04 dec 2015 04:00

04 dec 2015 04:00

Tänk om jag kunde minnas mina drömmar

FLEMMING MOURITSEN

I natt jag drömde, något som...
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

...jag inte för mitt liv kan komma ihåg. Och det driver mig ibland nästan till vansinne. För det händer inte så sällan att drömmarna är värda att spara, dels som kul grejer att berätta för vänner och ibland även som uppslag till texter som skulle kunna bli riktigt bra.

Om jag bara kom ihåg vad jag drömt.

För några år sedan vaknade jag mitt i natten och drömmen jag drömt fanns kristallklart kvar i mitt huvud. John Blund hade bjudit på en hel roman och jag minns att jag tänkte att det där har ingen skrivit om förut. Det var ett helt unikt upplägg så jag tänkte noga igenom handlingen och var helt säker på att jag skulle komma ihåg den när jag vaknade nästa gång. Sedan lade jag mig nöjt tillrätta i sängen och somnade om.

Om jag kom ihåg drömmen nästa morgon?

Jo tjena, gissa!

Efter den betan bestämde jag mig för att alltid ha block och penna liggande på nattduksbordet så jag kunde notera uppslagen medan jag hade dem färskt i minne. Det var en strålande idé och hade säkert varit till nytta om jag bara kunde komma ihåg att lägga det där blocket på plats någon gång.

En gång vaknade jag av en dröm och gick faktiskt upp och satte mig vid datorn med en gång och skrev ner det som blev den veckans krönika. Men det är också enda gången som det skett. Fast det som väckte mig ordentligt den gången var också att jag vaknade av mitt eget skrik och blev klarvaken... med drömmen i färskt minne.

En annan dröm som jag minns än idag skulle jag egentligen vilja slippa komma ihåg. Det hände för rätt många år sedan men jag minns känslan med obehaglig tydlighet. Jag hade somnat men efter ett tag kom jag till medvetande igen. Jag minns att jag visste att jag sov och att jag inte var ensam. Ett annat medvetande höll på att tränga sig in i mitt huvud.

Jag upplevde tydligt att det kom in från höger och att det som var jag inne i huvudet trängdes ut åt vänster. Men jag kämpade emot även om jag kunde känna att det andra, onda medvetandet var starkare än jag.

Där, försvarslös i sömnen, skrek jag åt mig själv att jag var tvungen att vakna för att slippa undan och plötsligt satt jag upp i sängen och var vaken på riktigt.

Jag skrattade åt mig själv för att jag drömt en så fånig dröm och lade mig för att sova igen, men så snart jag slöt ögonen kände jag det andra medvetandet komma trevande igen och satte mig skräckslaget upp igen.

Så höll jag på hela natten. Varje gång jag försökte sova kom den andre och ville ta över. Det blev ingen mer sömn den natten. Nästa natt var allt som vanligt igen och jag har aldrig råkat ut för något liknande igen.

Såvitt jag vet.

 

Hiss: De där sällsynta drömmarna som gör att man skrattar högt i sömnen.

Diss: Den första halkan som gör så mycket skada innan vi vänjer oss.

...jag inte för mitt liv kan komma ihåg. Och det driver mig ibland nästan till vansinne. För det händer inte så sällan att drömmarna är värda att spara, dels som kul grejer att berätta för vänner och ibland även som uppslag till texter som skulle kunna bli riktigt bra.

Om jag bara kom ihåg vad jag drömt.

För några år sedan vaknade jag mitt i natten och drömmen jag drömt fanns kristallklart kvar i mitt huvud. John Blund hade bjudit på en hel roman och jag minns att jag tänkte att det där har ingen skrivit om förut. Det var ett helt unikt upplägg så jag tänkte noga igenom handlingen och var helt säker på att jag skulle komma ihåg den när jag vaknade nästa gång. Sedan lade jag mig nöjt tillrätta i sängen och somnade om.

Om jag kom ihåg drömmen nästa morgon?

Jo tjena, gissa!

Efter den betan bestämde jag mig för att alltid ha block och penna liggande på nattduksbordet så jag kunde notera uppslagen medan jag hade dem färskt i minne. Det var en strålande idé och hade säkert varit till nytta om jag bara kunde komma ihåg att lägga det där blocket på plats någon gång.

En gång vaknade jag av en dröm och gick faktiskt upp och satte mig vid datorn med en gång och skrev ner det som blev den veckans krönika. Men det är också enda gången som det skett. Fast det som väckte mig ordentligt den gången var också att jag vaknade av mitt eget skrik och blev klarvaken... med drömmen i färskt minne.

En annan dröm som jag minns än idag skulle jag egentligen vilja slippa komma ihåg. Det hände för rätt många år sedan men jag minns känslan med obehaglig tydlighet. Jag hade somnat men efter ett tag kom jag till medvetande igen. Jag minns att jag visste att jag sov och att jag inte var ensam. Ett annat medvetande höll på att tränga sig in i mitt huvud.

Jag upplevde tydligt att det kom in från höger och att det som var jag inne i huvudet trängdes ut åt vänster. Men jag kämpade emot även om jag kunde känna att det andra, onda medvetandet var starkare än jag.

Där, försvarslös i sömnen, skrek jag åt mig själv att jag var tvungen att vakna för att slippa undan och plötsligt satt jag upp i sängen och var vaken på riktigt.

Jag skrattade åt mig själv för att jag drömt en så fånig dröm och lade mig för att sova igen, men så snart jag slöt ögonen kände jag det andra medvetandet komma trevande igen och satte mig skräckslaget upp igen.

Så höll jag på hela natten. Varje gång jag försökte sova kom den andre och ville ta över. Det blev ingen mer sömn den natten. Nästa natt var allt som vanligt igen och jag har aldrig råkat ut för något liknande igen.

Såvitt jag vet.

 

Hiss: De där sällsynta drömmarna som gör att man skrattar högt i sömnen.

Diss: Den första halkan som gör så mycket skada innan vi vänjer oss.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.