09 nov 2015 05:00

09 nov 2015 05:00

När fåfängan slog till

PETRA LUNDGREN

Jag vet inte vem som bestämt att det är snyggare att ha vita tänder än, tja låt oss kalla dem gula för enkelhetens skull. Det är inte jag i alla fall.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Men nu tycks även jag ha sällat mig till skaran som vill ha vita tänder.

Rätt så nyss var jag hos tandläkaren för att undersöka mina tänder som jag gör i oktober vartannat år. Jag hade inga hål, det har jag aldrig haft (om man inte räknar en mjölktand men den har jag tappat för längesedan så den räknar i alla fall inte jag).

Däremot dras jag med en framtand som inte är min. Min egen förlorade jag under akrobatiska konster när jag var 17. När jag fick denna krona så var mina andra tänder vitare. Nu har de gulnat en smula.

När jag ändå var hos tandis så bestämde jag mig för att bleka tänderna. Det kan låta spontant, men det var det egentligen inte eftersom jag tänkt på det av och till sedan förra besöket. Min falska framtand börjar bli till åren och behöver snart bytas ut. Att skaffa en ny tand som är halvgul känns liksom inte aktuellt.

Det visade sig att tandis hade tid direkt så det var bara att sätta sig i tandläkarstolen igen, gapa stort och göra tandavtryck för att gjuta skenor.

– Vad duktig du är, sa tandsköterskan när hon gjorde avtryck på underkäken.

Sedan var det dags för överkäken och till en början gick det bra. Sedan kändes det som om den där metallgrejen och massan började växa i munnen och jag ville inget hellre än att spotta ut det. På stört!

– Andas genom näsan, sa tandsköterskan och då kom jag förstås inte ihåg hur man gjorde det utan fortsatte att andas genom munnen vilket inte gjorde det lättare.

Men jag överlevde och en dag när mina jobbtider stämde med tandis öppettider så gick jag dit för att lösa ut skenor, sprutor med blekmedel och en tandkräm.

Jag fick en snabbkurs i den ädla konsten om hur man bleker sina tänder hemma. På natten. Och det tar flera nätter, eftersom man helst ska bleka en käke i taget och eftersom man förmodligen måste bleka flera gånger.

– Du ska ha skenan i åtta timmar, sa tandsköterskan.

– Kan man inte göra det en dag när man är ledig, sa jag.

– Du kan inte äta när du har skenan i, sa hon.

– Just det, äta kanske man vill, sa jag.

Sedan gick jag hem och lät sakerna ligga till sig i en vecka. Därefter skred jag till verket och började bleka överkäken. Efter första natten syntes ingenting. Inför andra natten tog jag mer blekmedel och då blev det en liten vit fläck på en tand. Efter tredje natten såg jag faktiskt lite mer resultat. Där är jag nu, när jag skriver det här. Hur det blir i slutändan återstår att se. Det jag vet är att jag inte vill ha så vita tänder så att de lyser i mörkret.

Hiss

Smoothie med spenat i, det trodde jag ju aldrig att jag skulle tycka om.

Diss

Folk som står för nära en dörr utomhus och röker.

Men nu tycks även jag ha sällat mig till skaran som vill ha vita tänder.

Rätt så nyss var jag hos tandläkaren för att undersöka mina tänder som jag gör i oktober vartannat år. Jag hade inga hål, det har jag aldrig haft (om man inte räknar en mjölktand men den har jag tappat för längesedan så den räknar i alla fall inte jag).

Däremot dras jag med en framtand som inte är min. Min egen förlorade jag under akrobatiska konster när jag var 17. När jag fick denna krona så var mina andra tänder vitare. Nu har de gulnat en smula.

När jag ändå var hos tandis så bestämde jag mig för att bleka tänderna. Det kan låta spontant, men det var det egentligen inte eftersom jag tänkt på det av och till sedan förra besöket. Min falska framtand börjar bli till åren och behöver snart bytas ut. Att skaffa en ny tand som är halvgul känns liksom inte aktuellt.

Det visade sig att tandis hade tid direkt så det var bara att sätta sig i tandläkarstolen igen, gapa stort och göra tandavtryck för att gjuta skenor.

– Vad duktig du är, sa tandsköterskan när hon gjorde avtryck på underkäken.

Sedan var det dags för överkäken och till en början gick det bra. Sedan kändes det som om den där metallgrejen och massan började växa i munnen och jag ville inget hellre än att spotta ut det. På stört!

– Andas genom näsan, sa tandsköterskan och då kom jag förstås inte ihåg hur man gjorde det utan fortsatte att andas genom munnen vilket inte gjorde det lättare.

Men jag överlevde och en dag när mina jobbtider stämde med tandis öppettider så gick jag dit för att lösa ut skenor, sprutor med blekmedel och en tandkräm.

Jag fick en snabbkurs i den ädla konsten om hur man bleker sina tänder hemma. På natten. Och det tar flera nätter, eftersom man helst ska bleka en käke i taget och eftersom man förmodligen måste bleka flera gånger.

– Du ska ha skenan i åtta timmar, sa tandsköterskan.

– Kan man inte göra det en dag när man är ledig, sa jag.

– Du kan inte äta när du har skenan i, sa hon.

– Just det, äta kanske man vill, sa jag.

Sedan gick jag hem och lät sakerna ligga till sig i en vecka. Därefter skred jag till verket och började bleka överkäken. Efter första natten syntes ingenting. Inför andra natten tog jag mer blekmedel och då blev det en liten vit fläck på en tand. Efter tredje natten såg jag faktiskt lite mer resultat. Där är jag nu, när jag skriver det här. Hur det blir i slutändan återstår att se. Det jag vet är att jag inte vill ha så vita tänder så att de lyser i mörkret.

Hiss

Smoothie med spenat i, det trodde jag ju aldrig att jag skulle tycka om.

Diss

Folk som står för nära en dörr utomhus och röker.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.