05 dec 2015 04:00

05 dec 2015 04:00

Jag fylldes av en välsignad juleufori

KARIN LÅNGSTRÖM

Jag kom plötsligt på hur mycket jag tycker om julen. Inte för att jag inte har gjort det innan, men i en välsignad minut fylldes jag av en juleufori jag hittills under mina fyrtio år inte upplevt.

Vet inte exakt vad det var, men jag hade städat färdigt, arrangerat en adventsljusstake i varje fönster och uppdaterat min jullista på Spotify. En skvätt glögg och doften av clementin, och det var liksom nog.

Kanske är det enkelheten. Att avstå från köpcentra under adventstiden har mer eller mindre kommit att bli en mental försiktighetsåtgärd. Inte för att jag inte tycker om trängseln, folket, erbjudandena och stämningen, men det är ändå något av hysteri och irritation som jag tycker är frånstötande.

Jag delade den tanken med några vänner och de bekräftade den. Det är för mycket. För mycket mat, för mycket kommersialism, för mycket av allting som vi kan tycka utan att för den skull vara bakåtsträvande antimarknadsliberaler. Det är helt enkelt en rörelse åt ett annat håll - åt enkelheten.

En julbordsarrangör berättade om hur det varje år kommer sig att gäster faller i matkoma. De äter helt enkelt alldeles för mycket. Inte desto bättre återkommer de efter att ha kvicknat till en smula. Hur alla delikatesser får smak och färg när de blandas med allt i en hysterisk massa är svårt att förstå och frågan är varför det anses vara normalt att äta som om det vore sista måltiden. Och hur mycket det än äts, blir det ändå över och får slängas.

I år ska jag koncentrera mig på endast ett fåtal rätter och resten av det julrelaterade kommer att vara sparsamt. Spellistan på Spotify, några kyrkobesök, varm glögg och tända ljus räcker för mig. Lägg till en god bok i läsfåtöljen, filten över knäna och barnen hemma, så blir min adventstid perfekt.

Kanske är det en medveten rörelse bort från det extrema. I en tid då religionen blir extrem i Islamiska statens vedervärdiga korantolkningar, då vi på bästa sändningstid i tv ser bilder på det extrema utanförskapet i bilderna på barnfamiljer sover på marken utanför järnvägsstationer i östeuropa, när klimathoten blir verklighet och då tillväxten är det enda som verkar gälla för regeringen, då är vi några som vill något annat. Inte något mer, utan något mindre.

Måttfullhet är ett ord som används. Kanske kan du känna igen dig i det. Eller så delar du kanske längtan efter lugn och ro, stillhet och intryck som gör avtryck i själen eller intellektet eller vad du nu har för ord för att beskriva din insida.

Jag hoppas att du, liksom jag, i så fall når fram. Våga vägra stressa. Tycker du att det är för mycket så dra ner. Längtar du efter mer action i ditt liv lär det inte vara svårt att uppfylla. Svårare är att skala av, koncentrera, fokusera, fördjupa. Men jag tror att för några av oss är det alldeles nödvändigt.

 

 

Hiss: Lugnet, harmonin, solidariteten

Diss: Stänga av Öresundsbron? Verkligen?

Vet inte exakt vad det var, men jag hade städat färdigt, arrangerat en adventsljusstake i varje fönster och uppdaterat min jullista på Spotify. En skvätt glögg och doften av clementin, och det var liksom nog.

Kanske är det enkelheten. Att avstå från köpcentra under adventstiden har mer eller mindre kommit att bli en mental försiktighetsåtgärd. Inte för att jag inte tycker om trängseln, folket, erbjudandena och stämningen, men det är ändå något av hysteri och irritation som jag tycker är frånstötande.

Jag delade den tanken med några vänner och de bekräftade den. Det är för mycket. För mycket mat, för mycket kommersialism, för mycket av allting som vi kan tycka utan att för den skull vara bakåtsträvande antimarknadsliberaler. Det är helt enkelt en rörelse åt ett annat håll - åt enkelheten.

En julbordsarrangör berättade om hur det varje år kommer sig att gäster faller i matkoma. De äter helt enkelt alldeles för mycket. Inte desto bättre återkommer de efter att ha kvicknat till en smula. Hur alla delikatesser får smak och färg när de blandas med allt i en hysterisk massa är svårt att förstå och frågan är varför det anses vara normalt att äta som om det vore sista måltiden. Och hur mycket det än äts, blir det ändå över och får slängas.

I år ska jag koncentrera mig på endast ett fåtal rätter och resten av det julrelaterade kommer att vara sparsamt. Spellistan på Spotify, några kyrkobesök, varm glögg och tända ljus räcker för mig. Lägg till en god bok i läsfåtöljen, filten över knäna och barnen hemma, så blir min adventstid perfekt.

Kanske är det en medveten rörelse bort från det extrema. I en tid då religionen blir extrem i Islamiska statens vedervärdiga korantolkningar, då vi på bästa sändningstid i tv ser bilder på det extrema utanförskapet i bilderna på barnfamiljer sover på marken utanför järnvägsstationer i östeuropa, när klimathoten blir verklighet och då tillväxten är det enda som verkar gälla för regeringen, då är vi några som vill något annat. Inte något mer, utan något mindre.

Måttfullhet är ett ord som används. Kanske kan du känna igen dig i det. Eller så delar du kanske längtan efter lugn och ro, stillhet och intryck som gör avtryck i själen eller intellektet eller vad du nu har för ord för att beskriva din insida.

Jag hoppas att du, liksom jag, i så fall når fram. Våga vägra stressa. Tycker du att det är för mycket så dra ner. Längtar du efter mer action i ditt liv lär det inte vara svårt att uppfylla. Svårare är att skala av, koncentrera, fokusera, fördjupa. Men jag tror att för några av oss är det alldeles nödvändigt.

 

 

Hiss: Lugnet, harmonin, solidariteten

Diss: Stänga av Öresundsbron? Verkligen?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.