21 jan 2016 04:00

21 jan 2016 04:00

Återigen: Städa trappan uppifrån

KRÖNIKA

Ytterligare en skandal har briserat och ännu en gång handlar det om hur personer i ledande ställning missbrukar sin position och det förtroende de har fått av sina uppdragsgivare. Den senaste tidens avslöjanden kring fackförbundet Kommunal och deras pampfasoner föranleder återigen att ta till den klassiska uppmaningen: Städa trappan uppifrån.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Det är viktigt med tillit och förtroende är alltid något som man förtjänar. Den senaste tidens skandal inom Kommunal illustrerar än en gång problemet med en styrande elit som inte går i takt med sina uppdragsgivare. Ledningens slöseri med medlemmarnas pengar är frapperande. De har lekt krögare vilket har kostat förbundet flera hundra miljoner kronor, de har också uppvisat en utbredd och vidlyftig alkoholkultur och dessutom gjort tveksamma bostadsaffärer.


Det här är ju inte första gången som oegentligheter kommer fram inom olika fackförbund. Det är ett utbrett pampvälde som måste krossas. Det handlar om mänskligt tillkortakommande, dumhet och girighet men ytterst om obegåvat handlande i ett system som bygger på tjänster och gentjänster och andra privilegier inom den härskande klassen. Det doftar korruption över det hela och visar ånyo på problemet med fackets täta band och direkta sammanblandning med Socialdemokraterna.

Flera tusen medlemmar har lämnat Kommunal. Så går det när ledande företrädare tappar kontakten med verkligheten och ser sig som mer än den rörelse eller de människor de är satta att tjäna.

Ovanpå detta har vi fått ytterligare ett flagrant exempel på hur ett statsråd utnyttjar sin ställning för egen vinning. Låt vara att avsikten var en annan men verkligheten talar sitt tydliga språk. Spritfesterna och den vårdslösa hanteringen av fackmedlemmarnas pengar är i illa nog men det är ändå Margot Wallströms agerande som är det mest diskutabla. Utrikesministern är inte vem som helst. Det är en av regeringens mest centrala personer.


Det stora felet är att Wallström överhuvudtaget fick hjälp av Kommunal att fixa fram en lägenhet. Det borde redan här ha ringt en varningens klocka om risken för att helt i onödan hamna i någon form av beroendeställning. Det vittnar ånyo om ett osedvanligt dåligt omdöme. Det har tidigare gällt utrikespolitiken i flera hänseenden och inte minst då Israel nyligen förklarade henne persona non grata. Nu omfattar det även hennes egna privata förehavanden.

Att statsrådet och chefen för utrikesdepartementet går ut i ett offentligt ordkrig mot fackordföranden Annelie Nordström och talar om lögner och att ha blivit förd bakom ljuset är ovärdigt. Det smutsar ner ämbetet och är inte särskilt statsmannamässigt. En utrikesminister ska inte utsättas sig för risken att bli beroende av ett fackförbund eller andra särintressen för den delen. Bara blotta tanken på att bli påkommen att gå andras ärende är besvärande. Ceasars hustru får helt enkelt aldrig misstänkas.

Avgångskrav har redan rests av oppositionen och företrädare för Moderaterna talar om att väcka en misstroendeförklaring för att på så viss avsätta henne även om partiledaren Anna Kinberg Batra har varit avvisande till sådana tankar. Dessutom har hon blivit KU-anmäld och är nu föremål för ett granskningsärende av utskottet. Det är inget konstigt då sådant hör till den politiska gudstjänsten.

Men dessutom har Riksenheten mot korruption inlett en förundersökning om mutbrott. Det är besvärande för Wallström och S och även om inget brottsligt är begånget och förundersökningen läggs ner är hennes agerande opassande. Skandaler kommer och går men de lämnar ett osmakligt avtryck efter sig. Den stora förloraren är givetvis alla medlemmar som nu står utan fackförbund. Även väljarna är förlorare när demokratins ledande företrädare går i armkork med intresseföreningar.

