18 feb 2016 04:00

18 feb 2016 04:00

När frågor splittrar och förenar

LINUS HELLMAN

Oenighet, splittring och motsättningar till höger och vänster. Mitt i dessa motstridigheter kom ett intressant och bra initiativ från justitieminister Morgan Johansson (S). Han vill att fler personer som döms för mord också ska dömas till livstids fängelse och tillsätter en utredning för att få till en straffskärpning. Det är välkommet och något som det borde råda enighet kring.
  Skriv ut artikeln      Rätta fel

Den senaste tiden har det uppvisats splittring bland partierna på båda sidor av det politiska spektret kring två vitt skilda frågor.

Tre av fyra partier i Alliansen är kritiska till de skärpta asylreglerna kring familjeåterförening i migrationspolitiken. Det är bara Moderaterna som kommer att stödja den rödgröna regeringens kommande proposition. Det är problematiskt för borgerligheten som måste ha en gemensam syn på de här frågorna vid ett eventuellt framtida maktövertagande.

Samtidigt uppvisar regeringen sin oenighet inför öppen ridå kring en helt annan men minst lika brännande fråga nämligen den om ränteavdragen. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) sade i ekots lördagsintervju att han kan tänka sig försämrade ränteavdrag mot sänkt reavinstskatt vid bostadsförsäljningar. Men finansminister Magdalena Andersson (S) var snabbt avvisande till Kaplans förslag som hon ansåg bara var ett uttryck för ministerns egen personliga uppfattning. Finansministern desavouerade helt sin regeringskollega på ett flagrant sätt.

Det är inte första gången som socialdemokrater och miljöpartister i regeringen kommer fram till olika ståndpunkter men att motsättningarna uppvisas så tydligt är anmärkningsvärt. Det borde vara en bra upptakt för en regering att inför stundande samtal med de andra partierna om ränteavdragen åtminstone ha en egen gemensam regeringspolitik.

Nog om splittring. Jag tänker fästa vikt vid en helt annan fråga som aktualiserades i veckan och som det borde råda stor enighet kring.

Justitieminister Morgan Johansson (S) vill att fler som döms för mord också ska dömas till livstids fängelse och tillsätter nu en utredning för att skärpa lagen.

Den tidigare moderatledda regeringen och dåvarande justitieministern Beatrice Ask (M) lade också fram en proposition om en straffskärpning som vann riksdagens gillande. Men när den nya lagen nyligen tillämpades i ett rättsfall uttalade Högsta domstolen att den nya lagtexten inte stämmer med motiven. Det är därför bra att lagstiftarna, det vill säga politikerna, gör om och gör rätt.

När det kommer till mord så borde livstid vara den automatiska straffpåföljden. Att ta en annan människa av daga är det allvarligaste brottet som man kan begå. Rätten till liv är och förblir den mest fundamental av alla rättigheter. I dag kan förvisso mord innebära livstids fängelse men även ge lägst tio och högst 18 års fängelse. I realiteten blir straffet ännu lägre med det system vi har med villkorlig frigivning.

Till en av samhällets viktigaste uppgifter hör att garantera enskilda människor trygghet. Alla ska vara skyddade från våld och brott till liv och egendom. När människor utsätts för brott måste samhället ta sitt ansvar och utdöma adekvata straff.

Lagar ska inte ändras i all hast utifrån enstaka händelser utan de ska förändras i lugn och ro och på ett rättsäkert sätt för annars blir det godtyckligt. Jag ser gärna att en grundlig översyn av straffskalorna genomförs för att se till att dessa inte strider mot det allmänna rättsmedvetandet.

Jag skulle vilja att justitieministern har samma syn på flera andra allvarliga brott där straffsatserna är låga men det medger väl inte samarbetspartnern Miljöpartiet.

När riksdagen 2014 antog den senaste straffskärpningen kring mord var Vänsterpartiet och Miljöpartiet emot.

