03 okt 2016 06:00

03 okt 2016 06:00

Tack för att ni lindrar mitt magonda

Ilizarovmetoden:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det är med glädje och lättnad jag läser om den skarpa kritik Bengt Eriksson och Lars Nistor riktar mot Olle Svenssons granskning av Ilizarovoperationerna på Skas. Varför? Jo, för att det är två tunga namn inom svensk ortopedi som framför sakliga argument i ett mycket illa hanterat ärende.

Jag väljer att rakt av salutera innehållet i ovan nämnda artikel. Till Eriksson och Nistor: Tack för att ni lindrar mitt magonda åtminstone för en stund.

Till dig som drabbats av vårdskada: Försvarandet av Ilizarov som metod innebär inte att jag förringar eller vill förminska den vårdskada du åsamkats. Jag tycker att det är bra att vårdskador uppmärksammas och utreds eftersom vi alla önskar minska omfattningen av dessa. Däremot tycker jag att det är viktigt att man skiljer på vad som är en vårdskada och vad som är en komplikation av den ursprungliga skadan. Jag tycker också att det är lika viktigt att du som opererats med en annan metod, till exempel märgspik, och fått en vårdskada hanteras med samma uppmärksamhet från sjukhusledningen som Ilizarovpatienterna.

På Arbetsmiljöverkets (AV) hemsida kan man läsa om kränkande särbehandling och mobbning. Där uppges tecken/signaler på kränkande särbehandling kunna vara samarbetssvårigheter, personkonflikter, sökande efter syndabockar, hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro. Känns inte detta igen som en beskrivning av rådande situation på ortopedkliniken? Utöver drevet mot syndabocken har hög personalomsättning och sjukfrånvaro lett till att ett stort antal kompetenta läkare inte längre tjänstgör i Skövde. Bland riskfaktorerna för uppkomsten av ovanstående nämns av AV sättet arbetet leds på. Det formella ledarskapet har under lång tid varit svagare än det informella, och det informella ledarskapet har dessutom haft stort inflytande på det formella.

Tack och lov fick vi av Marga Brissman på presskonferensen veta att man påbörjat arbetet med att vända situationen på ortopedkliniken, samt att bryta den rådande tystnadskulturen. Till Brissman och ledningen: Lycka till med ert arbete! Hoppas det fungerar trots att ni valt att blicka framåt i stället för att undersöka varför det blivit så här. Lycka till också med att bryta tystnadskulturen. Kanske går det bra nu när de som satt sig upp är borta. Eventuella oliktänkande har väl dessutom lärt sig vad som händer med den som inte fogar sig till det informella ledarskapet. Så grattis, några större samarbetssvårigheter behöver ni kanske inte heller oroa er för.

Till den anmälde läkaren och även till hans allierade som jag vet också far mycket illa i det här: Håll huvudet högt!

NN

Det är med glädje och lättnad jag läser om den skarpa kritik Bengt Eriksson och Lars Nistor riktar mot Olle Svenssons granskning av Ilizarovoperationerna på Skas. Varför? Jo, för att det är två tunga namn inom svensk ortopedi som framför sakliga argument i ett mycket illa hanterat ärende.

Jag väljer att rakt av salutera innehållet i ovan nämnda artikel. Till Eriksson och Nistor: Tack för att ni lindrar mitt magonda åtminstone för en stund.

Till dig som drabbats av vårdskada: Försvarandet av Ilizarov som metod innebär inte att jag förringar eller vill förminska den vårdskada du åsamkats. Jag tycker att det är bra att vårdskador uppmärksammas och utreds eftersom vi alla önskar minska omfattningen av dessa. Däremot tycker jag att det är viktigt att man skiljer på vad som är en vårdskada och vad som är en komplikation av den ursprungliga skadan. Jag tycker också att det är lika viktigt att du som opererats med en annan metod, till exempel märgspik, och fått en vårdskada hanteras med samma uppmärksamhet från sjukhusledningen som Ilizarovpatienterna.

På Arbetsmiljöverkets (AV) hemsida kan man läsa om kränkande särbehandling och mobbning. Där uppges tecken/signaler på kränkande särbehandling kunna vara samarbetssvårigheter, personkonflikter, sökande efter syndabockar, hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro. Känns inte detta igen som en beskrivning av rådande situation på ortopedkliniken? Utöver drevet mot syndabocken har hög personalomsättning och sjukfrånvaro lett till att ett stort antal kompetenta läkare inte längre tjänstgör i Skövde. Bland riskfaktorerna för uppkomsten av ovanstående nämns av AV sättet arbetet leds på. Det formella ledarskapet har under lång tid varit svagare än det informella, och det informella ledarskapet har dessutom haft stort inflytande på det formella.

Tack och lov fick vi av Marga Brissman på presskonferensen veta att man påbörjat arbetet med att vända situationen på ortopedkliniken, samt att bryta den rådande tystnadskulturen. Till Brissman och ledningen: Lycka till med ert arbete! Hoppas det fungerar trots att ni valt att blicka framåt i stället för att undersöka varför det blivit så här. Lycka till också med att bryta tystnadskulturen. Kanske går det bra nu när de som satt sig upp är borta. Eventuella oliktänkande har väl dessutom lärt sig vad som händer med den som inte fogar sig till det informella ledarskapet. Så grattis, några större samarbetssvårigheter behöver ni kanske inte heller oroa er för.

Till den anmälde läkaren och även till hans allierade som jag vet också far mycket illa i det här: Håll huvudet högt!

NN