30 okt 2015 04:00

30 okt 2015 04:00

Bränder är inget politiskt debattinlägg

FLEMMING MOURITSEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Jag har hittills inte skrivit någonting om flyktingströmmarna som man ser om på tv och läser om i tidningarna. Det beror inte på att jag struntar i frågan utan istället på att jag inte vet tillräckligt och därför håller min trut stängd. Jag tror dessutom att debatten skulle må bra av om ett antal människor följde mitt exempel och höll munnen stängd och fingrarna borta från tangentbordet istället för att prata om sådant de inte vet något om eller att sprida vidare rykten som de inte har någon aning om huruvida de är sanna eller inte.

Men det är klart att man oroar sig. Frågorna hopar sig: Klarar vi ekonomiskt av att ta emot så många som sägs komma? Och klarar vi i så fall rent praktiskt av att ge alla dessa människor ett mottagande som är vettigt? Hjälper vi rätt personer? Gör vi överhuvudtaget rätt eller fel?

Jag har ingen aning och får hoppas att organisationerna som hanterar frågorna kan sin sak och att politikerna vi (nästan) har valt fattar vettiga beslut.

Det jag däremot känner mig säker på är att om man tycker att vårt flyktingmottagande är fel så är det otroligt korkat att attackera de människor som kommer hit i sin nöd och ber om vår hjälp. Istället får man rösta eller försöka påverka de politiker som fattar besluten, eller själv gå in i politiken och försöka påverka inifrån. Det är så vår demokrati är tänkt att fungera. Att bränna ner flyktingförläggningar är bara kriminellt och kan aldrig ses som ett politiskt debattinlägg.

En sak som får mig att må rätt illa är den bransch som har vuxit fram där det gäller att sko sig på flyktingarna. Alla företag som tar rejält betalt för att ordna (ofta tveksamma) boenden åt de nyanlända. I och för sig handlar fri företagsamhet till stor del om att fånga tillfället i flykten och göra sig en förtjänst, ju större dess bättre. Men vad fasen! I min naivitet inbillar jag mig att även företagare borde kunna lägga band på sig och inte utnyttja situationen fullt ut när folk är i nöd. Men så kan det tydligen inte fungera.

Jag såg häromdagen ett inslag på tv med Bert Karlsson som driver flest flyktingförläggningar av alla. Han lade skulden för att hans företag tjänar väldigt mycket pengar på myndigheternas klantiga upphandling, själv kunde han inte göra på annat sätt (sa han).

Jag finner hela grejen lite märklig då hans och Ians parti Ny Demokrati på nittiotalet (med rätt eller orätt) blev en symbol för främlingsfientligheten i Sverige. Och nu tjänar Bert grova pengar på dagens flyktingvåg.

Men återigen kan jag egentligen för lite om omständigheterna för att yttra mig, så jag avslutar med en förhoppning om att orsakerna till flyktingströmmarna snart upphör så att förhållandena för människorna i de drabbade länderna kan normaliseras igen. Men jag är väl naiv som vanligt.

Hiss: Alla volontärer som ställer upp och hjälper människor i nöd.

Diss: De EU-länder som borde hjälpa till att avlasta länderna som tar emot många flyktingar men som snarare väljer att stänga gränserna.

Jag har hittills inte skrivit någonting om flyktingströmmarna som man ser om på tv och läser om i tidningarna. Det beror inte på att jag struntar i frågan utan istället på att jag inte vet tillräckligt och därför håller min trut stängd. Jag tror dessutom att debatten skulle må bra av om ett antal människor följde mitt exempel och höll munnen stängd och fingrarna borta från tangentbordet istället för att prata om sådant de inte vet något om eller att sprida vidare rykten som de inte har någon aning om huruvida de är sanna eller inte.

Men det är klart att man oroar sig. Frågorna hopar sig: Klarar vi ekonomiskt av att ta emot så många som sägs komma? Och klarar vi i så fall rent praktiskt av att ge alla dessa människor ett mottagande som är vettigt? Hjälper vi rätt personer? Gör vi överhuvudtaget rätt eller fel?

Jag har ingen aning och får hoppas att organisationerna som hanterar frågorna kan sin sak och att politikerna vi (nästan) har valt fattar vettiga beslut.

Det jag däremot känner mig säker på är att om man tycker att vårt flyktingmottagande är fel så är det otroligt korkat att attackera de människor som kommer hit i sin nöd och ber om vår hjälp. Istället får man rösta eller försöka påverka de politiker som fattar besluten, eller själv gå in i politiken och försöka påverka inifrån. Det är så vår demokrati är tänkt att fungera. Att bränna ner flyktingförläggningar är bara kriminellt och kan aldrig ses som ett politiskt debattinlägg.

En sak som får mig att må rätt illa är den bransch som har vuxit fram där det gäller att sko sig på flyktingarna. Alla företag som tar rejält betalt för att ordna (ofta tveksamma) boenden åt de nyanlända. I och för sig handlar fri företagsamhet till stor del om att fånga tillfället i flykten och göra sig en förtjänst, ju större dess bättre. Men vad fasen! I min naivitet inbillar jag mig att även företagare borde kunna lägga band på sig och inte utnyttja situationen fullt ut när folk är i nöd. Men så kan det tydligen inte fungera.

Jag såg häromdagen ett inslag på tv med Bert Karlsson som driver flest flyktingförläggningar av alla. Han lade skulden för att hans företag tjänar väldigt mycket pengar på myndigheternas klantiga upphandling, själv kunde han inte göra på annat sätt (sa han).

Jag finner hela grejen lite märklig då hans och Ians parti Ny Demokrati på nittiotalet (med rätt eller orätt) blev en symbol för främlingsfientligheten i Sverige. Och nu tjänar Bert grova pengar på dagens flyktingvåg.

Men återigen kan jag egentligen för lite om omständigheterna för att yttra mig, så jag avslutar med en förhoppning om att orsakerna till flyktingströmmarna snart upphör så att förhållandena för människorna i de drabbade länderna kan normaliseras igen. Men jag är väl naiv som vanligt.

Hiss: Alla volontärer som ställer upp och hjälper människor i nöd.

Diss: De EU-länder som borde hjälpa till att avlasta länderna som tar emot många flyktingar men som snarare väljer att stänga gränserna.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.