02 dec 2015 06:00

02 dec 2015 06:00

Utnyttjad som sälskötare

KRÖNIKA: Johanna Beijbom

Här sitter jag i soffan (söndag kväll) och multitaskar. Alltså gör jag lite för många saker samtidigt.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Med datorn i knät skriver jag detta, har tv:n på framför mig där en oerhört upprörd Gunvald Larsson skäller ut en man som förmodligen förtjänar det i kvällens Beck-film. Försöker hänga med så gott det går i handlingen men pratar även samtidigt med en av mina vänner i mobilen. Eftersom händerna är upptagna av tangenterna så har jag lagt luren på axeln och håller huvudet i en sådan där skön nackspärrsposition.

Mitt i allt detta så äter jag lite godis ifrån min påse jag köpte förut när jag var och handlade. Då slår det mig plötsligt att jag alltid stöter på ett problem när det kommer till just godiset. Varför är det alltid samma mindre goda sort som är kvar sist i påsen? Varenda gång är det likadant. Till slut är det bara de där sega och tråkiga briokaramellerna kvar. De bara fastnar i tänderna och är inget som jag direkt njuter av att äta. Så varför köper jag dem? Helt ofattbart.

Diskuterar detta med min vän som fortfarande är kvar i telefonen. Hon har dock inte samma problem och kan inte ge mig något annat klokare råd än att helt enkelt sluta köpa dem. Smart tjej!

Vi fortsätter att prata på om godis och då kommer jag ihåg en grej som min mamma berättat om. I hennes familj är de tre barn. Min mamma, hennes storasyster Annika och deras lillebror Johan. Varje lördag fick de alla tre köpa var sin godispåse i affären. Tjejerna åt upp allt sitt på bara några minuter medan lillebror Johan var den som var smart och duktig och sparade lite av sitt på sitt rum.

Lite senare på kvällen satt mamma och Annika och badade i familjens badkar. De lekte högljutt och skvätte skum och vatten över hela badrummet. Johan tyckte att det såg väldigt roligt ut och frågade om han fick vara med. De båda systrarna tittade på varandra och läste väl den enas tankar då de samtidigt sa ja men att han var tvungen att hämta sitt sparade godis först. Han gjorde som tjejerna sa och var snabbt tillbaka med sin påse.

Nu skulle de leka djurskötare sa de. Mamma och Annika skulle vara sälar i badkaret och Johan skulle vara deras skötare som skulle lära dem konster. Men de kunde bara göra dem om de blev belönade med en godisbit. Lillebror som inte i det läget fattade att han bara blev avlurad sitt godis tyckte att det var en jätterolig lek och belönade de akrobatiska sälarna så snällt. Sedan när allt godis var slut så var även leken avslutad. Det var först då Johan fattade att han blivit utnyttjad. Han blev givetvis ledsen och då fick systrarna väldigt dåligt samvete så nästa lördag fick Johan även allt deras godis. Men tror ni han åt upp det? Nej! Han sparade givetvis lite och läskade resten av familjen hela kommande vecka. Smart kille!

Ja, nu är hela krönikan klar och jag och min vän sa precis hej då i telefonen och nu hinner jag med att se upplösningen av Beck. Hade hoppats på några sista goda smakbitar från min godispåse men kvar på botten ligger bara de tråkiga, ensamma briokaramellerna och väntar på att bli uppätna. Men det blir de inte. Inte av mig i alla fall. De kanske däremot kan bli sälmat till någon i min familj.

 

Hiss: Söndagsfilmen på tv4, mysfaktorn är total.

Diss: Ja ni vet, briokaramellerna!

 

 

Med datorn i knät skriver jag detta, har tv:n på framför mig där en oerhört upprörd Gunvald Larsson skäller ut en man som förmodligen förtjänar det i kvällens Beck-film. Försöker hänga med så gott det går i handlingen men pratar även samtidigt med en av mina vänner i mobilen. Eftersom händerna är upptagna av tangenterna så har jag lagt luren på axeln och håller huvudet i en sådan där skön nackspärrsposition.

Mitt i allt detta så äter jag lite godis ifrån min påse jag köpte förut när jag var och handlade. Då slår det mig plötsligt att jag alltid stöter på ett problem när det kommer till just godiset. Varför är det alltid samma mindre goda sort som är kvar sist i påsen? Varenda gång är det likadant. Till slut är det bara de där sega och tråkiga briokaramellerna kvar. De bara fastnar i tänderna och är inget som jag direkt njuter av att äta. Så varför köper jag dem? Helt ofattbart.

Diskuterar detta med min vän som fortfarande är kvar i telefonen. Hon har dock inte samma problem och kan inte ge mig något annat klokare råd än att helt enkelt sluta köpa dem. Smart tjej!

Vi fortsätter att prata på om godis och då kommer jag ihåg en grej som min mamma berättat om. I hennes familj är de tre barn. Min mamma, hennes storasyster Annika och deras lillebror Johan. Varje lördag fick de alla tre köpa var sin godispåse i affären. Tjejerna åt upp allt sitt på bara några minuter medan lillebror Johan var den som var smart och duktig och sparade lite av sitt på sitt rum.

Lite senare på kvällen satt mamma och Annika och badade i familjens badkar. De lekte högljutt och skvätte skum och vatten över hela badrummet. Johan tyckte att det såg väldigt roligt ut och frågade om han fick vara med. De båda systrarna tittade på varandra och läste väl den enas tankar då de samtidigt sa ja men att han var tvungen att hämta sitt sparade godis först. Han gjorde som tjejerna sa och var snabbt tillbaka med sin påse.

Nu skulle de leka djurskötare sa de. Mamma och Annika skulle vara sälar i badkaret och Johan skulle vara deras skötare som skulle lära dem konster. Men de kunde bara göra dem om de blev belönade med en godisbit. Lillebror som inte i det läget fattade att han bara blev avlurad sitt godis tyckte att det var en jätterolig lek och belönade de akrobatiska sälarna så snällt. Sedan när allt godis var slut så var även leken avslutad. Det var först då Johan fattade att han blivit utnyttjad. Han blev givetvis ledsen och då fick systrarna väldigt dåligt samvete så nästa lördag fick Johan även allt deras godis. Men tror ni han åt upp det? Nej! Han sparade givetvis lite och läskade resten av familjen hela kommande vecka. Smart kille!

Ja, nu är hela krönikan klar och jag och min vän sa precis hej då i telefonen och nu hinner jag med att se upplösningen av Beck. Hade hoppats på några sista goda smakbitar från min godispåse men kvar på botten ligger bara de tråkiga, ensamma briokaramellerna och väntar på att bli uppätna. Men det blir de inte. Inte av mig i alla fall. De kanske däremot kan bli sälmat till någon i min familj.

 

Hiss: Söndagsfilmen på tv4, mysfaktorn är total.

Diss: Ja ni vet, briokaramellerna!

 

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.