Makten både attraherar och berusar människor men i grunden förutsätter den också förtroende. Det sistnämnda är just nu både urholkat och nedsolkat.

Det är viktigt med tillit och förtroende är alltid något som man förtjänar. Den senaste tidens skandal inom Kommunal illustrerar än en gång problemet med en styrande elit som inte går i takt med sina uppdragsgivare. Ledningens slöseri med medlemmarnas pengar är frapperande. De har lekt krögare vilket har kostat förbundet flera hundra miljoner kronor, de har också uppvisat en utbredd och vidlyftig alkoholkultur och dessutom gjort tveksamma bostadsaffärer.


Det här är ju inte första gången som oegentligheter kommer fram inom olika fackförbund. Det är ett utbrett pampvälde som måste krossas. Det handlar om mänskligt tillkortakommande, dumhet och girighet men ytterst om obegåvat handlande i ett system som bygger på tjänster och gentjänster och andra privilegier inom den härskande klassen. Det doftar korruption över det hela och visar ånyo på problemet med fackets täta band och direkta sammanblandning med Socialdemokraterna.

Flera tusen medlemmar har lämnat Kommunal. Så går det när ledande företrädare tappar kontakten med verkligheten och ser sig som mer än den rörelse eller de människor de är satta att tjäna.

Ovanpå detta har vi fått ytterligare ett flagrant exempel på hur ett statsråd utnyttjar sin ställning för egen vinning. Låt vara att avsikten var en annan men verkligheten talar sitt tydliga språk. Spritfesterna och den vårdslösa hanteringen av fackmedlemmarnas pengar är i illa nog men det är ändå Margot Wallströms agerande som är det mest diskutabla. Utrikesministern är inte vem som helst. Det är en av regeringens mest centrala personer.


Det stora felet är att Wallström överhuvudtaget fick hjälp av Kommunal att fixa fram en lägenhet. Det borde redan här ha ringt en varningens klocka om risken för att helt i onödan hamna i någon form av beroendeställning. Det vittnar ånyo om ett osedvanligt dåligt omdöme. Det har tidigare gällt utrikespolitiken i flera hänseenden och inte minst då Israel nyligen förklarade henne persona non grata. Nu omfattar det även hennes egna privata förehavanden.

Att statsrådet och chefen för utrikesdepartementet går ut i ett offentligt ordkrig mot fackordföranden Annelie Nordström och talar om lögner och att ha blivit förd bakom ljuset är ovärdigt. Det smutsar ner ämbetet och är inte särskilt statsmannamässigt. En utrikesminister ska inte utsättas sig för risken att bli beroende av ett fackförbund eller andra särintressen för den delen. Bara blotta tanken på att bli påkommen att gå andras ärende är besvärande. Ceasars hustru får helt enkelt aldrig misstänkas.

Avgångskrav har redan rests av oppositionen och företrädare för Moderaterna talar om att väcka en misstroendeförklaring för att på så viss avsätta henne även om partiledaren Anna Kinberg Batra har varit avvisande till sådana tankar. Dessutom har hon blivit KU-anmäld och är nu föremål för ett granskningsärende av utskottet. Det är inget konstigt då sådant hör till den politiska gudstjänsten.

Men dessutom har Riksenheten mot korruption inlett en förundersökning om mutbrott. Det är besvärande för Wallström och S och även om inget brottsligt är begånget och förundersökningen läggs ner är hennes agerande opassande. Skandaler kommer och går men de lämnar ett osmakligt avtryck efter sig. Den stora förloraren är givetvis alla medlemmar som nu står utan fackförbund. Även väljarna är förlorare när demokratins ledande företrädare går i armkork med intresseföreningar.

Makten både attraherar och berusar människor men i grunden förutsätter den också förtroende. Det sistnämnda är just nu både urholkat och nedsolkat.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.