många fall bara 14 dagar. Det här har vi också velat diskutera i årets avtalsrörelse. Men inte heller här har Vårdföretagarna kunnat presentera tillräckliga förbättringar.

Kommunal känner ett mycket starkt stöd från våra medlemmar, från brukarna och från allmänheten för våra krav. Vårdföretagarna måste förstå att rimliga löner och schyssta villkor är en förutsättning för att kunna rekrytera människor som vill arbeta inom det här väldigt viktiga yrket. Brukarna ska kunna leva sina liv på samma villkor som andra i samhället. Det minsta man kan begära är att även deras assistenter också ska ha samma villkor.

Svenskt Näringsliv kräver att industrinormens märke på 2,2 procent ska hållas. Då är det på sin plats att Vårdföretagarna förhåller sig till detta eftersom de är en del av denna organisation!

Jenni Moverare

avdelningsordförande Kommunal Vänerväst

Personlig assistent är ett enormt viktigt arbete. Det är förutsättningen för att människor med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett fungerande liv när det gäller allt ifrån personlig omvårdnad till att kunna ha en meningsfull fritid. För individen, anhöriga och samhället är den personliga assistenten ovärderlig. Men arbetsgivarorganisationen Vårdföretagarna värderar dem tydligen så lågt att de inte ens vill betala de löneökningar som alla andra på arbetsmarknaden kan förvänta.

Den 1 september varslade Kommunal om konflikt för de personliga assistenterna. Från den 13 september råder nyanställningsblockad inom de privata assistansbolagen eftersom förhandlingarna med arbetsgivarna i Vårdföretagarna har strandat. Orsaken: De anser sig inte ha råd att betala de löneökningar som alla andra grupper på arbetsmarknaden får.

Kommunals lönekrav på 2,2 procent motsvarar 487 kronor i månaden på en genomsnittlig heltid. Arbetsgivarens bud på 0,8 procent motsvarar 177 kronor i månaden fram till årsskiftet.

Vårdföretagarna slingrar sig och försöker göra årets avtalsrörelse till en politisk kampanj riktad mot regeringen. De hänvisar till att assistensersättningen ”bara” höjs med 1,4 procent och att de därför inte kan betala de 2,2 procent som är industrinormens märke.

Men sanningen är att de ägnar sig åt siffertrixande. Höjningen av schablonbeloppet motsvarar 4 kronor per timme från den 1 januari och löneökningarna som vi kräver från 1 juli innebär 2.83 kronor per timme om märket följs. Branschen har alltså med råge råd att betala löneökningar i nivå med alla andra. Men arbetsgivarna ber alltså istället de personliga assistenterna att bjuda dem på rättmätiga löneökningar som motsvarar 72 miljoner kronor fram till årsskiftet.

Det är upprörande. Assistenter i privat verksamhet har redan idag sämre villkor än de flesta andra på arbetsmarknaden. Jourersättningen är låg och uppsägningstiden är i många fall bara 14 dagar. Det här har vi också velat diskutera i årets avtalsrörelse. Men inte heller här har Vårdföretagarna kunnat presentera tillräckliga förbättringar.

Kommunal känner ett mycket starkt stöd från våra medlemmar, från brukarna och från allmänheten för våra krav. Vårdföretagarna måste förstå att rimliga löner och schyssta villkor är en förutsättning för att kunna rekrytera människor som vill arbeta inom det här väldigt viktiga yrket. Brukarna ska kunna leva sina liv på samma villkor som andra i samhället. Det minsta man kan begära är att även deras assistenter också ska ha samma villkor.

Svenskt Näringsliv kräver att industrinormens märke på 2,2 procent ska hållas. Då är det på sin plats att Vårdföretagarna förhåller sig till detta eftersom de är en del av denna organisation!

Jenni Moverare

avdelningsordförande Kommunal Vänerväst

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.