20 nov 2015 04:00

20 nov 2015 04:00

Våga säga nej till förändringar

KRÖNIKA: FLEMMING MOURITSEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Med stigande ålder har jag märkt att jag förändras till att bli allt mer negativ till alla förändringar och det är väl inget konstigt med det. Det är ju en förändring som man har hört talas om sedan barnsben. Men ändå retar det mig, förändringar alltså.

Som häromdagen när jag gick in på djuraffären för att köpa det torrfoder för ungkatter som vi köpt sedan vi fick de båda nya vildbasarna. Jag stod och glodde en stund i hyllan där påsarna brukat stå men såg inte det jag ville ha. Förrän efter en stund när jag insåg att man bytt utseende på påsen.

Varför då?

När jag nu lärt mig var varan står och hur den ser ut, vad finns det då för vinning i att förvirra mig med en ny design på förpackningen när jag nu ändå är nöjd med innehållet. Det är som när en butik får nya ägare. Då skall man genast sätta igång med att göra om butiken och sätta sin egen prägel på den och blir i samma veva av med förändringsobenägna kunder som mig. Nu var det nästan så jag köpte en annan sorts kattmat istället av ren protest. Men det skulle ju i sig innebära en förändring så därav blev intet.

 

En annan sak som stör mig är varför vi måste ändra färgpalett på våra kläder nu, bara för att det blir höst och vinter. De glada ljusa färgerna skall ersättas av dova murriga eller svarta nyanser.

Varför då?

Jag har en ljusbeige sommarjacka som jag har så länge temperaturen tillåter det och den stör sig folk på.

– Men har du en sommarjacka på dig? säger de och antyder att jag borde ha en mörk jacka för att passa in. Men så länge det räcker med att ta på en tröja under jackan för att hålla värmen så har jag ta mig tusan vilken jacka jag vill på mig.

Dessutom syns jag.

 

Jag kom i veckan körande från KSS förbi Ulveket. Det var kväll och regndis så jag var lite vaksammare än vanligt. Men lika förbaskat höll jag på att missa en man som kom gående längs vägen. Han hade mörka byxor, mörk jacka och svart mössa på sig och om hans mörka skor inte hade varit utrustade med några reflekterande linjer så hade jag aldrig sett honom innan jag var ända inpå. Och det är totalt livsfarligt eftersom det inte finns någon vägren att tala om där.

Mig och min ljusa jacka hade man sett.

Alltså kräver förändringen till vinterkläder dessutom att man ser till att ha reflexer på sig och kommer ihåg att få fram dem. Mer förändring.

Men, men, det är bara att acceptera att vi är inne i den mörka, kalla delen av året och får leva med det tills vårsolen börjar lysa på oss igen. Och se där! Då kommer äntligen en förändring som jag gillar.

 

Hiss: Kattsand av bra kvalitet, fast inte när någon krafsat ut det över hela golvet.

 

Diss: Bullerstaketet längs Vadsboleden. Möter man en bil i mörkret så ser det ut som tvåhundra stycken och man blir både bländad och förvirrad.

Med stigande ålder har jag märkt att jag förändras till att bli allt mer negativ till alla förändringar och det är väl inget konstigt med det. Det är ju en förändring som man har hört talas om sedan barnsben. Men ändå retar det mig, förändringar alltså.

Som häromdagen när jag gick in på djuraffären för att köpa det torrfoder för ungkatter som vi köpt sedan vi fick de båda nya vildbasarna. Jag stod och glodde en stund i hyllan där påsarna brukat stå men såg inte det jag ville ha. Förrän efter en stund när jag insåg att man bytt utseende på påsen.

Varför då?

När jag nu lärt mig var varan står och hur den ser ut, vad finns det då för vinning i att förvirra mig med en ny design på förpackningen när jag nu ändå är nöjd med innehållet. Det är som när en butik får nya ägare. Då skall man genast sätta igång med att göra om butiken och sätta sin egen prägel på den och blir i samma veva av med förändringsobenägna kunder som mig. Nu var det nästan så jag köpte en annan sorts kattmat istället av ren protest. Men det skulle ju i sig innebära en förändring så därav blev intet.

 

En annan sak som stör mig är varför vi måste ändra färgpalett på våra kläder nu, bara för att det blir höst och vinter. De glada ljusa färgerna skall ersättas av dova murriga eller svarta nyanser.

Varför då?

Jag har en ljusbeige sommarjacka som jag har så länge temperaturen tillåter det och den stör sig folk på.

– Men har du en sommarjacka på dig? säger de och antyder att jag borde ha en mörk jacka för att passa in. Men så länge det räcker med att ta på en tröja under jackan för att hålla värmen så har jag ta mig tusan vilken jacka jag vill på mig.

Dessutom syns jag.

 

Jag kom i veckan körande från KSS förbi Ulveket. Det var kväll och regndis så jag var lite vaksammare än vanligt. Men lika förbaskat höll jag på att missa en man som kom gående längs vägen. Han hade mörka byxor, mörk jacka och svart mössa på sig och om hans mörka skor inte hade varit utrustade med några reflekterande linjer så hade jag aldrig sett honom innan jag var ända inpå. Och det är totalt livsfarligt eftersom det inte finns någon vägren att tala om där.

Mig och min ljusa jacka hade man sett.

Alltså kräver förändringen till vinterkläder dessutom att man ser till att ha reflexer på sig och kommer ihåg att få fram dem. Mer förändring.

Men, men, det är bara att acceptera att vi är inne i den mörka, kalla delen av året och får leva med det tills vårsolen börjar lysa på oss igen. Och se där! Då kommer äntligen en förändring som jag gillar.

 

Hiss: Kattsand av bra kvalitet, fast inte när någon krafsat ut det över hela golvet.

 

Diss: Bullerstaketet längs Vadsboleden. Möter man en bil i mörkret så ser det ut som tvåhundra stycken och man blir både bländad och förvirrad.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.