05 jan 2016 04:00

05 jan 2016 10:34

Fyrverkerierna som kan få mig att smälla av

ALF EHN

Under helgen var eländet med raketer och smällare i gång igen, vilket gjorde tillvaron för flera hundar till ett rent helsicke.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Många hundar, vi har två hemma, är rädda för smällare och raketer. Inte så konstigt, de vet ju inte vad det handlar om när oväsendet börjar. Eftersom de hör bättre än vi så uppfattar de smällarna på ett helt annorlunda sätt än vi gör. Varje enskild detonation blir en plåga och den som sett en darrande hund som bara vill komma bort från det hemska som sker runt om, vet precis vad jag menar. Experterna menar att en direkt händelse som skrämt hunden eller en nedärvd egenskap gör att de blir skotträdda.

Oavsett vad det beror på så är konsekvenserna tråkiga.

Under jul- och nyårshelgerna har våra hundar mått dåligt flera gånger. Skjutandet och smällandet är numera utspritt över flera dagar. Tidigare handlade det mest om nyårsafton, men nu ska det skjutas under flera dagar.

Om det är förmiddag, eftermiddag eller kväll verkar inte spela någon roll. När och var som helst kan det braka till. Jag kan förstå om folk vill skjuta upp några raketer och fira lite extra när det är nyår, men varför kan det inte räcka med en kväll?

Så sent som i söndags kväll small det i närheten, någon hade tydligen bunkrat upp rejält.

Naiv som jag är trodde jag att det skulle bli bättre de här helgerna, men förhoppningarna kom på skam direkt. Under juldagens eftermiddag skulle jag gå ut med våra hundar. Jag tänkte mig en runda i närheten och hoppades att den skulle bli fri från explosioner.

Vi kom cirka tio meter. Sedan hördes en kraftig detonation något kvarter bort. Den av våra hundar som är mest rädd när det smäller utomhus blev stel som en pinne, satte sig ned och såg skräckslagen ut. Paniken lyste ur ögonen och hon vägrade att gå en meter till.

Hundarna måste ju rastas. Jag satte dem i bilen och åkte till brukshundklubbens anläggning utanför staden. Där var det lugnt, hundarna klev efter viss tvekan ur bilen. Eftersom det varken small någonstans eller luktade krut, eller vad som nu finns i de olika pjäserna, så gick det bra.

Smällandet fortsatte dag efter dag. Vi försökte att vara ute tidigt med hundarna eller sätta dem i bilen och åka till något lugnt ställe. Knappt någon runda som gjordes i kvarteren i närheten var fri från smällare.

Blir det bättre runt nästa årsskifte?

Troligen inte!

 

Hiss:

”Fröken Frimans krig” är bland det bästa som visats i tv på länge. Kul att det finns planer på ännu en omgång.

 

Diss:

Med risk för att vara tjatig: Smällare och fyrverkerier.

 

Många hundar, vi har två hemma, är rädda för smällare och raketer. Inte så konstigt, de vet ju inte vad det handlar om när oväsendet börjar. Eftersom de hör bättre än vi så uppfattar de smällarna på ett helt annorlunda sätt än vi gör. Varje enskild detonation blir en plåga och den som sett en darrande hund som bara vill komma bort från det hemska som sker runt om, vet precis vad jag menar. Experterna menar att en direkt händelse som skrämt hunden eller en nedärvd egenskap gör att de blir skotträdda.

Oavsett vad det beror på så är konsekvenserna tråkiga.

Under jul- och nyårshelgerna har våra hundar mått dåligt flera gånger. Skjutandet och smällandet är numera utspritt över flera dagar. Tidigare handlade det mest om nyårsafton, men nu ska det skjutas under flera dagar.

Om det är förmiddag, eftermiddag eller kväll verkar inte spela någon roll. När och var som helst kan det braka till. Jag kan förstå om folk vill skjuta upp några raketer och fira lite extra när det är nyår, men varför kan det inte räcka med en kväll?

Så sent som i söndags kväll small det i närheten, någon hade tydligen bunkrat upp rejält.

Naiv som jag är trodde jag att det skulle bli bättre de här helgerna, men förhoppningarna kom på skam direkt. Under juldagens eftermiddag skulle jag gå ut med våra hundar. Jag tänkte mig en runda i närheten och hoppades att den skulle bli fri från explosioner.

Vi kom cirka tio meter. Sedan hördes en kraftig detonation något kvarter bort. Den av våra hundar som är mest rädd när det smäller utomhus blev stel som en pinne, satte sig ned och såg skräckslagen ut. Paniken lyste ur ögonen och hon vägrade att gå en meter till.

Hundarna måste ju rastas. Jag satte dem i bilen och åkte till brukshundklubbens anläggning utanför staden. Där var det lugnt, hundarna klev efter viss tvekan ur bilen. Eftersom det varken small någonstans eller luktade krut, eller vad som nu finns i de olika pjäserna, så gick det bra.

Smällandet fortsatte dag efter dag. Vi försökte att vara ute tidigt med hundarna eller sätta dem i bilen och åka till något lugnt ställe. Knappt någon runda som gjordes i kvarteren i närheten var fri från smällare.

Blir det bättre runt nästa årsskifte?

Troligen inte!

 

Hiss:

”Fröken Frimans krig” är bland det bästa som visats i tv på länge. Kul att det finns planer på ännu en omgång.

 

Diss:

Med risk för att vara tjatig: Smällare och fyrverkerier.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.