03 nov 2015 04:00

03 nov 2015 04:00

Äntligen föll alla bitar på plats

ANNA LEIJON

En hektisk dag var till ända. Det kändes som om vi åkt runt i olika transportmedel hela dagen. Tunnelbana, buss, spårvagn, taxi och tåg. Vi hade stressat än hit och än dit för att hinna med allting som stod på vår pressade planering. Ändå kändes det som om vi inte fått något gjort. I ärlighetens namn minns jag knappt var vi hade varit. Men nu var vi i alla fall färdiga och skulle bara ta oss tillbaka till våra respektive hem. Vi befann oss på det sista tåget innan vi skulle skiljas åt och var och en åka vidare med sitt eget tåg. Vi var båda trötta där vi stod bredvid varandra precis innanför tågets dörrar i väntan på att de skulle öppnas. Våra tunga ryggsäckar från dagens resa tryckte ner våra axlar och gjorde våra bylsiga höstjackor ännu varmare. När dörrarna öppnades visste vi att det skulle bli ännu en kamp mot klockan för att hinna med de anslutande tågen. Så vilket avsked vi än skulle välja så var det tvunget att ske fort.

Och helt plötsligt hände det. Helt plötsligt slog alla mina förhoppningar in på en och samma gång. Helt plötsligt omfamnade han mig i sina långa och starka armar, lyfte upp mig och snurrade runt med mig som i värsta romantiska filmen. Allting kröntes av att han pressade sina läppar mot mina och vi möttes i en lång och innerlig kyss. Min enda känsla var äntligen. Det var ju det här jag hade velat med min allra bästa vän i flera år. Äntligen kände han samma sak. Värmen från hans famn, styrkan från hans armar och läpparnas kärleksbevis, äntligen föll alla bitar på plats. För mig kunde inte livet bli mer fullkomligt och komplett. Jag önskade att ögonblicket aldrig skulle ta slut.

Men plötsligt öppnades dörrarna. Utan reflektion var vi båda tvungna att hastigt rusa åt var sitt håll.

Nästa morgon vaknade jag hemma i min säng och var gladare än på länge. Äntligen hade det blivit som jag drömt om så länge. Nu behövde jag inte kämpa eller hålla något tillbaka längre. Nu kände han som jag och vi kunde vara tillsammans för alltid. Facebook-statusen kunde uppdateras och alla skulle se att jag lyckats fånga världens bästa kille någonsin. Men från den knöliga kudden började en obehaglig känsla sprida sig. Inte var väl jag ute och åkte tåg i går? Inte lämnade jag väl lägenheten i går kväll? Jag hade väl ännu en trist kväll framför... Jag insåg att jag återigen befunnit mig i drömmarnas land.

Hiss: Leo DiCaprio i The great Gatsby

Diss: Att hissbygget hemma är två veckor försenat.

En hektisk dag var till ända. Det kändes som om vi åkt runt i olika transportmedel hela dagen. Tunnelbana, buss, spårvagn, taxi och tåg. Vi hade stressat än hit och än dit för att hinna med allting som stod på vår pressade planering. Ändå kändes det som om vi inte fått något gjort. I ärlighetens namn minns jag knappt var vi hade varit. Men nu var vi i alla fall färdiga och skulle bara ta oss tillbaka till våra respektive hem. Vi befann oss på det sista tåget innan vi skulle skiljas åt och var och en åka vidare med sitt eget tåg. Vi var båda trötta där vi stod bredvid varandra precis innanför tågets dörrar i väntan på att de skulle öppnas. Våra tunga ryggsäckar från dagens resa tryckte ner våra axlar och gjorde våra bylsiga höstjackor ännu varmare. När dörrarna öppnades visste vi att det skulle bli ännu en kamp mot klockan för att hinna med de anslutande tågen. Så vilket avsked vi än skulle välja så var det tvunget att ske fort.

Och helt plötsligt hände det. Helt plötsligt slog alla mina förhoppningar in på en och samma gång. Helt plötsligt omfamnade han mig i sina långa och starka armar, lyfte upp mig och snurrade runt med mig som i värsta romantiska filmen. Allting kröntes av att han pressade sina läppar mot mina och vi möttes i en lång och innerlig kyss. Min enda känsla var äntligen. Det var ju det här jag hade velat med min allra bästa vän i flera år. Äntligen kände han samma sak. Värmen från hans famn, styrkan från hans armar och läpparnas kärleksbevis, äntligen föll alla bitar på plats. För mig kunde inte livet bli mer fullkomligt och komplett. Jag önskade att ögonblicket aldrig skulle ta slut.

Men plötsligt öppnades dörrarna. Utan reflektion var vi båda tvungna att hastigt rusa åt var sitt håll.

Nästa morgon vaknade jag hemma i min säng och var gladare än på länge. Äntligen hade det blivit som jag drömt om så länge. Nu behövde jag inte kämpa eller hålla något tillbaka längre. Nu kände han som jag och vi kunde vara tillsammans för alltid. Facebook-statusen kunde uppdateras och alla skulle se att jag lyckats fånga världens bästa kille någonsin. Men från den knöliga kudden började en obehaglig känsla sprida sig. Inte var väl jag ute och åkte tåg i går? Inte lämnade jag väl lägenheten i går kväll? Jag hade väl ännu en trist kväll framför... Jag insåg att jag återigen befunnit mig i drömmarnas land.

Hiss: Leo DiCaprio i The great Gatsby

Diss: Att hissbygget hemma är två veckor försenat.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.