30 nov 2015 04:00

30 nov 2015 04:00

Julen kommer bara till den som låtsas

LINDA VAN LITH

Första adventsljuset är tänt och julen står för dörren, eller gör den verkligen det?

Jag kommer ihåg när jag var liten, pirret i magen som började ungefär vid den här tiden varje år. Allt var så verkligt, julen var så julig och diverse prydnadssaker tog över vårat annars ganska opyntade hem. Varje liten figur hade hängt med länge och skapat sig sin egen lilla historia. Favoriten var en kyrka, omringad av en stor is. Där åkte små plastbarn skridskor, precis som ett litet dockskåp men som bara gick att leka med för den som gjorde det i smyg. Det var ingen leksak.

Jag kommer ihåg hur jag satt lutad över skolbänken, blickade ut i vintermörkret och tyckte det var helt orimligt att befinna sig i skolan under denna magiska tid.

Lika chockad var jag när det gick upp för mig att det inte alltid snöar på självaste julafton. Hur kunde vädret svika en så viktig dag?

Verkligen tar över allt mer och tillslut infinner sig inte samma självklara känsla, bara för att det börjar närma sig jul blir inte vardagen mer tillfredställande än vanligt. Julen knackar inte längre på utan nu gäller det att göra allt en kan för att locka in den. Helt plötsligt känns det konstigare att vara ledig än att inte vara det. Det är mycket som ska fixas till innan det ens känns lite annorlunda, bara tanken på projektet ”Hitta rätt gran och bogsera hem den från stan utan en kärra” gör mig något orolig. Nej, julen är inte riktigt lika påtaglig som den var när jag var liten.

Men, när granen väl är på plats och allt det där pyntandet och julsångstrallandet väl är i gång då kommer känslorna tillbaka (med förutsättningen att det inte har blivit några större repor i bilens lack vid grantransporten, för har det blivit det så kommer helt klart fokuset att flyttats från paketlack till billack). När dofterna av saffran, pappakaka och glögg sprider sig i värmen från luftvärmepumpen, när mörkret omfamnar huset och nära och kära kommer förbi bara för att det faktiskt finns tid över att göra det då känns det allt lite magiskt igen.

Hiss: Dofterna som blir lite som en tidsmaskin

Diss: En julafton utan snö.

Jag kommer ihåg när jag var liten, pirret i magen som började ungefär vid den här tiden varje år. Allt var så verkligt, julen var så julig och diverse prydnadssaker tog över vårat annars ganska opyntade hem. Varje liten figur hade hängt med länge och skapat sig sin egen lilla historia. Favoriten var en kyrka, omringad av en stor is. Där åkte små plastbarn skridskor, precis som ett litet dockskåp men som bara gick att leka med för den som gjorde det i smyg. Det var ingen leksak.

Jag kommer ihåg hur jag satt lutad över skolbänken, blickade ut i vintermörkret och tyckte det var helt orimligt att befinna sig i skolan under denna magiska tid.

Lika chockad var jag när det gick upp för mig att det inte alltid snöar på självaste julafton. Hur kunde vädret svika en så viktig dag?

Verkligen tar över allt mer och tillslut infinner sig inte samma självklara känsla, bara för att det börjar närma sig jul blir inte vardagen mer tillfredställande än vanligt. Julen knackar inte längre på utan nu gäller det att göra allt en kan för att locka in den. Helt plötsligt känns det konstigare att vara ledig än att inte vara det. Det är mycket som ska fixas till innan det ens känns lite annorlunda, bara tanken på projektet ”Hitta rätt gran och bogsera hem den från stan utan en kärra” gör mig något orolig. Nej, julen är inte riktigt lika påtaglig som den var när jag var liten.

Men, när granen väl är på plats och allt det där pyntandet och julsångstrallandet väl är i gång då kommer känslorna tillbaka (med förutsättningen att det inte har blivit några större repor i bilens lack vid grantransporten, för har det blivit det så kommer helt klart fokuset att flyttats från paketlack till billack). När dofterna av saffran, pappakaka och glögg sprider sig i värmen från luftvärmepumpen, när mörkret omfamnar huset och nära och kära kommer förbi bara för att det faktiskt finns tid över att göra det då känns det allt lite magiskt igen.

Hiss: Dofterna som blir lite som en tidsmaskin

Diss: En julafton utan snö.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.