26 okt 2015 06:00

26 okt 2015 06:00

En fika med förhinder

PETRA LUNDGREN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Min favoritbakelse är en som kallas för potatis. Min farmor gillade den. Min kompis Annelie gillar den. Så vi bestämde oss för att vi skulle fika på det någon dag. Efter att ha pratat om det i ett halvår så bestämde vi en dag och så sket det sig. Men i veckan som gick så fick vi faktiskt till det.

Vis av erfarenhet efter tidigare försök till inköp från min sida så åkte hon dit redan tidigare på dagen för att lägga undan två bakelser. Och tur var väl det för alla utom de två var slut. Uppätna.

Jag kom direkt från jobbet och tänkte att en bakelse på tom hungrig mage inte är någon vidare bra idé. I smörgåshyllorna gapade det dock tomt.

– Har ni någon smörgås? frågade jag.

– Näääääeeee, pålägget är slut, sa biträdet lite förtvivlat.

Så då tänkte jag att jag väl fick ta en fralla utan något på då. Men då hade biträdet också tänkt:

– Vi har ost och gurka, sa hon.

– Det går bra. Och så vill jag har varm choklad, sa jag.

– Det har vi tyvärr inte, sa biträdet .

Jag tänkte att det var ju ett konstigt fik.

– Men vi har te, sa hon.

– Då tar jag te. Har ni mjölk? frågade jag för jag dricker inte te utan mjölk.

– Ja, det kan du ta i kylen, sa hon.

Ut försvann hon i köket med det ätbara så jag ägnade mig åt det drickbara. Jag tog en kopp, vatten från en tillbringare som stod på en platta, en påse te och mjölken från kylen. In kom det ätbara och jag lät teet stå och dra lite medan jag började på smörgåsen.

Sedan var det dags att smaka på teet. Jag tog en stor klunk. Det smakade gott, men det var något som var mycket fel.

– Det är ju kallt! sa jag.

– Va? Kallt? sa min kompis.

– Ja, men så mycket kan det väl inte ha kallnat av mjölken, sa jag.

– Nä, sa hon.

Jag tittade på tillbringaren som stod på värmeplattan. Knappen till just den plattan lyste inte. Vattnet var iskallt. Nåväl, jag fick varmt vatten från köket och fick göra om teet. Sedan pratade min fotbollstokiga vän som håller på Elfsborg om Anders Svensson som är hennes favorit och så visade hon en massa bilder.

– Här är han när han värmer upp!

– Jag är väldigt ointresserad av fotboll, sa jag.

Dagen efter fikat träffade jag min improkompis Henke och så berättade jag att det inte alltid är lätt att veta vad man ska skriva krönika om. Så jag testade lite idéer på honom. Till exempel den om fikat och så berättade jag om fotbollen.

– Och så visade hon en bild på Andreas Svensson, han i Elfsborg, sa jag.

Henke såg mycket förvånad ut. Till saken hör att han är minst lika fotbollskygg som jag. Men kanske med lite bättre koll, som gammal boråsare han är.

– Anders heter han väl?

Just det.

Hiss

Improvisationsteater. Bästa saken i världen.

Diss

Regn och grått, nu känns det som november fast det är oktober.

Min favoritbakelse är en som kallas för potatis. Min farmor gillade den. Min kompis Annelie gillar den. Så vi bestämde oss för att vi skulle fika på det någon dag. Efter att ha pratat om det i ett halvår så bestämde vi en dag och så sket det sig. Men i veckan som gick så fick vi faktiskt till det.

Vis av erfarenhet efter tidigare försök till inköp från min sida så åkte hon dit redan tidigare på dagen för att lägga undan två bakelser. Och tur var väl det för alla utom de två var slut. Uppätna.

Jag kom direkt från jobbet och tänkte att en bakelse på tom hungrig mage inte är någon vidare bra idé. I smörgåshyllorna gapade det dock tomt.

– Har ni någon smörgås? frågade jag.

– Näääääeeee, pålägget är slut, sa biträdet lite förtvivlat.

Så då tänkte jag att jag väl fick ta en fralla utan något på då. Men då hade biträdet också tänkt:

– Vi har ost och gurka, sa hon.

– Det går bra. Och så vill jag har varm choklad, sa jag.

– Det har vi tyvärr inte, sa biträdet .

Jag tänkte att det var ju ett konstigt fik.

– Men vi har te, sa hon.

– Då tar jag te. Har ni mjölk? frågade jag för jag dricker inte te utan mjölk.

– Ja, det kan du ta i kylen, sa hon.

Ut försvann hon i köket med det ätbara så jag ägnade mig åt det drickbara. Jag tog en kopp, vatten från en tillbringare som stod på en platta, en påse te och mjölken från kylen. In kom det ätbara och jag lät teet stå och dra lite medan jag började på smörgåsen.

Sedan var det dags att smaka på teet. Jag tog en stor klunk. Det smakade gott, men det var något som var mycket fel.

– Det är ju kallt! sa jag.

– Va? Kallt? sa min kompis.

– Ja, men så mycket kan det väl inte ha kallnat av mjölken, sa jag.

– Nä, sa hon.

Jag tittade på tillbringaren som stod på värmeplattan. Knappen till just den plattan lyste inte. Vattnet var iskallt. Nåväl, jag fick varmt vatten från köket och fick göra om teet. Sedan pratade min fotbollstokiga vän som håller på Elfsborg om Anders Svensson som är hennes favorit och så visade hon en massa bilder.

– Här är han när han värmer upp!

– Jag är väldigt ointresserad av fotboll, sa jag.

Dagen efter fikat träffade jag min improkompis Henke och så berättade jag att det inte alltid är lätt att veta vad man ska skriva krönika om. Så jag testade lite idéer på honom. Till exempel den om fikat och så berättade jag om fotbollen.

– Och så visade hon en bild på Andreas Svensson, han i Elfsborg, sa jag.

Henke såg mycket förvånad ut. Till saken hör att han är minst lika fotbollskygg som jag. Men kanske med lite bättre koll, som gammal boråsare han är.

– Anders heter han väl?

Just det.

Hiss

Improvisationsteater. Bästa saken i världen.

Diss

Regn och grått, nu känns det som november fast det är oktober.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.