05 nov 2015 04:00

05 nov 2015 04:00

När verkligheten är en annan

LINUS HELLMAN

Thailand är ett populärt resmål för turister, inte minst för oss i Sverige då flera hundra tusen svenskar årligen reser dit. Det är ett vackert land som erbjuder sol och värme men bortom alla paradisstränder reser sig också en brutal militärdiktatur med en närmast gudomlig kungamakt som dess beskyddare.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Häromdagen läste jag frilansjournalisten Mattias Skölds nyutgivna bok Äntligen diktatur som lanseras som en reportagebok om det riktiga Thailand och den är verkligen tankeväckande. Det är en rykande aktuell bok som tjänar till eftertanke.

Den allmänna bilden av Thailand är motsägelsefull men att landet långtifrån är någon demokrati av västerländskt snitt visste jag sedan tidigare. För knappt tio år sedan besökte jag till och med landet. Läget i Thailand är inte något som framgår särskilt tydligt eller uppmärksammas i någon större utsträckning i media.

Thailand har blivit något av ett favoritresmål för svenskar. Sol, värme och paradisstränder lockar föga förvånande turister men det står samtidigt i bjärt kontrast mot den dagliga verkligheten för thailändarna. Statskupper, militärdiktaturer och ett helgonförklarande av kungamakten är andra inslag som präglar landet.

Thailand har en lång historia av politisk oro, inte minst under det förra seklet. Sedan Thailand avskaffade den absoluta monarkin 1932 har tolv statskupper ägt rum och landet har lytt under 18 olika konstitutioner. Någon fungerande demokrati har det aldrig varit tal om. Så sent som i maj förra året genomfördes ännu en militärkupp i landet. Det var åtta år efter den senaste.

Sedan 2014 styrs Thailand av militären som är en stor maktfaktor i landet. Ledaren är befälhavaren Prayuth Chan-Ocha som styr i närmast symbios med kungahuset. Det är i realiteten inte möjligt att kritisera monarkin utan att riskera omfattande repressalier och övergrepp. Idoldyrkan inför kungamakten är av gudomlig karaktär och för tankarna flera hundra år tillbaka i tiden. Thailand är dessutom ett splittrat land mellan olika regioner, mellan stad och landsbygd och mellan rödskjortor mot gulskjortor.

Det finns all anledning till oss alla att ompröva bilden av Thailand i stället för att som så ofta hemfalla åt ett romantiserande över ett land och en verklighet som i själva verket är komplex.

I vårens partiledardebatt i Svts Agenda var endast en av åtta partiledare benägen att karaktärisera Thailand som en diktatur. Det var bara ex-kommunisten Jonas Sjöstedt som tog ordet i sin mun medan övriga valde att tiga. Debatten skedde i skuggan av att Saudiavtalet, det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien, hade sagts upp och mot bakgrund av att militären gripit makten i Thailand nästan exakt ett år tidigare.

Thailand är bara en av många tvivelaktiga stater som vi samarbetar med, även militärt då vi har sålt stridsflygplan, Jas Gripen, till landet. Politikernas svar eller oförmåga att karaktärisera länder visar på dilemmat när ekonomiska frågor står i centrum. Men det är ju inget nytt och den debatten lär fortsätta.

Det thailändska folkets öde och vardag med godtyckliga frihetsberövanden, beskuren yttrandefrihet och hot om våld är något som borde beröra oss alla.

Det hela får mig att relatera till den dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldts klassiska formulering i ett replikskifte med den gamle kommunistledaren Lars Werner.

”En katt är tydligen inte alltid en katt ... Det finns tydligen både bra och dåliga kapitalister”.

För att travestera honom.

En diktatur är tydligen inte alltid en diktatur. Det finns tydligen både bra och dåliga diktaturer.

Det är ett närmast Orwellskt synsätt men alldeles oavsett förblir Thailand en militärdiktatur trots alla försök till nyspråk.

När allt kommer omkring är väl ändå en spade en spade?

Häromdagen läste jag frilansjournalisten Mattias Skölds nyutgivna bok Äntligen diktatur som lanseras som en reportagebok om det riktiga Thailand och den är verkligen tankeväckande. Det är en rykande aktuell bok som tjänar till eftertanke.

Den allmänna bilden av Thailand är motsägelsefull men att landet långtifrån är någon demokrati av västerländskt snitt visste jag sedan tidigare. För knappt tio år sedan besökte jag till och med landet. Läget i Thailand är inte något som framgår särskilt tydligt eller uppmärksammas i någon större utsträckning i media.

Thailand har blivit något av ett favoritresmål för svenskar. Sol, värme och paradisstränder lockar föga förvånande turister men det står samtidigt i bjärt kontrast mot den dagliga verkligheten för thailändarna. Statskupper, militärdiktaturer och ett helgonförklarande av kungamakten är andra inslag som präglar landet.

Thailand har en lång historia av politisk oro, inte minst under det förra seklet. Sedan Thailand avskaffade den absoluta monarkin 1932 har tolv statskupper ägt rum och landet har lytt under 18 olika konstitutioner. Någon fungerande demokrati har det aldrig varit tal om. Så sent som i maj förra året genomfördes ännu en militärkupp i landet. Det var åtta år efter den senaste.

Sedan 2014 styrs Thailand av militären som är en stor maktfaktor i landet. Ledaren är befälhavaren Prayuth Chan-Ocha som styr i närmast symbios med kungahuset. Det är i realiteten inte möjligt att kritisera monarkin utan att riskera omfattande repressalier och övergrepp. Idoldyrkan inför kungamakten är av gudomlig karaktär och för tankarna flera hundra år tillbaka i tiden. Thailand är dessutom ett splittrat land mellan olika regioner, mellan stad och landsbygd och mellan rödskjortor mot gulskjortor.

Det finns all anledning till oss alla att ompröva bilden av Thailand i stället för att som så ofta hemfalla åt ett romantiserande över ett land och en verklighet som i själva verket är komplex.

I vårens partiledardebatt i Svts Agenda var endast en av åtta partiledare benägen att karaktärisera Thailand som en diktatur. Det var bara ex-kommunisten Jonas Sjöstedt som tog ordet i sin mun medan övriga valde att tiga. Debatten skedde i skuggan av att Saudiavtalet, det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien, hade sagts upp och mot bakgrund av att militären gripit makten i Thailand nästan exakt ett år tidigare.

Thailand är bara en av många tvivelaktiga stater som vi samarbetar med, även militärt då vi har sålt stridsflygplan, Jas Gripen, till landet. Politikernas svar eller oförmåga att karaktärisera länder visar på dilemmat när ekonomiska frågor står i centrum. Men det är ju inget nytt och den debatten lär fortsätta.

Det thailändska folkets öde och vardag med godtyckliga frihetsberövanden, beskuren yttrandefrihet och hot om våld är något som borde beröra oss alla.

Det hela får mig att relatera till den dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldts klassiska formulering i ett replikskifte med den gamle kommunistledaren Lars Werner.

”En katt är tydligen inte alltid en katt ... Det finns tydligen både bra och dåliga kapitalister”.

För att travestera honom.

En diktatur är tydligen inte alltid en diktatur. Det finns tydligen både bra och dåliga diktaturer.

Det är ett närmast Orwellskt synsätt men alldeles oavsett förblir Thailand en militärdiktatur trots alla försök till nyspråk.

När allt kommer omkring är väl ändå en spade en spade?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.