19 nov 2015 04:00

19 nov 2015 04:00

När det handlar om egenmakt

KRÖNIKOR: LINUS HELLMAN

Alla vet att det där med individuell frihet kontra tvång genom lagstiftning är en helt omöjlig kombination. Därför var förra veckans riksdagsbeslut om en så kallad tredje pappmånad i föräldraförsäkringen ett nederlag för alla de som tror på valfrihet och inte på att klåfingriga politiker ska detaljreglera enskilda familjers vardagsliv.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

I onsdags i förra veckan klubbades regeringens proposition om en förändring av föräldraförsäkringen i riksdagen efter att Stefan Löfvens svaga rödgröna minoritetsregering som vanligt fått stöd av sin trogna allierade i Vänsterpartiet men också av Folkpartiet i denna fråga.

Med sju rösters marginal röstade riksdagen för att ytterligare en månad inom föräldrapenningen ska reserveras för vardera föräldern. Det betyder att antalet dagar med föräldrapenning som är reserverade för en förälder och inte kan avstås till den andra föräldern, ökar från 60 till 90 dagar.

Ytterst handlar den här frågan om makt, om större makt för staten kontra mindre egenmakt. Det handlar om vem som ska bestämma över omsorgen för barnen. Familjen eller staten?

 

Det ska naturligtvis vara upp till föräldrarna själva att bestämma hur de får ihop sitt livspussel på allra bästa sätt. Politiker är inte bättre lämpade än barnfamiljer att bestämma om sitt vardagsliv. Försäkringen är knuten till barnen för att föräldrarna ska ta hand om dem och vem vore bäst på att avgöra hur det ska gå till om inte de som har satt barnen till världen. Vet inte föräldrar sitt eget bästa?

Förändringarna av föräldraförsäkringen, som träder ikraft efter årsskiftet, har inte något stöd bland väljarna. Det finns ett motstånd mot att minska handlingsutrymmet för familjerna. Det visar opinionsundersökningarna som görs i den här frågan.

För Socialdemokraterna och deras vänner på vänsterkanten var det här bara ett första steg. I våras bestämde S-kongressen, låt vara att Stefan Löfven efteråt lät föga förtjust över beslutet, att de vill se en helt kvoterad föräldraförsäkring. Statsministern var måttligt road efteråt över S-linjen men tröstade sig snabbt med att det var ett långsiktigt mål.

 

Det har gått sådär för Löfvens regering så här långt men förändringarna av föräldraförsäkringen utgör en av få framgångar som den har lyckats uppnå efter drygt ett år i regeringsställning sedan hans första budget förkastades av riksdagen. Årets budget ser ut att gå igenom trots att decemberöverenskommelsen, som gav regeringens ekonomiska politik skydd genom riksdagen, har fallit och därmed kommer ytterligare förändringar att realiseras efter årsskiftet.

Frågan är vilket som blir nästa område där regeringen vill gå in och detaljstyra och där det enda parti som även till namnet kallar sig liberalt, Folkpartiet, i riksdagen väljer att sluta upp för minskad valfrihet?

 

Kvoteringshotet fortsätter att sväva över familjerna när det gäller föräldraförsäkringen men var förvissad om att det här inte var det sista området där regeringen vill lagstifta över människors liv. Det finns en massa andra socialförsäkringar att ta sig an med samma regleringsiver som hittills har uppvisats.

Men även politiken har ju sina begränsningar.

Jag läste häromdagen Karin Henrikssons utmärkta biografi, ”Reagan, En kontroversiell ikon”, över den amerikanske presidenten Ronald Reagan, de facto den första utkomna på svenska, och när det kommer till föräldraförsäkringen går det att applicera ett uttryck som Reagan myntade i sitt första installationstal 1981.

”Staten är inte lösningen på vårt problem, staten är problemet”.

Carl Bildt har uttryckt det på ett liknande sätt i svensk tappning i sin regeringsförklaring 1991.

”En politik som ser statsmaktens ansvar lika klart som den ser statsmaktens gränser”.

Eller också går det att kort och gott uttrycka:

Mer eller mindre frihet åt människor.

I onsdags i förra veckan klubbades regeringens proposition om en förändring av föräldraförsäkringen i riksdagen efter att Stefan Löfvens svaga rödgröna minoritetsregering som vanligt fått stöd av sin trogna allierade i Vänsterpartiet men också av Folkpartiet i denna fråga.

Med sju rösters marginal röstade riksdagen för att ytterligare en månad inom föräldrapenningen ska reserveras för vardera föräldern. Det betyder att antalet dagar med föräldrapenning som är reserverade för en förälder och inte kan avstås till den andra föräldern, ökar från 60 till 90 dagar.

Ytterst handlar den här frågan om makt, om större makt för staten kontra mindre egenmakt. Det handlar om vem som ska bestämma över omsorgen för barnen. Familjen eller staten?

 

Det ska naturligtvis vara upp till föräldrarna själva att bestämma hur de får ihop sitt livspussel på allra bästa sätt. Politiker är inte bättre lämpade än barnfamiljer att bestämma om sitt vardagsliv. Försäkringen är knuten till barnen för att föräldrarna ska ta hand om dem och vem vore bäst på att avgöra hur det ska gå till om inte de som har satt barnen till världen. Vet inte föräldrar sitt eget bästa?

Förändringarna av föräldraförsäkringen, som träder ikraft efter årsskiftet, har inte något stöd bland väljarna. Det finns ett motstånd mot att minska handlingsutrymmet för familjerna. Det visar opinionsundersökningarna som görs i den här frågan.

För Socialdemokraterna och deras vänner på vänsterkanten var det här bara ett första steg. I våras bestämde S-kongressen, låt vara att Stefan Löfven efteråt lät föga förtjust över beslutet, att de vill se en helt kvoterad föräldraförsäkring. Statsministern var måttligt road efteråt över S-linjen men tröstade sig snabbt med att det var ett långsiktigt mål.

 

Det har gått sådär för Löfvens regering så här långt men förändringarna av föräldraförsäkringen utgör en av få framgångar som den har lyckats uppnå efter drygt ett år i regeringsställning sedan hans första budget förkastades av riksdagen. Årets budget ser ut att gå igenom trots att decemberöverenskommelsen, som gav regeringens ekonomiska politik skydd genom riksdagen, har fallit och därmed kommer ytterligare förändringar att realiseras efter årsskiftet.

Frågan är vilket som blir nästa område där regeringen vill gå in och detaljstyra och där det enda parti som även till namnet kallar sig liberalt, Folkpartiet, i riksdagen väljer att sluta upp för minskad valfrihet?

 

Kvoteringshotet fortsätter att sväva över familjerna när det gäller föräldraförsäkringen men var förvissad om att det här inte var det sista området där regeringen vill lagstifta över människors liv. Det finns en massa andra socialförsäkringar att ta sig an med samma regleringsiver som hittills har uppvisats.

Men även politiken har ju sina begränsningar.

Jag läste häromdagen Karin Henrikssons utmärkta biografi, ”Reagan, En kontroversiell ikon”, över den amerikanske presidenten Ronald Reagan, de facto den första utkomna på svenska, och när det kommer till föräldraförsäkringen går det att applicera ett uttryck som Reagan myntade i sitt första installationstal 1981.

”Staten är inte lösningen på vårt problem, staten är problemet”.

Carl Bildt har uttryckt det på ett liknande sätt i svensk tappning i sin regeringsförklaring 1991.

”En politik som ser statsmaktens ansvar lika klart som den ser statsmaktens gränser”.

Eller också går det att kort och gott uttrycka:

Mer eller mindre frihet åt människor.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.