22 jan 2016 04:00

22 jan 2016 04:00

Historien om den döda tamagotchin

KRÖBIKA: FLEMMING MOURITSEN

  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Fästmön går för närvarande på skola igen och där hade de strax efter att vårterminen startade något som kallades fuljul. Varför det hette så begrep jag inte men det innebar i alla fall att klasskamraterna pytsade in varsin julklapp i en hög som de sedan spelade om.

Det fick visst inte kosta något nämnvärt, alternativt kunde man ta något man inte hade någon nytta av hemifrån, så fästmön slog in en hemsk ljuslykta hon fick vid något tillfälle och gav sig sedan iväg till evenemanget.

Väl hemma igen berättade hon att de hade haft en mycket rolig sammankomst med sina klasskamrater och när jag frågade om hon fått någon julklapp i fuljulspelet så skrattade hon gott och sa:

– Jodå, det kan man säga. Jag fick en död tamagotchi! Ha ha!

Ett enkelt djur

För er som inte vet vad det är kan jag berätta att tamagotchi var populärt på nittiotalet och var en japansk liten elektronisk leksak med en liten skärm och tre knappar under den. På skärmen rörde sig ett enkelt djur och med knapparna skulle man mata det, uppfostra det, kela med det och dessutom städa efter det på toaletten.

Skötte man om sitt lilla djur väl så utvecklades det och trivdes, men om man struntade i när det påkallade uppmärksamhet (pip pip pip) så mådde det sämre och kunde så småningom dö.

Så det var en död tamagotchi fästmön fick med sig hem. Dessutom tog hon med det fina bandet som satt runt julklappen för det tyckte hon mycket om. Det gjorde tydligen en av katterna också för han stal det omedelbart och försvann ut i vardagsrummet med fästmön efter sig.

Som en koltabeltt

Jag tittade på den lilla prylen. På skärmen syntes en gravsten och en liten ande som svävade runt. På baksidan upptäckte jag ett litet hål som påminde om en resetknapp och testade med att trycka in stiftet på en blyertspenna i hålet. Stiftet gick av och föll ner på golvet där den andra katten omedelbart åt upp det. Jag tröstade mig med att det väl ungefär var som en koltablett som man förr åt när man hade lös mage så det var nog ingen fara med katten.

Men knappen funkade och tamagotchin vaknade till liv igen. Eller snarare... det dök upp ett ägg på skärmen, så något skulle nog kläckas ur det. Vilket också skedde och fästmön tog med sitt nya husdjur vart hon skulle. Tyvärr pockade kräket på uppmärksamhet under lektionstid när hon inte kunde ägna sig åt det och däremellan glömdes det bort. Det lilla tamagotchidjuret bajsade två gånger och sedan dog det... igen.

När jag fick reda på att vi vanvårdat den stackars saken till döds (igen) kände jag mig lite ledsen och funderade dessutom på om det var straffbart, men kom fram till att det nog ligger på samma straffskala som att döda en miniräknare.

 

Hiss: Mänsklig fantasi, det finns faktiskt inga gränser.

 

Diss: Att fantasin så ofta används till att lura av oss pengar på meningslösheter.

Fästmön går för närvarande på skola igen och där hade de strax efter att vårterminen startade något som kallades fuljul. Varför det hette så begrep jag inte men det innebar i alla fall att klasskamraterna pytsade in varsin julklapp i en hög som de sedan spelade om.

Det fick visst inte kosta något nämnvärt, alternativt kunde man ta något man inte hade någon nytta av hemifrån, så fästmön slog in en hemsk ljuslykta hon fick vid något tillfälle och gav sig sedan iväg till evenemanget.

Väl hemma igen berättade hon att de hade haft en mycket rolig sammankomst med sina klasskamrater och när jag frågade om hon fått någon julklapp i fuljulspelet så skrattade hon gott och sa:

– Jodå, det kan man säga. Jag fick en död tamagotchi! Ha ha!

Ett enkelt djur

För er som inte vet vad det är kan jag berätta att tamagotchi var populärt på nittiotalet och var en japansk liten elektronisk leksak med en liten skärm och tre knappar under den. På skärmen rörde sig ett enkelt djur och med knapparna skulle man mata det, uppfostra det, kela med det och dessutom städa efter det på toaletten.

Skötte man om sitt lilla djur väl så utvecklades det och trivdes, men om man struntade i när det påkallade uppmärksamhet (pip pip pip) så mådde det sämre och kunde så småningom dö.

Så det var en död tamagotchi fästmön fick med sig hem. Dessutom tog hon med det fina bandet som satt runt julklappen för det tyckte hon mycket om. Det gjorde tydligen en av katterna också för han stal det omedelbart och försvann ut i vardagsrummet med fästmön efter sig.

Som en koltabeltt

Jag tittade på den lilla prylen. På skärmen syntes en gravsten och en liten ande som svävade runt. På baksidan upptäckte jag ett litet hål som påminde om en resetknapp och testade med att trycka in stiftet på en blyertspenna i hålet. Stiftet gick av och föll ner på golvet där den andra katten omedelbart åt upp det. Jag tröstade mig med att det väl ungefär var som en koltablett som man förr åt när man hade lös mage så det var nog ingen fara med katten.

Men knappen funkade och tamagotchin vaknade till liv igen. Eller snarare... det dök upp ett ägg på skärmen, så något skulle nog kläckas ur det. Vilket också skedde och fästmön tog med sitt nya husdjur vart hon skulle. Tyvärr pockade kräket på uppmärksamhet under lektionstid när hon inte kunde ägna sig åt det och däremellan glömdes det bort. Det lilla tamagotchidjuret bajsade två gånger och sedan dog det... igen.

När jag fick reda på att vi vanvårdat den stackars saken till döds (igen) kände jag mig lite ledsen och funderade dessutom på om det var straffbart, men kom fram till att det nog ligger på samma straffskala som att döda en miniräknare.

 

Hiss: Mänsklig fantasi, det finns faktiskt inga gränser.

 

Diss: Att fantasin så ofta används till att lura av oss pengar på meningslösheter.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.