22 dec 2015 04:00

22 dec 2015 04:00

Det höll på att spåra ur totalt

KRÖNIKA

Vart jag var på väg var inte frågan, utan snarare när jag var det.

Med jämna mellanrum brukar jag känna mig helt förvirrad. Det är bara att erkänna, men jag tror jag delar det med de flesta. De senaste veckorna har det hänt två gånger, båda gångerna har det varit Fredrik Lindströms och Kristian Luuks fel.

Vad har de båda tv-personligheterna med mig att göra. Svaret är deras program och att jag såg det på fel dagar.

Jag gillar ”På spåret” och det är ett givet inslag under fredagskvällarna, om det inte finns något annat inbokat; tv-tittandet får ju inte gå ut över den sociala samvaron.

Två fredagar i rad missade jag programmet, men med den nya tekniken är det ju inga problem. Det mesta går ju att se i efterhand och förra måndagen sjönk vi ned i soffan, och tittade för att se när radarparen Elisabet Höglund/Jesper Rönndahl och Anna Ekström/Göran Hägglund kämpade om poängen.

Jag fick en skön känsla över att det var fredag och tänkte på den kommande sovmorgonen, en härlig frukost i lugn och ro och att inget särskilt var bokat under helgen.

Någon sekund senare vaknade jag till, insåg att det var måndag och att det dagen därpå varken skulle bli någon sovmorgon eller en långfrukost. I stället väntade uppstigning i ottan och en snabb frukost, inklämd bland de måsten som finns på morgonen.

Under natten upprepades samma sak. Jag vaknade, gick upp och drack lite vatten och var i förvissningen om att det var natten mellan fredag och lördag. Jag tittade på klockan; det digitala budskapet var 02:45 och jag tänkte att det ska bli skönt med sovmorgon.

Uppvaknandet var inte så kul. Återigen blev jag varse att det snart var tisdag morgon och att klockan skulle ringa 06:00.

Tungt, men jag skrattade åt mig själv och konstaterade att jag blivit en vanemänniska. Att jag tog fel på dag var ju Lindströms och Luuks fel. Det var nog bäst att titta på deras program på fredagskvällar, för att inte ställa till det för mycket.

Förra veckan var det dags igen. I torsdags tittade vi på programmet (Louise Epstein/Thomas Nordegren mot Petra Mede/Peter Magnusson) som sändes fredagen innan. Klockan 06:00 fredag morgon ringde klockan, jag stängde av alarmet och bannade mig själv för att jag glömt av att det var lördag och ställt klockan.

Sekunden senare var jag på väg.


Hiss:

Snart är det julledigt.


Diss:

Mourinho får lämna Chelsea. Kanske förståeligt men visst blir fotbollslivet tråkigare.

Med jämna mellanrum brukar jag känna mig helt förvirrad. Det är bara att erkänna, men jag tror jag delar det med de flesta. De senaste veckorna har det hänt två gånger, båda gångerna har det varit Fredrik Lindströms och Kristian Luuks fel.

Vad har de båda tv-personligheterna med mig att göra. Svaret är deras program och att jag såg det på fel dagar.

Jag gillar ”På spåret” och det är ett givet inslag under fredagskvällarna, om det inte finns något annat inbokat; tv-tittandet får ju inte gå ut över den sociala samvaron.

Två fredagar i rad missade jag programmet, men med den nya tekniken är det ju inga problem. Det mesta går ju att se i efterhand och förra måndagen sjönk vi ned i soffan, och tittade för att se när radarparen Elisabet Höglund/Jesper Rönndahl och Anna Ekström/Göran Hägglund kämpade om poängen.

Jag fick en skön känsla över att det var fredag och tänkte på den kommande sovmorgonen, en härlig frukost i lugn och ro och att inget särskilt var bokat under helgen.

Någon sekund senare vaknade jag till, insåg att det var måndag och att det dagen därpå varken skulle bli någon sovmorgon eller en långfrukost. I stället väntade uppstigning i ottan och en snabb frukost, inklämd bland de måsten som finns på morgonen.

Under natten upprepades samma sak. Jag vaknade, gick upp och drack lite vatten och var i förvissningen om att det var natten mellan fredag och lördag. Jag tittade på klockan; det digitala budskapet var 02:45 och jag tänkte att det ska bli skönt med sovmorgon.

Uppvaknandet var inte så kul. Återigen blev jag varse att det snart var tisdag morgon och att klockan skulle ringa 06:00.

Tungt, men jag skrattade åt mig själv och konstaterade att jag blivit en vanemänniska. Att jag tog fel på dag var ju Lindströms och Luuks fel. Det var nog bäst att titta på deras program på fredagskvällar, för att inte ställa till det för mycket.

Förra veckan var det dags igen. I torsdags tittade vi på programmet (Louise Epstein/Thomas Nordegren mot Petra Mede/Peter Magnusson) som sändes fredagen innan. Klockan 06:00 fredag morgon ringde klockan, jag stängde av alarmet och bannade mig själv för att jag glömt av att det var lördag och ställt klockan.

Sekunden senare var jag på väg.


Hiss:

Snart är det julledigt.


Diss:

Mourinho får lämna Chelsea. Kanske förståeligt men visst blir fotbollslivet tråkigare.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.