27 sep 2016 06:00

27 sep 2016 06:00

Vem vågar nu ta sig an svåra frakturer?

Skas:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Vilken ortoped – kirurg kommer att fortsättningsvis ta sig an patienter som kommer till Skas akut med svåra frakturer? Vem vågar operera för att hjälpa patienter att förhoppningsvis kunna leva ett någorlunda normalt liv efter en traumatisk händelse? Finns det någon som är tillräckligt stark för att stå emot kritik och anmälningar om brister i kompetens och behandling?

Under en längre tid så har jag som anhörig funderat över hur vårt liv hade sett ut i dag om vi inte lyckligtvis blivit omhändertagna av den avstängde läkaren den dag då olyckan förändrade vårt liv. På ett professionellt vis och med ett empatiskt förhållningssätt förklarade han för oss vad som väntade. Han hade en handlingsplan och alternativ som var mycket sämre!

Efter operation enligt hans rekommendation, pussel med trasiga benbitar och fixering, så blev det en lång vårdtid på Skas och en resa tillbaka igen. Med öppna ögon och klar insikt förstod vi vad som väntade. Läkaren hade ju sagt att allt är möjligt med rätt förutsättningar.

Som anhörig så får man ”ligga på bevakning” och vara engagerad samtidigt som det är en psykisk press att leva med all oro. Vi har haft många vårdkontakter under denna tid eftersom det har varit en komplex historia. Man måste vara aktiv, ta eget ansvar och inte anklaga någon annan. Det finns hjälp att få även om det tar tid och energi.

Efter en lång rehabilitering, som fortfarande pågår, så kan vi se att genom positivt tänkande och ett gott samarbete mellan patient och läkare så kan man komma väldigt långt!

Vår förhoppning är att vi så snart som möjligt kan återuppta kontakten med läkaren på mottagningen för att komma ännu längre!

MW

Vilken ortoped – kirurg kommer att fortsättningsvis ta sig an patienter som kommer till Skas akut med svåra frakturer? Vem vågar operera för att hjälpa patienter att förhoppningsvis kunna leva ett någorlunda normalt liv efter en traumatisk händelse? Finns det någon som är tillräckligt stark för att stå emot kritik och anmälningar om brister i kompetens och behandling?

Under en längre tid så har jag som anhörig funderat över hur vårt liv hade sett ut i dag om vi inte lyckligtvis blivit omhändertagna av den avstängde läkaren den dag då olyckan förändrade vårt liv. På ett professionellt vis och med ett empatiskt förhållningssätt förklarade han för oss vad som väntade. Han hade en handlingsplan och alternativ som var mycket sämre!

Efter operation enligt hans rekommendation, pussel med trasiga benbitar och fixering, så blev det en lång vårdtid på Skas och en resa tillbaka igen. Med öppna ögon och klar insikt förstod vi vad som väntade. Läkaren hade ju sagt att allt är möjligt med rätt förutsättningar.

Som anhörig så får man ”ligga på bevakning” och vara engagerad samtidigt som det är en psykisk press att leva med all oro. Vi har haft många vårdkontakter under denna tid eftersom det har varit en komplex historia. Man måste vara aktiv, ta eget ansvar och inte anklaga någon annan. Det finns hjälp att få även om det tar tid och energi.

Efter en lång rehabilitering, som fortfarande pågår, så kan vi se att genom positivt tänkande och ett gott samarbete mellan patient och läkare så kan man komma väldigt långt!

Vår förhoppning är att vi så snart som möjligt kan återuppta kontakten med läkaren på mottagningen för att komma ännu längre!

MW