11 aug 2017 06:00

11 aug 2017 06:00

Prioritera sjukvården!

DEBATT: Sjukvården

I helgen fick jag besöka akutsjukvården för första gången i mitt liv. Jag hade inga förutfattade meningar om svensk sjukvård – mer än det jag läst i media.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det bemötande jag fick både på Käpplunda jourmottagning, akuten på Skas, operation och kirurgisk akutvårdsavdelning, har fått mig att reflektera över hur dessa omtänksamma och respektfulla kvinnor (96 %), samt de män (4 %) som förvisso hade samma utmärkta bemötande, klarar av att ständigt arbeta i motvind.

Vi blir fler och fler – och äldre och äldre, vilket borde innebära att antalet sängplatser ökade istället för som nu minskar! Att ha sängplatser som inte kan utnyttjas på grund av personalbrist är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Det sägs ju att vi har en ekonomi i balans, hög tillväxt, samt ladorna fulla. Vad händer när vi hamnar i en lågkonjunktur, ska dessa stackars läkare då tvingas skicka hem patienter från akuten trots deras behov av vård och även tvingas skicka hem patienter i förtid, trots att de borde ha vårdats på sjukhus flera dagar efter en operation?

Jag citerar en artikel i SvD: ”Bantningen av vårdplatser sker i allt snabbare takt trots upprepade protester från en enad yrkeskår. Sedan i slutet av 1990-talet har svensk sjukvård blivit av med nära 10 000 vårdplatser. – Det handlar inte om någon naturkatastrof – utan om en fullständig ignorans, säger Märit Halmin, intensivvårdsläkare på Södersjukhuset i Stockholm.”

Borde inte regering/riksdag prioritera att sjukvården får de resurser som krävs för att vi ska kunna erbjuda alla en kvalitativ vård? Vad jag känner till finns det inget annat land i Europa som skickar gravida kvinnor till ett annat land när de ska föda sitt barn, vilket måste upplevas som både omänskligt och grymt för alla inblandade.

I de flesta framgångsrika företag inom privata näringslivet, vet företagsledare att ”personalen är företagets viktigaste tillgång” – när ska staten/landstingen inse att detta bör gälla även inom offentlig sektor? Vi måste börja betala skäliga löner inom vården om vi ska få dessa ”änglar” att stanna kvar på våra vårdinrättningar – och fler välja att utbilda sig inom vårdyrkena. Ett sätt att få fler att utbilda sig till sjuksköterskor kanske vore att låta undersköterskor utbilda sig med bibehållen lön!

Ett sätt att avlasta akutavdelningarna skulle kunna vara att alla som behöver akutvård först vänder sig till en jourläkarmottagning. Där görs en första bedömning och du får en remiss till akuten om läkaren bedömer att du har behov av sjukhusvård! (Detta gäller naturligtvis inte hjärtinfarkter, strokepatienter eller allvarliga olyckshändelser.)

All politik är en fråga om prioritering och då borde sjukvården ha en mycket högre plats på listan. Listan på vad som skulle kunna strykas från listan kan göras mycket lång: Höghastighetståg för runt 300 miljarder, miljarder på att införa storregioner bör omprövas och istället bör makten över resurserna läggas nära dem som har att utföra vård och omsorg, samt alla de andra yrkeskategorier som har som sin uppgift att stödja och hjälpa oss när vi behöver det som mest – läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden, poliser, ambulanspersonal och brandmän.

Gun Svahn

 

Det bemötande jag fick både på Käpplunda jourmottagning, akuten på Skas, operation och kirurgisk akutvårdsavdelning, har fått mig att reflektera över hur dessa omtänksamma och respektfulla kvinnor (96 %), samt de män (4 %) som förvisso hade samma utmärkta bemötande, klarar av att ständigt arbeta i motvind.

Vi blir fler och fler – och äldre och äldre, vilket borde innebära att antalet sängplatser ökade istället för som nu minskar! Att ha sängplatser som inte kan utnyttjas på grund av personalbrist är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Det sägs ju att vi har en ekonomi i balans, hög tillväxt, samt ladorna fulla. Vad händer när vi hamnar i en lågkonjunktur, ska dessa stackars läkare då tvingas skicka hem patienter från akuten trots deras behov av vård och även tvingas skicka hem patienter i förtid, trots att de borde ha vårdats på sjukhus flera dagar efter en operation?

Jag citerar en artikel i SvD: ”Bantningen av vårdplatser sker i allt snabbare takt trots upprepade protester från en enad yrkeskår. Sedan i slutet av 1990-talet har svensk sjukvård blivit av med nära 10 000 vårdplatser. – Det handlar inte om någon naturkatastrof – utan om en fullständig ignorans, säger Märit Halmin, intensivvårdsläkare på Södersjukhuset i Stockholm.”

Borde inte regering/riksdag prioritera att sjukvården får de resurser som krävs för att vi ska kunna erbjuda alla en kvalitativ vård? Vad jag känner till finns det inget annat land i Europa som skickar gravida kvinnor till ett annat land när de ska föda sitt barn, vilket måste upplevas som både omänskligt och grymt för alla inblandade.

I de flesta framgångsrika företag inom privata näringslivet, vet företagsledare att ”personalen är företagets viktigaste tillgång” – när ska staten/landstingen inse att detta bör gälla även inom offentlig sektor? Vi måste börja betala skäliga löner inom vården om vi ska få dessa ”änglar” att stanna kvar på våra vårdinrättningar – och fler välja att utbilda sig inom vårdyrkena. Ett sätt att få fler att utbilda sig till sjuksköterskor kanske vore att låta undersköterskor utbilda sig med bibehållen lön!

Ett sätt att avlasta akutavdelningarna skulle kunna vara att alla som behöver akutvård först vänder sig till en jourläkarmottagning. Där görs en första bedömning och du får en remiss till akuten om läkaren bedömer att du har behov av sjukhusvård! (Detta gäller naturligtvis inte hjärtinfarkter, strokepatienter eller allvarliga olyckshändelser.)

All politik är en fråga om prioritering och då borde sjukvården ha en mycket högre plats på listan. Listan på vad som skulle kunna strykas från listan kan göras mycket lång: Höghastighetståg för runt 300 miljarder, miljarder på att införa storregioner bör omprövas och istället bör makten över resurserna läggas nära dem som har att utföra vård och omsorg, samt alla de andra yrkeskategorier som har som sin uppgift att stödja och hjälpa oss när vi behöver det som mest – läkare, sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden, poliser, ambulanspersonal och brandmän.

Gun Svahn

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.