Nu sitter MP i regeringen och får foga sig efter vad det stora regeringspartiet säger.

Det är mycket bra.

Att det dessutom finns en stor enighet i riksdagen bland de andra partierna i denna fråga är också en klar fördel när beslut sedan ska fattas.

Den senaste tiden har det uppvisats splittring bland partierna på båda sidor av det politiska spektret kring två vitt skilda frågor.

Tre av fyra partier i Alliansen är kritiska till de skärpta asylreglerna kring familjeåterförening i migrationspolitiken. Det är bara Moderaterna som kommer att stödja den rödgröna regeringens kommande proposition. Det är problematiskt för borgerligheten som måste ha en gemensam syn på de här frågorna vid ett eventuellt framtida maktövertagande.

Samtidigt uppvisar regeringen sin oenighet inför öppen ridå kring en helt annan men minst lika brännande fråga nämligen den om ränteavdragen. Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) sade i ekots lördagsintervju att han kan tänka sig försämrade ränteavdrag mot sänkt reavinstskatt vid bostadsförsäljningar. Men finansminister Magdalena Andersson (S) var snabbt avvisande till Kaplans förslag som hon ansåg bara var ett uttryck för ministerns egen personliga uppfattning. Finansministern desavouerade helt sin regeringskollega på ett flagrant sätt.

Det är inte första gången som socialdemokrater och miljöpartister i regeringen kommer fram till olika ståndpunkter men att motsättningarna uppvisas så tydligt är anmärkningsvärt. Det borde vara en bra upptakt för en regering att inför stundande samtal med de andra partierna om ränteavdragen åtminstone ha en egen gemensam regeringspolitik.

Nog om splittring. Jag tänker fästa vikt vid en helt annan fråga som aktualiserades i veckan och som det borde råda stor enighet kring.

Justitieminister Morgan Johansson (S) vill att fler som döms för mord också ska dömas till livstids fängelse och tillsätter nu en utredning för att skärpa lagen.

Den tidigare moderatledda regeringen och dåvarande justitieministern Beatrice Ask (M) lade också fram en proposition om en straffskärpning som vann riksdagens gillande. Men när den nya lagen nyligen tillämpades i ett rättsfall uttalade Högsta domstolen att den nya lagtexten inte stämmer med motiven. Det är därför bra att lagstiftarna, det vill säga politikerna, gör om och gör rätt.

När det kommer till mord så borde livstid vara den automatiska straffpåföljden. Att ta en annan människa av daga är det allvarligaste brottet som man kan begå. Rätten till liv är och förblir den mest fundamental av alla rättigheter. I dag kan förvisso mord innebära livstids fängelse men även ge lägst tio och högst 18 års fängelse. I realiteten blir straffet ännu lägre med det system vi har med villkorlig frigivning.

Till en av samhällets viktigaste uppgifter hör att garantera enskilda människor trygghet. Alla ska vara skyddade från våld och brott till liv och egendom. När människor utsätts för brott måste samhället ta sitt ansvar och utdöma adekvata straff.

Lagar ska inte ändras i all hast utifrån enstaka händelser utan de ska förändras i lugn och ro och på ett rättsäkert sätt för annars blir det godtyckligt. Jag ser gärna att en grundlig översyn av straffskalorna genomförs för att se till att dessa inte strider mot det allmänna rättsmedvetandet.

Jag skulle vilja att justitieministern har samma syn på flera andra allvarliga brott där straffsatserna är låga men det medger väl inte samarbetspartnern Miljöpartiet.

När riksdagen 2014 antog den senaste straffskärpningen kring mord var Vänsterpartiet och Miljöpartiet emot.

Nu sitter MP i regeringen och får foga sig efter vad det stora regeringspartiet säger.

Det är mycket bra.

Att det dessutom finns en stor enighet i riksdagen bland de andra partierna i denna fråga är också en klar fördel när beslut sedan ska fattas.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.