04 okt 2016 06:00

04 okt 2016 06:00

Tillverkning av cement ger stora koldioxidutsläpp

MILJÖ

Kalksten från platåbergen i Västergötland är en naturresurs som har utnyttjats länge.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Huggen kalksten har använts sedan medeltiden som byggnadsmaterial och för utsmyckningar, något som kyrkor i vårt område vittnar om. Kalkbränning i liten skala har dessutom skett länge för produktion av murbruk och jordbrukskalk. Carl von Linné beskriver t.ex. detta i sin Västgötaresa 1746. I Skövde startade tillverkning av cement genom kalkbränning i stor skala 1924.

Kalksten består till stor del av kalciumkarbonat, CaCO3. Vid tillverkning av cement avgår koldioxid (CO2) till atmosfären genom uppvärmning av kalkstenen. Kvar blir kalciumoxid (CaO) som sedan används som en råvara i tillverkningen. Koldioxid frigörs även genom förbränning av olika bränslen i ugnen.

Halten av koldioxid i jordens atmosfär ökar stadigt vilket påverkar jordens klimat på ett alltmer uppenbart sätt. Amerikanska mätningar på Hawaii visade i september 2016 att genomsnittsnivån nu passerat 400 ppm. Världens länder enades 2015 om ett nytt globalt klimatavtal, Parisavtalet. EU ratificerade nyligen detta avtal, som kommer att kunna träda i kraft när tillräckligt många länder godkänt det. Tiden för åtgärder är knapp, det går inte att vänta längre.

Att bryta en ändlig naturresurs som kalksten kräver alltid eftertanke. Att dessutom bränna sådan kalksten kräver mycket mer eftertanke. Vid tillverkning av cement frigörs koldioxid som naturen har lagrat i berggrunden i miljontals år. Kalkstenen i Västergötland bildades under den geologiska period som kallas kambro-silur.

En omställning av samhället behövs innan det är för sent. En varsam brytning av kalksten bör ske enbart för ändamål där alternativ saknas, metoder för återanvändning av betong bör utvecklas och kanske även metoder för att binda koldioxid i mineralisk form. Detta innebär stora utmaningar. Ett tvärvetenskapligt utvecklings- och kompetenscentrum kring kalksten och miljö kanske kan byggas upp i Skövde? Här finns erfarenhet och kompetens.

Anders Eriksson

Skövde

Huggen kalksten har använts sedan medeltiden som byggnadsmaterial och för utsmyckningar, något som kyrkor i vårt område vittnar om. Kalkbränning i liten skala har dessutom skett länge för produktion av murbruk och jordbrukskalk. Carl von Linné beskriver t.ex. detta i sin Västgötaresa 1746. I Skövde startade tillverkning av cement genom kalkbränning i stor skala 1924.

Kalksten består till stor del av kalciumkarbonat, CaCO3. Vid tillverkning av cement avgår koldioxid (CO2) till atmosfären genom uppvärmning av kalkstenen. Kvar blir kalciumoxid (CaO) som sedan används som en råvara i tillverkningen. Koldioxid frigörs även genom förbränning av olika bränslen i ugnen.

Halten av koldioxid i jordens atmosfär ökar stadigt vilket påverkar jordens klimat på ett alltmer uppenbart sätt. Amerikanska mätningar på Hawaii visade i september 2016 att genomsnittsnivån nu passerat 400 ppm. Världens länder enades 2015 om ett nytt globalt klimatavtal, Parisavtalet. EU ratificerade nyligen detta avtal, som kommer att kunna träda i kraft när tillräckligt många länder godkänt det. Tiden för åtgärder är knapp, det går inte att vänta längre.

Att bryta en ändlig naturresurs som kalksten kräver alltid eftertanke. Att dessutom bränna sådan kalksten kräver mycket mer eftertanke. Vid tillverkning av cement frigörs koldioxid som naturen har lagrat i berggrunden i miljontals år. Kalkstenen i Västergötland bildades under den geologiska period som kallas kambro-silur.

En omställning av samhället behövs innan det är för sent. En varsam brytning av kalksten bör ske enbart för ändamål där alternativ saknas, metoder för återanvändning av betong bör utvecklas och kanske även metoder för att binda koldioxid i mineralisk form. Detta innebär stora utmaningar. Ett tvärvetenskapligt utvecklings- och kompetenscentrum kring kalksten och miljö kanske kan byggas upp i Skövde? Här finns erfarenhet och kompetens.

Anders Eriksson

Skövde