10 maj 2017 06:00

10 maj 2017 06:00

De mest utsatta tillhör inte de utvalda!

Debatt:

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Under två år har föreningen Ex Corde på sina mottagningstider lyssnat på asylsökandes och nyanländas berättelser. Det har den senaste tiden blivit mer och mer tydligt hur deras livssituation i Sverige har bedömts av beslutande myndigheter, av handläggare, gode män och advokater. Det blir mer och mer uppenbart, att asylsökanden drabbas av godtycklighet och bristande rättstrygghet, en kritik som även har framkommit i media i samband med ofullständiga handläggningsärenden på Migrationsverket.

I många asylärenden blir man inte trodd, utan snarare ifrågasatt att man inte lämnar korrekta uppgifter. En omvänd bevisbörda skulle vara hälsosamt, framförallt för att man har rätt att bli behandlad med respekt och få sitt människovärde bekräftat på ett värdigt sätt.

Verkligheten talar sitt tydliga språk. En man ska utvisas och vet att han blir avrättad när han kommer in i landet. Nu sover och äter han inte och orkar inte ta kontakt med någon. En nyanländ man med dotter väntar på återförening för sin familj, fru och två döttrar, som måste ta sig till ambassaden i Sudan för intervju i hopp om att få tillstånd att få komma till Sverige med kostnader på åtskilliga tusentals kronor. Hur ska man kunna betala denna resa om man saknar arbete? En ensamkommande pojke får ett LMA-kort från Migrationsverket med födelseår 2000, han är alltså 16 år. Efter en tid får han ett nytt LMA-kort där det står att han nu är 18 år utan någon som helst förklaring, ingen medicinsk bedömning, med ett avslag på sin ansökan grundat på ett godtyckligt beslut. Ensamkommande flyktingbarn uppger att de har dålig kontakt med sin advokat, som inte hör av sig, vet inte ens dennes namn.

Dessa är endast ett fåtal exempel, men de representerar en flyktingspolitik som saknar politisk förankring. Det är inte underligt att man förvånas över hur vi i vårt land behandlar asylsökande som mer eller mindre har lockats hit. Många av de asylsökandes liv står på spel, när de skickas tillbaka till länder utan någon som helst familje- eller släktanknytning inte sällan med svåra traumatiska upplevelser i bagaget. Ingen människa kan acceptera detta. Det är inte bara upprörande, på gränsen till likgiltighet utan framförallt förnedrande! Det är också direkt oansvarigt att man behandlar ensamkommande barn på detta sätt.

Mitt förslag är därför att man beviljar och beslutar om amnesti för dessa barn som ett led i vårt biståndsarbete. Det innebär att man får utbildning och trygghet enligt barnkonventionen. Utbildade kommer dessa ungdomar bli en tillgång inte bara för vårt land men också i framtiden för deras ursprungsländer.

Nu måste det till krafttag, mod, civilkurage och mogna politiska beslut för en förändring som brådskar innan det är försent. Det är dags att väcka det kollektiva samvetet för en humanitär och anständig flyktingpolitik.

Björn Rubenson (KD)

ordförande i föreningen Ex Corde

Under två år har föreningen Ex Corde på sina mottagningstider lyssnat på asylsökandes och nyanländas berättelser. Det har den senaste tiden blivit mer och mer tydligt hur deras livssituation i Sverige har bedömts av beslutande myndigheter, av handläggare, gode män och advokater. Det blir mer och mer uppenbart, att asylsökanden drabbas av godtycklighet och bristande rättstrygghet, en kritik som även har framkommit i media i samband med ofullständiga handläggningsärenden på Migrationsverket.

I många asylärenden blir man inte trodd, utan snarare ifrågasatt att man inte lämnar korrekta uppgifter. En omvänd bevisbörda skulle vara hälsosamt, framförallt för att man har rätt att bli behandlad med respekt och få sitt människovärde bekräftat på ett värdigt sätt.

Verkligheten talar sitt tydliga språk. En man ska utvisas och vet att han blir avrättad när han kommer in i landet. Nu sover och äter han inte och orkar inte ta kontakt med någon. En nyanländ man med dotter väntar på återförening för sin familj, fru och två döttrar, som måste ta sig till ambassaden i Sudan för intervju i hopp om att få tillstånd att få komma till Sverige med kostnader på åtskilliga tusentals kronor. Hur ska man kunna betala denna resa om man saknar arbete? En ensamkommande pojke får ett LMA-kort från Migrationsverket med födelseår 2000, han är alltså 16 år. Efter en tid får han ett nytt LMA-kort där det står att han nu är 18 år utan någon som helst förklaring, ingen medicinsk bedömning, med ett avslag på sin ansökan grundat på ett godtyckligt beslut. Ensamkommande flyktingbarn uppger att de har dålig kontakt med sin advokat, som inte hör av sig, vet inte ens dennes namn.

Dessa är endast ett fåtal exempel, men de representerar en flyktingspolitik som saknar politisk förankring. Det är inte underligt att man förvånas över hur vi i vårt land behandlar asylsökande som mer eller mindre har lockats hit. Många av de asylsökandes liv står på spel, när de skickas tillbaka till länder utan någon som helst familje- eller släktanknytning inte sällan med svåra traumatiska upplevelser i bagaget. Ingen människa kan acceptera detta. Det är inte bara upprörande, på gränsen till likgiltighet utan framförallt förnedrande! Det är också direkt oansvarigt att man behandlar ensamkommande barn på detta sätt.

Mitt förslag är därför att man beviljar och beslutar om amnesti för dessa barn som ett led i vårt biståndsarbete. Det innebär att man får utbildning och trygghet enligt barnkonventionen. Utbildade kommer dessa ungdomar bli en tillgång inte bara för vårt land men också i framtiden för deras ursprungsländer.

Nu måste det till krafttag, mod, civilkurage och mogna politiska beslut för en förändring som brådskar innan det är försent. Det är dags att väcka det kollektiva samvetet för en humanitär och anständig flyktingpolitik.

Björn Rubenson (KD)

ordförande i föreningen Ex Corde

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.