12 feb 2016 04:00

12 feb 2016 04:00

Bandyfinalen är världens viktigaste idrottsfest

FLEMMING MOURITSEN

Jag har drabbats av en rejäl förkylning. Och som alla vet så är ju en manlig förkylning något utöver det vanliga. Man befinner sig bara något enstaka steg från haveri, isärmontering och undergång.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Eller... ok då, jag är lite förkyld. Men den här förkylningen (som jag i år kallar Nemesis) har roat sig med att hålla mig vaken på nätterna genom att välsigna mig med en skallande, slemmig hosta. Hela nätterna. Detta började i fredags och höll i sig hela helgen, så pass att jag bestämde mig för att inte arbeta på måndagen.

Det visade sig vara ett riktigt beslut då jag hostade mig igenom natten till måndagen också, men det i sin tur gav en oväntad, positiv effekt.

Jag gillar att titta på amerikansk fotboll och natten mot måndag spelades den stora mega-humungusfinalen Super Bowl. Och om jag nu ändå skulle sitta uppe och hosta kunde jag ju lika gärna titta på något kul under tiden.

Nu blev matchen inte så kul som jag hoppats på men i alla fall. Jänkarna kan verkligen arrangera en show. Kringarrangemangen och underhållningen i pausvilan gick inte av för hackor, men det fick mig att fundera.

Amerikanarna måste ha en patriotisk gen som resten av världen saknar (utom möjligen nyhetsuppläsarna i statlig Nordkoreansk tv) för till finalen i nationalsporten amerikansk fotboll samlar man ihop ungefär all stolthet över sitt land man har.

Det inleddes (efter många timmars försnack) av en kör från de olika vapenslagen som i paraduniformer sjöng deras motsvarighet till kungssången (Amerika Amerika), för att sedan släppa loss en överambitiös sångerska som sjöng nationalsången så att hon nästan fick slut på luft. När hon skulle sjunga slutordet (brave) stirrade hon först djupt in i kameran och slog sig för bröstet innan hon hamrade iväg ordet. Och precis då kom fem stridsflygplan i formation som med rök efter sig dånade in över stadion. Publiken skrek av lycka.

I pausen byggde man på nolltid upp en stor scen där något som kallades Coldplay spelade. Det är tydligen en rätt populär poporkester. Men det räckte inte med det utan två gäng till uppträdde med dem på scenen. Beyonce och Bruno Mars hette de visst och de är säkert kända också. Dessutom kom flera paradorkestrar och en massa dansande blommor in på plan.

Lägg därtill fyrverkerier, kändisar, pompomflickor och till sist ett guldkonfettiregn så får man ett stycke underhållning som är så pompös och svulstig att matchens utgång nästan kan räknas som underordnad. Trots att man är tydlig med att detta är världens viktigaste idrottshändelse.

Försök överföra detta till Sverige. Det går liksom inte. Jag har svårt att se bandyfinalen på Studenternas IP inramas på detta sätt. Dessutom förbjuder svensk blygsamhet oss att kora något som helst av det vi gör till världens största/bästa.

Men det kanske bara är min förkylningsbedövade hjärna som talar. För självklart är den svenska bandyfinalen världens viktigaste idrottsfest... för dess spelare, tränare och supporters. Så fram för JAS-överflygning på bandyfinalen! Om nu flygvapnet kan få ihop fem plan vill säga.

 

Hiss: Natt-tv. När jag var liten tog tv slut vid 24-tiden. Då var hostnätterna långa.

Diss: Att gamla hjältar blir gamla. Peyton Mannings lag vann, men absolut inte tack vare honom.

 

Eller... ok då, jag är lite förkyld. Men den här förkylningen (som jag i år kallar Nemesis) har roat sig med att hålla mig vaken på nätterna genom att välsigna mig med en skallande, slemmig hosta. Hela nätterna. Detta började i fredags och höll i sig hela helgen, så pass att jag bestämde mig för att inte arbeta på måndagen.

Det visade sig vara ett riktigt beslut då jag hostade mig igenom natten till måndagen också, men det i sin tur gav en oväntad, positiv effekt.

Jag gillar att titta på amerikansk fotboll och natten mot måndag spelades den stora mega-humungusfinalen Super Bowl. Och om jag nu ändå skulle sitta uppe och hosta kunde jag ju lika gärna titta på något kul under tiden.

Nu blev matchen inte så kul som jag hoppats på men i alla fall. Jänkarna kan verkligen arrangera en show. Kringarrangemangen och underhållningen i pausvilan gick inte av för hackor, men det fick mig att fundera.

Amerikanarna måste ha en patriotisk gen som resten av världen saknar (utom möjligen nyhetsuppläsarna i statlig Nordkoreansk tv) för till finalen i nationalsporten amerikansk fotboll samlar man ihop ungefär all stolthet över sitt land man har.

Det inleddes (efter många timmars försnack) av en kör från de olika vapenslagen som i paraduniformer sjöng deras motsvarighet till kungssången (Amerika Amerika), för att sedan släppa loss en överambitiös sångerska som sjöng nationalsången så att hon nästan fick slut på luft. När hon skulle sjunga slutordet (brave) stirrade hon först djupt in i kameran och slog sig för bröstet innan hon hamrade iväg ordet. Och precis då kom fem stridsflygplan i formation som med rök efter sig dånade in över stadion. Publiken skrek av lycka.

I pausen byggde man på nolltid upp en stor scen där något som kallades Coldplay spelade. Det är tydligen en rätt populär poporkester. Men det räckte inte med det utan två gäng till uppträdde med dem på scenen. Beyonce och Bruno Mars hette de visst och de är säkert kända också. Dessutom kom flera paradorkestrar och en massa dansande blommor in på plan.

Lägg därtill fyrverkerier, kändisar, pompomflickor och till sist ett guldkonfettiregn så får man ett stycke underhållning som är så pompös och svulstig att matchens utgång nästan kan räknas som underordnad. Trots att man är tydlig med att detta är världens viktigaste idrottshändelse.

Försök överföra detta till Sverige. Det går liksom inte. Jag har svårt att se bandyfinalen på Studenternas IP inramas på detta sätt. Dessutom förbjuder svensk blygsamhet oss att kora något som helst av det vi gör till världens största/bästa.

Men det kanske bara är min förkylningsbedövade hjärna som talar. För självklart är den svenska bandyfinalen världens viktigaste idrottsfest... för dess spelare, tränare och supporters. Så fram för JAS-överflygning på bandyfinalen! Om nu flygvapnet kan få ihop fem plan vill säga.

 

Hiss: Natt-tv. När jag var liten tog tv slut vid 24-tiden. Då var hostnätterna långa.

Diss: Att gamla hjältar blir gamla. Peyton Mannings lag vann, men absolut inte tack vare honom.

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.