29 okt 2015 04:00

29 okt 2015 04:00

När lagar strider mot rättsmedvetandet

LINUS HELLMAN

Till en av samhällets viktigaste uppgifter hör att garantera enskilda människor trygghet. Alla ska vara skyddade från våld och brott till liv och egendom. När människor utsätts för brott måste samhället ta sitt ansvar och utdöma adekvata straff. Det är farligt med lagar som strider mot den allmänna rättsuppfattningen.

Såväl unga som gamla ska vara skyddade från våld och brott och till liv och egendom. Det är av grundläggande betydelse i ett rättssamhälle och därför är det av överordnad betydelse att ordningsmakten har de rätta resurserna och befogenheterna för att tillgodo set det.

Ibland känns det som att samhället är mindre intresserat av att skydda de människor som har utsatts för brott än att ta hand om de människor som har begått brott. Det är en känsla som jag emellanåt möter och det är oerhört farligt.

Vi har ett fungerande rättssystem där rätt och fel utreds och som leder till straffrättslig påföljd. Det är bra och riktigt men det är också viktigt att samhällets dom mot våldsverkare och allehanda kriminella element blir hård och tydlig. Att förebygga brottslighet och social utslagning är av central betydelse för ett samhälle men vi behöver också återupprätta betydelsen av personligt ansvar. Brott får aldrig löna sig utan ska stävjas.

Om vi ska upprätthålla en stabil rättsordning krävs det att den bygger på vedertagna principer om vad som är rätt och vad som är fel. Vidare måste samhällets svar bli en adekvat dom, ett straff som står i proportion till det brott som har begåtts och som det finns acceptans för ute i det svenska samhället. Det finns inget som är farligare än om den allmänna rättsuppfattningen inte återspeglas i de faktiska straff som utmäts i de svenska domstolarna.

Jag misstror ingalunda några domare eller nämndemän i domstolarna. De gör så gott de kan och dömer med den oväld som uppdraget kräver utifrån rådande lagar och regler. Men så behöver det ju inte vara. Det går ju faktiskt att ändra på lagarna.

I vår parlamentariska demokrati ligger lagstiftningsrätten hos politikerna i riksdagen medan vi har fria och oberoende domstolar. Det är en alldeles utmärkt ordning som gärna kan göras än tydligare. Då och då talar politiker om behovet av straffskärpningar. Det är helt rätt men enligt min mening borde de gå ännu längre med sina åtgärder.

För att ge några konkreta exempel. I dag straffas våldsbrott förhållandevis lågt medan andra brott straffas desto högre, till exempel narkotikabrott som ger oerhört långa fängelsestraff.

När det kommer till mord så borde livstid vara den automatiska straffpåföljden. Att ta en annan människa av daga är det allvarligaste brottet som man kan begå. I dag kan förvisso mord innebära livstids fängelse men även ge lägst tio och högst 18 års fängelse. I realiteten blir straffet ännu lägre med det system vi har kring villkorlig frigivning.

Bostadsinbrott, stölder och meningslös skadegörelse är annan typ av brottslighet som måste bekämpas. Att olovligen ta sig in hos andra människor är en oerhörd kränkning av äganderätten som måste beivras på ett betydligt hårdare sätt än vad som sker idag.

En majoritet i riksdagen gav regeringen så sent som i våras i uppdrag att återkomma med ett antal straffskärpningar. Bland annat vill de även införa en ny brottsrubricering, inbrottsstöld, som stadgar att minimistraff för inbrott bör vara minst ett års fängelse. Det är ett steg i rätt riktning. Nu är det upp till den så kallade samarbetsregeringen att se till att det också blir verklighet. Vi väntar med spänning.

Lagar ska inte ändras i all hast utifrån enstaka händelser utan de ska förändras i lugn och ro och på ett rättsäkert sätt för annars blir det godtyckligt. Gör en grundlig översyn av straffskalorna och se till att dessa inte strider mot det allmänna rättsmedvetandet.

Först då får vi en rättspolitik värd namnet.

Såväl unga som gamla ska vara skyddade från våld och brott och till liv och egendom. Det är av grundläggande betydelse i ett rättssamhälle och därför är det av överordnad betydelse att ordningsmakten har de rätta resurserna och befogenheterna för att tillgodo set det.

Ibland känns det som att samhället är mindre intresserat av att skydda de människor som har utsatts för brott än att ta hand om de människor som har begått brott. Det är en känsla som jag emellanåt möter och det är oerhört farligt.

Vi har ett fungerande rättssystem där rätt och fel utreds och som leder till straffrättslig påföljd. Det är bra och riktigt men det är också viktigt att samhällets dom mot våldsverkare och allehanda kriminella element blir hård och tydlig. Att förebygga brottslighet och social utslagning är av central betydelse för ett samhälle men vi behöver också återupprätta betydelsen av personligt ansvar. Brott får aldrig löna sig utan ska stävjas.

Om vi ska upprätthålla en stabil rättsordning krävs det att den bygger på vedertagna principer om vad som är rätt och vad som är fel. Vidare måste samhällets svar bli en adekvat dom, ett straff som står i proportion till det brott som har begåtts och som det finns acceptans för ute i det svenska samhället. Det finns inget som är farligare än om den allmänna rättsuppfattningen inte återspeglas i de faktiska straff som utmäts i de svenska domstolarna.

Jag misstror ingalunda några domare eller nämndemän i domstolarna. De gör så gott de kan och dömer med den oväld som uppdraget kräver utifrån rådande lagar och regler. Men så behöver det ju inte vara. Det går ju faktiskt att ändra på lagarna.

I vår parlamentariska demokrati ligger lagstiftningsrätten hos politikerna i riksdagen medan vi har fria och oberoende domstolar. Det är en alldeles utmärkt ordning som gärna kan göras än tydligare. Då och då talar politiker om behovet av straffskärpningar. Det är helt rätt men enligt min mening borde de gå ännu längre med sina åtgärder.

För att ge några konkreta exempel. I dag straffas våldsbrott förhållandevis lågt medan andra brott straffas desto högre, till exempel narkotikabrott som ger oerhört långa fängelsestraff.

När det kommer till mord så borde livstid vara den automatiska straffpåföljden. Att ta en annan människa av daga är det allvarligaste brottet som man kan begå. I dag kan förvisso mord innebära livstids fängelse men även ge lägst tio och högst 18 års fängelse. I realiteten blir straffet ännu lägre med det system vi har kring villkorlig frigivning.

Bostadsinbrott, stölder och meningslös skadegörelse är annan typ av brottslighet som måste bekämpas. Att olovligen ta sig in hos andra människor är en oerhörd kränkning av äganderätten som måste beivras på ett betydligt hårdare sätt än vad som sker idag.

En majoritet i riksdagen gav regeringen så sent som i våras i uppdrag att återkomma med ett antal straffskärpningar. Bland annat vill de även införa en ny brottsrubricering, inbrottsstöld, som stadgar att minimistraff för inbrott bör vara minst ett års fängelse. Det är ett steg i rätt riktning. Nu är det upp till den så kallade samarbetsregeringen att se till att det också blir verklighet. Vi väntar med spänning.

Lagar ska inte ändras i all hast utifrån enstaka händelser utan de ska förändras i lugn och ro och på ett rättsäkert sätt för annars blir det godtyckligt. Gör en grundlig översyn av straffskalorna och se till att dessa inte strider mot det allmänna rättsmedvetandet.

Först då får vi en rättspolitik värd namnet.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.