07 dec 2015 04:00

07 dec 2015 13:13

Jag kommer att framstå som en tjuv

LINDA VAN LITH

För ett tag sedan spontanhandlade jag en ganska varm halsduk. Då det inte var tillräckligt kallt för att använda den direkt har den legat och väntat i en av klädkorgarna i drygt en månad.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Förra veckan var tiden inne, nu skulle det bli roligt att få använda den nya accessoaren.

Den såg ut precis som jag kom ihåg den, grå med ett flätat mönster. När jag virade den runt halsen kände jag något hårt i ena änden, något som inte riktigt var lika välbekant. Längst ner satt en cirka fem centimeter stor, vit plastsak. En detalj som varken jag eller expediten hade uppmärksammat vid köptillfället.

Detta knappliknande föremål har dessutom en förmåga att ställa till stora problem då den får saker att börja låta både högt och hedlöst. Om jag ska tro på scenerna jag har sett på tv brukar den dessutom lyckas dra till sig flertalet åskådare och diverse uniformerade yrkesgrupper. Den bör därför tas bort så snabbt som möjligt men frågan är bara hur, det var ett ju larm.

Hade jag blivit medveten om problemet tidigare skulle allt ha varit betydligt enklare, jag hade bara behövt gå tillbaka till butiken och bekräfta min oskyldighet med ett kvitto. Nu har det som sagt gått en tid sedan köpet och den rackarns lilla pappersbiten har lyckats försvinna.

Att själv avlägsna säkerhetsåtgärden är helt uteslutet, i värsta fall kommer en patron att utlösas och missfärga allt i dess närhet.

Det som kvarstår är därför egentligen bara att låta halsduken förbli oanvänd eller helt enkelt ge mig av till affären, en av de mest centrala på köpcentret och hoppas på att inte bli haffad för snatteri.

Väljer jag det sistnämnda alternativet uppstår dock en rad andra bekymmer. Även om jag lyckas slippa ett straff i form av penningböter måste jag passera de ljudliga larmbågarna, mitt i julhandeln och förhoppningsvis utan att få en vakt över mig. Jag kommer behöva stå ut med diverse onda blickar och anklagade tankar. Väl framme i kassan kommer själva rättegången, där ska kassörskan avgöra om jag verkligen är så oskyldig som jag säger och frågan är om det är värt besväret för att kunna använda den värmande attiraljen, antagligen inte.

Allt skulle ju kunna gå utan större komplikationer men gör det inte det blir situationen minst sagt jobbig. Mest troligt är väl att halsduken får lämna korgen på min hatthylla och få sin nya plats i den något större behållaren under diskhon.

Eller...jag kanske skulle göra ett försök att gå tillbaka till affären ändå, det kan ju bli riktigt spännande.

 

HISS: Lagom mycket snö.

DISS: En halsduk som värmer en när det är kallt.

 

 

 

 

Förra veckan var tiden inne, nu skulle det bli roligt att få använda den nya accessoaren.

Den såg ut precis som jag kom ihåg den, grå med ett flätat mönster. När jag virade den runt halsen kände jag något hårt i ena änden, något som inte riktigt var lika välbekant. Längst ner satt en cirka fem centimeter stor, vit plastsak. En detalj som varken jag eller expediten hade uppmärksammat vid köptillfället.

Detta knappliknande föremål har dessutom en förmåga att ställa till stora problem då den får saker att börja låta både högt och hedlöst. Om jag ska tro på scenerna jag har sett på tv brukar den dessutom lyckas dra till sig flertalet åskådare och diverse uniformerade yrkesgrupper. Den bör därför tas bort så snabbt som möjligt men frågan är bara hur, det var ett ju larm.

Hade jag blivit medveten om problemet tidigare skulle allt ha varit betydligt enklare, jag hade bara behövt gå tillbaka till butiken och bekräfta min oskyldighet med ett kvitto. Nu har det som sagt gått en tid sedan köpet och den rackarns lilla pappersbiten har lyckats försvinna.

Att själv avlägsna säkerhetsåtgärden är helt uteslutet, i värsta fall kommer en patron att utlösas och missfärga allt i dess närhet.

Det som kvarstår är därför egentligen bara att låta halsduken förbli oanvänd eller helt enkelt ge mig av till affären, en av de mest centrala på köpcentret och hoppas på att inte bli haffad för snatteri.

Väljer jag det sistnämnda alternativet uppstår dock en rad andra bekymmer. Även om jag lyckas slippa ett straff i form av penningböter måste jag passera de ljudliga larmbågarna, mitt i julhandeln och förhoppningsvis utan att få en vakt över mig. Jag kommer behöva stå ut med diverse onda blickar och anklagade tankar. Väl framme i kassan kommer själva rättegången, där ska kassörskan avgöra om jag verkligen är så oskyldig som jag säger och frågan är om det är värt besväret för att kunna använda den värmande attiraljen, antagligen inte.

Allt skulle ju kunna gå utan större komplikationer men gör det inte det blir situationen minst sagt jobbig. Mest troligt är väl att halsduken får lämna korgen på min hatthylla och få sin nya plats i den något större behållaren under diskhon.

Eller...jag kanske skulle göra ett försök att gå tillbaka till affären ändå, det kan ju bli riktigt spännande.

 

HISS: Lagom mycket snö.

DISS: En halsduk som värmer en när det är kallt.

 

 

 

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.