18 dec 2015 06:00

18 dec 2015 06:00

Jag bjuder på julsånger

FLEMMING MOURITSEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Så här i juletid ber jag att få bjuda på lite nya texter till gamla sånger:

Så lunka vi så småningom... mot juleglögg och inlagd sill.

Och tomten kommer om han vill... och då är julen här.

Så vänner höj er bägare... och gläd er för varandras skull.

Om tomten han är lite full... det är ju som det är.

Tycker du att julen är för kort

När det vita nu har regnat bort

Ät då mer,

Allt du ser,

Rensa fat,

Mera mat...

Så bli-ir du-u mätt i många dar.

Vi äro konsumenter allt ifrån Skaraborg

Och när vi konsumerar vi känner ingen sorg

Vi kan handla... allt som våra ögon ser

Vi kan köpa mer och mer och mer

Och vi kan byta efter julen efter julen efter julen

Vi kan byta efter julen, kvittot har vi kvar.

Dessa små sångtexter på bekanta melodier kom till mig när jag satt och funderade på de helger som nu ligger framför oss. Den kritiske kan säkert anklaga mig för att var kommunist efter att ha läst igenom dem, men tro mig, jag äter och handlar mig igenom högtiderna precis som alla andra. Det vill säga alla andra som har råd och ork och lust.

Men just nu känns vår överdådiga konsumtion runt jul lite fel. Jag menar inte att vi bör låta bli att fira jul och inte heller att vi inte skall äta gott i vänners och familjens sällskap... och ge varandra julklappar. Jag vill fortfarande öppna paket efter Kalle Anka. (Ja, i vår familj hoppar vi över Karl-Bertil Jonsson)

Men det jag sitter här och försöker formulera är att vi kanske kan tagga ner lite. Vi kanske inte behöver äta så att det tar tre dagar innan vi mår bra i magen igen. Vi kanske inte behöver ta i så rackarns mycket när vi köper julklappar till varandra och det kanske räcker med att ge ett paket till varje person.

Julen har ju kommit att handla om att ge, så vi ger varandra klappar inom familjerna och till de anställda. Det är jättefint, även om vi kanske inte alltid har så stort behov av det vi får utan mycket hamnar längst in i skåpen. Vi ger bara för att bara och här tycker jag att den reklamen jag sett på tv om att ge bort ingenting som presentkort är en fin tanke. Då ger vi till fler än vi brukar och de som får då behöver verkligen det de får.

Om jag kommer att lyda mina egna råd? Det vet jag i skrivande stund inte.

Detta är min sista text i denna spalt i år och därför ber jag att få önska er alla en riktigt härlig jul och ett gott nytt 2016.

Hiss: Janssons frestelse och Halländsk grönkål

Diss: Lutfisk och bruna bönor

Så här i juletid ber jag att få bjuda på lite nya texter till gamla sånger:

Så lunka vi så småningom... mot juleglögg och inlagd sill.

Och tomten kommer om han vill... och då är julen här.

Så vänner höj er bägare... och gläd er för varandras skull.

Om tomten han är lite full... det är ju som det är.

Tycker du att julen är för kort

När det vita nu har regnat bort

Ät då mer,

Allt du ser,

Rensa fat,

Mera mat...

Så bli-ir du-u mätt i många dar.

Vi äro konsumenter allt ifrån Skaraborg

Och när vi konsumerar vi känner ingen sorg

Vi kan handla... allt som våra ögon ser

Vi kan köpa mer och mer och mer

Och vi kan byta efter julen efter julen efter julen

Vi kan byta efter julen, kvittot har vi kvar.

Dessa små sångtexter på bekanta melodier kom till mig när jag satt och funderade på de helger som nu ligger framför oss. Den kritiske kan säkert anklaga mig för att var kommunist efter att ha läst igenom dem, men tro mig, jag äter och handlar mig igenom högtiderna precis som alla andra. Det vill säga alla andra som har råd och ork och lust.

Men just nu känns vår överdådiga konsumtion runt jul lite fel. Jag menar inte att vi bör låta bli att fira jul och inte heller att vi inte skall äta gott i vänners och familjens sällskap... och ge varandra julklappar. Jag vill fortfarande öppna paket efter Kalle Anka. (Ja, i vår familj hoppar vi över Karl-Bertil Jonsson)

Men det jag sitter här och försöker formulera är att vi kanske kan tagga ner lite. Vi kanske inte behöver äta så att det tar tre dagar innan vi mår bra i magen igen. Vi kanske inte behöver ta i så rackarns mycket när vi köper julklappar till varandra och det kanske räcker med att ge ett paket till varje person.

Julen har ju kommit att handla om att ge, så vi ger varandra klappar inom familjerna och till de anställda. Det är jättefint, även om vi kanske inte alltid har så stort behov av det vi får utan mycket hamnar längst in i skåpen. Vi ger bara för att bara och här tycker jag att den reklamen jag sett på tv om att ge bort ingenting som presentkort är en fin tanke. Då ger vi till fler än vi brukar och de som får då behöver verkligen det de får.

Om jag kommer att lyda mina egna råd? Det vet jag i skrivande stund inte.

Detta är min sista text i denna spalt i år och därför ber jag att få önska er alla en riktigt härlig jul och ett gott nytt 2016.

Hiss: Janssons frestelse och Halländsk grönkål

Diss: Lutfisk och bruna bönor

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.